IVF med PGT
Hej!Jag vet knappt hur jag ska börja, men vi kör på så hoppas jag att ni hänger med.
Vi har fått reda på att sambon bär på en genavvikelse som innebär att det är 50 procents risk att hans barn får samma genavvikelse. Denna genavvikelse KAN innebära att man utvecklar en sjukdom som skulle kunna innebära risk för livet, men det kan också vara så att ingenting någonsin sker. Ingen i sambons släkt har utvecklat sjukdomen, utan genavvikelsen upptäcktes av ?en slump?. Det är en relativt vanlig genavvikelse trots att de flesta inte vet om att de bär på den.
I samband med att genavvikelsen upptäcktes för mer än ett år sedan frågade vi om vi kunde erbjudas PGT, men fick som svar att det inte var aktuellt. Men jag har nu efter lite egen efterforskning fått reda på att vi sannolikt visst är berättigade det och ska på måndag kontakta vården igen.
Vi har sedan tidigare ett barn (som inte bär på genavvikelsen) och vi hade inte problem med att bli gravida.
Min oro är att det kommer ta väldigt lång tid innan vi går hjälp med PGT pga långa köer och sedan väntetid på att påbörja behandling, och får vi vänta i ett eller ett par år kan min ålder bli en påverkande faktor.
Min fråga riktar sig främst till er som genomgått IVF tidigare, och jag hoppas inte att jag trampar någon på tårna då jag ställer frågan med största respekt. Men är jag knäpp som överväger att försöka få barn ?naturlig väg? och använda oss av moderkaksprov för fosterdiagnostik istället för att lägga hoppet till PGT? Jag vet inte om jag mentalt klarar av att gå igenom IVF.
Jag hoppas att någon orkar ta sig igenom hela texten och kan komma med någon input. Jag känner mig så ensam.