• Anonym (lärare)

    Hur kan man öka barns engagemang i skolan?

    Hej!

    Vad har ni för tips på hur man kan hjälpa elever till att bli mer engagerade och produktiva i skolan?

    Har börjat jobba som elevassistent på lågstadiet i en klass med ca 15 elever och upplever att det i klassen finns en del barn som:

    - Inte visar respekt
    - Inte är intresserade av andras behov 
    - Är oengagerade och tycker att det är tråkigt
    - Har en motvilja till att lära sig
    - Är passiva och förväntar sig att bli servade
    - Avbryter lärare både under genomgångar och när de är upptagna med att hjälpa andra barn

  • Svar på tråden Hur kan man öka barns engagemang i skolan?
  • Anonym (lärare)

    Fortsättning på mitt ursprungliga inlägg:


    Vi är två lärare på plats och båda är mycket engagerade och drivna med hjärta för barnen. När jag läser om tips på nätet, så upplever jag att lösningen är att läraren ska vara genuint intresserad, lyssna på barnen, bekräfta deras känslor, ha ett lågaffektivt bemötande, vara konsekvent osv. Det är bra tips i sig. Men även om vi strävar efter detta med stort engagemang, och såklart inte lyckas göra precis allt rätt, så upplever jag att dessa tips inte räcker.



    Hur mycket uppmärksamhet och engagemang ska man som lärare ge, för att eleverna till slut ska börja känna ansvar och vilja ge sin uppmärksamhet och sitt engagemang? Jag upplever att många lärare vrider ut och in på sig själva för att räcka till. Lärare har sina begränsningar, man kan inte vara överallt på en gång och det finns en gräns för hur mycket bekräftelse och förståelse man orkar ge under en hel dag, eftersom man är en människa. 

    Det är klart att barnen inte är färdigutvecklade och behöver få göra misstag, så det blir fel ibland. Men det handlar inte bara om det, utan om att många barn är passiva samt saknar tålamod och impulskontroll. Även om jag säger att jag är upptagen, om t.ex. ett barn ropar på mig samtidigt som jag hjälper ett annat barn, så kan barnet fortsätta tjata och tjata. Det spelar ingen roll om jag vare sig ignorerar dem eller säger/visar att jag är upptagen och att jag kommer snart. Tjatet fortsätter ändå. Jag försöker då koncentrera mig på att hjälpa den första personen, men har under det skedet blivit påfylld av mycket stress som jag kanske inte kan släppa förrän jag får tid att vara ensam igen. Någon gång har jag även sagt att jag kommer inte att hjälpa dig, för du avbryter mig och tjatar för mycket. Men det känns ju väldigt tråkigt att säga så, jag vill ju helst hjälpa dem, så länge jag orkar!

    Jag upplever att det ställs väldigt höga krav på lärare och att det inte räcker med att vara pedagogisk, inkännande och trevlig. För trots att mina förklaringar är begripliga och skapar en större förståelse, vilket jag försöker försäkra mig om genom att fråga barnen om de har förstått vad jag menar, så händer samma saker om och om igen. När jag själv gick på lågstadiet (i början av 2000-talet), så visade vi respekt och engagerade oss i skolan. Det var en självklarhet. Så varför är det en så stor passivitet i dagens skolor?

    Vad krävs för att elever ska bli motiverade till att visa respekt, engagera sig och bry sig om att de har ett ansvar själva också? Jag tar väldigt gärna emot tips och tankar, t.ex. konkreta förslag på struktur, konsekvenser, eller annat. Att ha empati och vara inkännande kommer naturligt för mig, och jag är mån om att försöka ge barn större förståelse. Så om ni har andra tips än just det så är jag väldigt tacksam.

  • Anonym (Yz)

    Är det någon typ av specialklass (väldigt få elever och ändå två lärare)? 

  • Anonym (lärare)
    Anonym (Yz) skrev 2024-09-27 14:48:55 följande:

    Är det någon typ av specialklass (väldigt få elever och ändå två lärare)? 


    Det är en vanlig klass men flera av eleverna skulle egentligen behövt anpassningar känns det som. Jag har egentligen ansvar för en person i klassen som har fått tillstånd till det. Men ofta hjälper jag även till i hela klassen, så det är därför vi är två lärare. Håller med om att klassen är relativt liten. Det har snarare att göra med att inte fler elever har sökt platser där.
  • Anonym (Yz)

    Så det är assistent du är, inte lärare? 


    Hur gör läraren? Har ni pratat ihop er så att ni har en gemensam strategi? Jag tänker att det är en förutsättning för att lyckas. 

