Sambos pappa tar tillbaka sin gamla skruttiga bil på kort varsel så vi står utan

Min sambo har en jävla snåljåp till pappa som bor några kvarter bort. Vi har två barn 3 respektive 1 år och den yngsta har sett sin farfar typ fyra gånger för han slutade träffa oss så fort han fick en tjej. Tydligen händer det varje gång han träffar någon. Vår äldsta har äntligen slutat fråga efter honom, 

Iallafall. Pga hög ränta, amortering, föräldraledighet etc så har vi haft min sambos pappas bil några år. Den är jättegammal från år 2000. Han kör själv runt i en fet bil och har inget behov av den men nu har han plötsligt bett min sambo att få tillbaka den. På kort varsel! Trots att han vet att den knappt är värt något, att hans barnbarn har sina bilbarnstolar i den, att vi har en jättesvårt situation ekonomiskt, att min mamma som brukar hjälpa oss just nu får cytostatika mot bröstcancer och att vintern är påväg och vi då står utan bil. Det finns egentligen ingen anledning för honom att ta bilen tillbaka för oss nu helt plötsligt men han väljer att göra det.

Min sambo är irriterad men säger att ja det är ju trots allt hans bil och vi har fått låna den några år nu. Jag tycker det är helt åt helvete att göra såhär mot sin son och barnbarn? 

Vi har betalat allt bilen kostar. Skatt, försäkring, bensin, kostnader som tillkommit för att saker gått sönder ända sedan vi fick låna bilen då den redan var i väldigt dåligt skick. Nu menar han att vi ska besikta bilen och sen ska han sälja den. Då borde väl han besikta den?

Möjligt men hur kan pappan veta det om han inte ens frågar? Även med pressad ekonomi kan ju många trolla fram några tusenlappar. Kanske ville någon från svärdotterns familj sponsra den. 

Här verkar det ju som att pappan till varje pris vill idiotförklara sonen genom att inte ens diskutera den möjligheten.

Skönt att folk får avreagera sig på en olycklig människa! Snacka om att vara elaka!
Om folk tycker pappans beteende är okej så är landet bra dysfunktionellt! Vad ska gubben ens med bilen till??? Sälja?? Jaa, han skulle kunna panta burkar och få ihop samma summa som han lär få för den. 
En normal pappa/farfar hade i alla fall förvarnat. "Ni kan ju börja se er omkring därför att jag behöver bilen då och då!". Tidigare än några dagar då. Och i normalt fall gett sonen med familj första tjing och erbjuda att köpa bilen. Han är arg och bitter över någonting nu och väljer att enbart jävlas. Kanske har ts med familj gjort något, kanske inte. Jag vet inte, ni vet inte. Men likväl är det ts som är idioten och har gjort allt fel!
Det här liknar ju såna här lägenhetsuthyrare i andra hand som från den ena dagen till den andra fått för sig att komma hem och avbryta kontraktet och kräva att den boende försvinner. Rätt sällan familjemedlemmar....

Fortfarande, bilen är så skruttig att den inte kommer gå igenom besiktningen plus att ts skriver att den kommer gå sönder närsomhelst.

Så oavsett om pappan tar tillbaka den eller inte, så kommer de snart inte ha en bil att använda.

Dessutom bör de ju inte köra barnen i en så osäker bil.

En annan sak är ju att om de använder bilen till storhandling och resor, vad gör de den dagen bilen stannar långt hemifrån eller på icas parkering? Då behöver de både försöka ta sig hem plus betala bärgning av bilen och skrota den.

Ts har fortfarande inte svarat på vad planen är för bil oavsett om pappan tar hem den eller att den går sönder. Det känns väldigt konstigt att bli så arg över att bli av med en bil som bara kommer kosta dem pengar den dag den blir stående. En bil ts inte ens tycker är värd att köpa loss och som inte ens används i vardagspusslet.( En bil som de tydligen inte heller tar hand om eftersom den kommer ta flera timmar att städa.)

Tycker det är en intressant tråd bland annat för att jag inte själv bor i Sverige sedan lång tid, och inte har så bra koll på hur mentaliteten är.

Jag har alltid vetat att svenskarna ju inte är så hjärtliga familjemänniskor, lätt räknar kronor och ören med varandra. håller mycket på formalia samt att man håller varandra i schack med skötsamhet ideal, men jag trodde ändå att det skulle bli 50-50 mellan dom som tog pappans parti att ett lån är ett lån är ett lån utifrån formalia, och dom som liksom jag tycker att det var fullt rimligt av TS och sambon att se den 'lånet' av gamla bilen som en de-facto gåva från far till son i en pressad situation.

Men ju längre tråden går desto mer måste jag nog inse att jag har haft fel, det står nu 18-1 i likes i pappans favör och bara en annan debattör har velat se situationen från ett annat perspektiv än just detta att ett lån är ett lån är ett lån. Den lutheranska plikt- och skötsamhetsmoralen håller kvar svenskarna i ett järngrepp ser det ut till och familjerelationer spelar ingen större roll i sammanhanget.

Men vi har ju också World Value Survey som bekräftar samma sak att svenskarna är världens mest individualistiska och minst traditionsbundna folk, så egentligen borde jag ju inte vara förvånad.