Anonym (Gina) skrev 2024-10-15 20:48:25 följande:
Jag tycker också att det är jättejobbigt.
Hur pratar hans föräldrar? Man har olika samtalskultur i olika familjer. Min familj är tyst av sig men jag minns hur mycket de skrek hemma hos en del kompisar man hade som barn.
Min erfarenhet är att om man är högljudd med barn blir de ännu mer högljudda. Då och då kan man behöva höja rösten, inte varje dag dock.
På vilket sätt upplever du det som jobbigt? Ifrågasätter inte, vill bara förstå? Känner mig ensam i det här bara.
Enligt honom så pratade de alla så i hans familj. Min närmsta familj pratar lugnt. Uppväxt med separerade föräldrar. Mamma och hennes man pratade i normal ton. Min pappa pratade också i normal ton även fast han var arg. Han sa vad han tyckte utan att höja rösten. Jag fick alltid respekt för honom då. Blev alltid ledsen när jag gjorde pappa besviken. Så det funkar bäst på mig att prata.
Jag har ett barn med en annan man och vi skrek inte på henne och hon skriker aldrig. Hon pratar lugnt. De två mindre barnen skriker mycket. Jag upplever att dom skriker i ren frustration ibland för att de känner sig missförstådda.
Det jag ser när mannen höjer rösten och barnen skriker är att barnen försöker förmedla något, han förstår inte, barnen blir frustrerad och skriker. Mannen blir irriterad och höjer rösten och försöker som han beskriver då dom att ha respekt eller lyssna och lyda. Men hans försök att få dom att lyssna till hans höga röst gör de ännu mer frustrerad så tillslut blir det bara massa skrik och höga röster. Mår skit rent ut sagt!