• Emhen

    FÖRLOSSNINGSSKADOR ⚔️

    Hej! Jag födde barn för 3 månader sen. Första barnet, gick äver tiden 10 dagar o Blev sedan igångsatt under 4,5 dagar (!). Extremt. Någon mer som varit med om det? 


    Förlossningen gick ok men med bpde värkstimulerande dropp o en Epiduralbedövning så behövde min kropp hjälp av sugklocka för att få ut barnet. Och vid användning av sugklocka sötts ju i 80 % av fallen ett klipp (för att kontrollera bristningen). klippet var väl ca 2 cm o sattes snett nedåt i nederkant. 


    Detta klipp har sedan varit ett helvete att läka. Jag blev sydd ut- och invändigt. Stygn gick sedan upp o jag fick bla infektion. Fick sedan en rekonstruktion 3 veckor efter födsel (10 nya stygn ut- o invändigt), med enorm smärta 1 v efter. såhär 2 månader efter rekonstruktionen har jag varit fram o tillbaka på Huddinges gynavdelning med diverse problem och åkommor. Nu sist fick jag höra att ?allt ser ändå bra ut m tanke på att du fortf är så pass nyförlöst?. 

    Jag känner varje dag obehag från könet. Allt från torra slemhinnor till buktande slidväggar o ev. även hängande livmodertapp samt stramning från ärrvävnad. Någon mer som har erfarenhet av detta? Eller iaf något av allt detta? 

    /E

  • Svar på tråden FÖRLOSSNINGSSKADOR ⚔️
  • Anonym (Också förlossningsskada)

    Till att börja med så lider jag verkligen med dig (och med alla andra kvinnor som lider i det tysta). 
    Jag födde barn 2015. P.ga att hon bajsat i fostervattnet och jag ändå var 6 dgr över beslutade de om en igångsättning. Fick värkstimulerande dropp och epidural. Hon fastnade med huvudet i förlossningskanalen vilken var en plåga. De ökade på droppet och jag fick aldrig återhämtning mellan värkarna. Epiduralen tog dåligt. Barnmorskor tryckte på magen vilket jag upplevde som ett övergrepp någon stoppade in något där bak det var full kalabalik. När hon till sist kom ut blev det med sådan fart att jag sprack och fick en sfinxer grad 3. 
    Jag blev sydd på förlossningen fast det egentligen skulle göras på kirurgavdelningen. 
    Några år efteråt började jag få svårt att tömma tarmen. Då hittade man ett bakre framfall till följd av förmpssni gsskadan. 
    Jag blev hemskickad med rådet att ta bulkmedel. 
    Så småningom blev jag erbjuden op men är trots allt ganska räds för det. Gynekologen hittade då flera trasiga muskler som aldrig sattes ihop. Sedan 2018 måste jag äta plommon för att framkalla diarré för att få tömma tarmen. Jag har också smärtor i underlivet av och till men har tagit hjälp av mycket tips från heltunderliv på insta som har superbra övningar. 
    Det hänger och buktar nog här och där. Garanterat har jag livmoderframfall också. (Numera).  Känseln i övre sfinxern är borta så därför är den delen av ringmuskeln "stel" och det blir svårt att trycka på när man ska bajsa. Musklerna runt slidan är trasiga. 
    Jag valde att inte skaffa fler barn då jag fick veta att de inte skulle bevilja snitt utan "lappa ihop mig igen" om jag födde fler barn. 
    Ingenting visste jag om förlossningsskador innan detta. Ingen BM hade berättat vad som kunde hända. Jag har ALDRIG varit så besviken på vården NÅGONSIN som jag är på förlossningsvården. Blev erbjuden en kurator. Psykologer får man bara prata med om man utsatts för våldtäkt fick jag veta. Så du ör inte ensam. 

