Hur gör ni som inte har någon släkt?

Jag har stor släkt men umgås hellre med mina vänner som känns mer som min familj. Hur kommer det sig att ni inte har vänner?

Då får man bjuda de få som finns att bjuda. Man kan inte hjälpa att man inte har stor släkt, men att man inte skaffat vänner är ju ens egna val. 

 

Har ni inte några vänner eller någon släkt alls?
Inga syskon, föräldrar eller dylikt

Jag tänker att i såfall är ju era barn vana vid det.
Gå ut på en riktigt fin restaurang och lyxa till det så mycket ni kan

Jag vet faktiskt inte. Kanske är vi inte tillräckligt roliga att umgås med. Jag har någon som jag ses med ibland och min man har någon men det har inte gått att vi träffas tillsammans. Jag har försökt men inte fått gehör. 

Nej, våra föräldrar är inte i livet någon av dem och varken min man eller jag har syskon. Jag har inga kusiner då mina föräldrar inte heller hade syskon. Min man har två kusiner som är mycket äldre ca 80 år och som han inte träffat sedan han var barn. 

Låter ju väldigt tråkigt utan vänner men man kan ju inte tvinga sig på folk om den inte vill. Tackar dom alltså nej när ni bjuder över dom och dom bjuder aldrig över er?

Ja, så är det. Jag har försökt många gånger. Bjuda hem, föreslå olika saker att hitta på men ingen vill. Båda har umgänge på annat håll och har inte tid med fler vänner. De bjuder inte oss. 

Jag har en drös kusiner och kusinbarn men har aldrig umgåtts med dem.

Har två vuxna barn också varav den ena har familj. Dock är hans fru så extremt traditionsbunden med sin jättesläkt och jag orkar inte med så mycket folk. 

Så jag firar ev högtider med min särbo, han har bara en åldrig mor kvar men hon bor långt, långt härifrån.

Lugnt och skönt. Saknar det inte det minsta.

Bästa är väl att i sånna situationer resa bort eller liknande. kanske ha ett litet firande sedan överraska med en weekend eller så? 

Jag brukar fira saker med kompisar istället. Det enda som kan vara ett problem på så vis är julafton, för det är en familjehögtid och då firar de flesta med sina familjer.

Har valt bort allt umgänge. Har en särbo och två barn, och en åldrig morsa.
Har mer tid med särbon än  någon annan och ändå ses vi bara varannan helg typ.
Har inte behov av mer, trivs ensam
Jag har alltid haft ett socialt jobb och kanske det har utarmat mig privat.

Mitt ex åkte en heldag när någons guldfisk hade namnsdag ...... hatade det.

Det behöver inte vara ett eget val att inte ha vänner. Jag har kommit bort från mina barndomsvänner på grund av flytt, olika livsval med mera, och det har visat sig svårt att skaffa nya vänner senare i livet. Jag har vänner som jag har umgåtts mycket med tidigare men de bor långt bort så vi hörs och ses inte så ofta. Jag har försökt att skaffa nya vänner på många sätt men har tyvärr inte lyckats. Jag kanske är tråkig, men att inte ha vänner är absolut inte ett val.

Fira genom att hitta på något roligt tillsammans, gå på restaurang eller liknande. Man måste inte ha en massa gäster att bjuda in vid student med mera utan fira tillsammans i familjen på ett sätt som passar er.

Hej,

Jag har knappt någon släkt alls. Bara en halvsyster utan egna barn. En pappa jag inte haft kontakt med sedan jag var 5 år typ.

Min man har 2 systrar och föräldrar. Vi ses kring jul, midsommar och påsk. Så dom kan man bjuda vid studentfirande etc. Men det är knappast någon stor släkt.

Vi är båda ganska introverta och trivs bäst i varandras sällskap. Umgås sällan med andra vuxna (vänner) men är aktiva och gör mycket saker med barnen, barnen har ofta sina kompisar här. Men stor släkt eller många vänner har inte vi vuxna.

MEN, det går bra. Jag är uppvuxen med bara min mamma och en styvpappa. Vi firade alltid alla högtider bara vi. Antar att de var som jag och min man är. Och aldrig någonsin kändes det tomt eller att jag skulle ha saknat flera att fira med. Vi hade alltid det mysig, lugnt och skönt.