  • Tow2Mater
    Er uppmärksamhet och engagemang räcker inte när det handlar om ouppfostade lågstadiebarn.
  • Jemp

    Svarar som förälder, och jag tänker att det finns flera olika bitar här. Förklaringarna kan ju också vara olika för olika barn.

    Att vara lärare är/måste vara ett väldigt tufft jobb just vad gäller tålamod. Till viss del ligger det i sakens natur och faktorer som hur du återhämtar dig kring stress ligger mer på dig/arbetsmiljön snarare än barnen.

    Vissa delar, som bristande impulskontroll och tålamod, hör fortfarande till åldern. Det behöver ni fortsätta jobba på och påminna om, men kan inte förvänta er att det är eller blir felfritt. Likaså respekt typ att vara tyst under genomgångar. 


    Gällande engagemang ligger nog mycket i nivån, vilket såklart kan vara en utmaning när olika barn ligger på olika nivåer. Där kanske ni har en fördel i att kunna dela upp er. Att lyssna på en pedagogisk genomgång av saker man redan kan är tex inte så roligt. Jag har barn på lågstadiet (förvisso ligger de rätt långt fram) och upplever nivån som väldigt låg i vad de lär sig, många upprepningar och inget de får lära sig nytt. Det är klart att uppmärksamhet och engagemang kan tryta om man inte får ut något av det.

    Vissa (många) barn kan behöva mer rörelse, mer lekbetonat. Fler lektioner ute kanske?

    Riskerar en del att ligga också i att barnet/barnens resursbehov inte blir uppfyllda när du sprider ut dig på fler?

    En del kan förmedlas med värderingar, både inom skolan och att be föräldrarna om det också på generell nivå. Dvs att i handling och inställning förmedla att skolan är viktig. 

    Konsekvenser (beroende på vad man nu lägger i det) eller bestraffa med utebliven hjälp tror jag är fel väg att gå. 

  • Jemp

    Jag tänker också att vissa av dessa problem är motpoler. Att tjata om hjälp eller att avbryta (om det är med relevant inspel) under en genomgång är ju ett tecken på engagemang, även om det tar sig uttryck på olyckligt sätt. Kan ni hitta strategier att kanalisera det engagemanget bättre? 

  • Anonym (Ebba)

    Du beskriver det bra och har nog ganska bra koll som det är. Och du har fått lite tips. Det enda jag vill bidra med är att fortsätta förmedla värderingar och stick in det överallt där det passar.
    Hur saker funkar i samhället, hur man bör bete sig, hur kan man vända på det (tänk om någon sa/gjorde så mot dig), försök mentalisera ihop med barnen, vad si eller så kan leda till, tänk om vuxna gjorde så (så kan man skratta åt hur dumt det kan bli ibland) mm. 

    Och sen när det gäller regler, så är min erfarenhet att reglernas efterlevnad OFTA är kopplat till att barnen själva är med och tar fram dem. 
    Pratar man sig fram till en regel, och skriver ner den på synlig plats så kan man både hänvisa till diskussionen och till den skrivna regeln om/när någon inte vill följa den. 

    (Det senare gäller tyvärr även i vuxenvärlden har jag märkt, att man nästan måste ha något att hänvisa till,,, )

  • Anonym (Lågstadielärare)

    Nu vet jag inte hur gamla eleverna är, men några saker som kan vara bra är att vara extremt tydlig med vad som förväntas av dem i varje moment. Informera på olika sätt, gärna med bildstöd, och be dem upprepa. Ge relativt enkla/korta uppgifter, så att de kan lyckas utifrån de regler ni gemensamt sätter upp, och så att ni kan ge dem beröm.
    Beröm Pelle och Stina som sitter tysta istället för att säga till Kalle som stör.
    Arbeta med kooperativt lärande - gör barnen till resurser för varandra, och se till att alla behövs.

  • Anonym (Lågstadielärare)

    Nu vet jag inte hur gamla eleverna är, men några saker som kan vara bra är att vara extremt tydlig med vad som förväntas av dem i varje moment. Informera på olika sätt, gärna med bildstöd, och be dem upprepa. Ge relativt enkla/korta uppgifter, så att de kan lyckas utifrån de regler ni gemensamt sätter upp, och så att ni kan ge dem beröm.
    Beröm Pelle och Stina som sitter tysta istället för att säga till Kalle som stör.
    Arbeta med kooperativt lärande - gör barnen till resurser för varandra, och se till att alla behövs.

Svar på tråden Hur kan man öka barns engagemang i skolan?