  • Hellishen

    Nä fy fan! Helt orimligt! Det är klart att du ska få träffa en psykolog via vården, det är ju ett trauma du varit med om! Fortsätt bråka. Kram ❤️


    Anonym (Också förlossningsskada) skrev 2024-09-24 23:25:37 följande:

    Till att börja med så lider jag verkligen med dig (och med alla andra kvinnor som lider i det tysta). 
    Jag födde barn 2015. P.ga att hon bajsat i fostervattnet och jag ändå var 6 dgr över beslutade de om en igångsättning. Fick värkstimulerande dropp och epidural. Hon fastnade med huvudet i förlossningskanalen vilken var en plåga. De ökade på droppet och jag fick aldrig återhämtning mellan värkarna. Epiduralen tog dåligt. Barnmorskor tryckte på magen vilket jag upplevde som ett övergrepp någon stoppade in något där bak det var full kalabalik. När hon till sist kom ut blev det med sådan fart att jag sprack och fick en sfinxer grad 3. 
    Jag blev sydd på förlossningen fast det egentligen skulle göras på kirurgavdelningen. 
    Några år efteråt började jag få svårt att tömma tarmen. Då hittade man ett bakre framfall till följd av förmpssni gsskadan. 
    Jag blev hemskickad med rådet att ta bulkmedel. 
    Så småningom blev jag erbjuden op men är trots allt ganska räds för det. Gynekologen hittade då flera trasiga muskler som aldrig sattes ihop. Sedan 2018 måste jag äta plommon för att framkalla diarré för att få tömma tarmen. Jag har också smärtor i underlivet av och till men har tagit hjälp av mycket tips från heltunderliv på insta som har superbra övningar. 
    Det hänger och buktar nog här och där. Garanterat har jag livmoderframfall också. (Numera).  Känseln i övre sfinxern är borta så därför är den delen av ringmuskeln "stel" och det blir svårt att trycka på när man ska bajsa. Musklerna runt slidan är trasiga. 
    Jag valde att inte skaffa fler barn då jag fick veta att de inte skulle bevilja snitt utan "lappa ihop mig igen" om jag födde fler barn. 
    Ingenting visste jag om förlossningsskador innan detta. Ingen BM hade berättat vad som kunde hända. Jag har ALDRIG varit så besviken på vården NÅGONSIN som jag är på förlossningsvården. Blev erbjuden en kurator. Psykologer får man bara prata med om man utsatts för våldtäkt fick jag veta. Så du ör inte ensam. 


  • Hellishen

    Ammar du? Det fuckar ju upp slemhinnorna totalt iaf.

    Jag kan hålla med om att 3 månader är väldigt nyförlöst, tror att du kan behöva vänta i ett år innan du på riktigt vet hur slutresultatet blev.

    Oavsett, beklagar att din förlossning och eftervård blev sådär. Hemskt!

    Jag hade en snabb förlossning, de förberedde för klipp för dotterns hjärtljud gick ner, men då lyckades jag krysta ut henne ändå. Sprack neråt mot anus, men journalen är inte särskilt detaljerad på hur mycket eller hur de sydde. Blev sydd av bm iaf. Kändes för jävligt i flera månader. Försökte ha sex efter något halvår men det var inte alls skönt. Efter ett år funkade det lite bättre. Men ärret kan fortfarande vara stelt såhär 10 år senare... 🙄

    Glidmedel och/eller långt förspel är ett tips.

  • Emhen

    Hej ni som skrivit!

    ja vad ska man säga. Det känns ju onekligen som att det ?går bra? för de flesta som föder men så tillhör vi gruppen som haft lite mer otur.
    Jag ammar och ja precis, därav de torra slemhinnorna. Smörjer en dem med Ovesterin o inbillar mej att det känns lite bättre med det. Något måste det ju göra iaf, då man lokalbehandlar med östrogen.
    Veckan som gått nu sen sist jag skrev tycker jag har känts bättre. O som någon skrev - först efter ett år kan man väl konstatera de faktiska skadorna.
    Även om jag upplevt denna otur med min förlossning så upplever jag ändå att jag fått väldigt bra vård. Jag har även varit ihärdig o fått mycket vård.

Svar på tråden FÖRLOSSNINGSSKADOR ⚔️