Ångest över att inte orka ha en sund livsstil

Först och främst, det är fantastiskt att du har ett så starkt intresse för både din mentala och fysiska hälsa och att du har försökt så många saker för att må bättre. Bara att du har den viljan är en stor styrka! Att leva med ADHD och autism kan verkligen vara en utmaning när det gäller att hitta en balans som funkar, speciellt när det handlar om träning och energinivåer.

Det är helt okej att det tar tid att hitta rätt. Det viktigaste är att vara snäll mot dig själv och kanske tänka att det är små steg som gäller. Kan du hitta någon form av rörelse som känns rolig och inte som en "börda"? Kanske något som inte är traditionell träning, men som ändå får igång kroppen lite ? som promenader, yoga eller bara dansa runt hemma?

Och glöm inte att du är en krigare. Du har tagit dig igenom mycket och det betyder att du redan har en otrolig styrka. Små förändringar kan göra stor skillnad, och du har allt inom dig för att vända detta! Ge dig själv tid och se varje litet steg som en vinst. Heja dig! 🙌🌟

Alltså tack snälla för ditt fina pepp-svar!

Du har helt rätt i att förändring måste ske med små steg. Och att även vardagsmotion räknas. 

Bara känner att matvanorna har spårat ur totalt det senaste året.
Men visst, det finns kanske skäl till det, och jag har allt att vinna på att vara snäll mot mig själv. På rätt sätt förstås. 

Så tack igen. Behövde verkligen höra det. 

Man får göra stegen tillräckligt små för att klara av dom. Sedan öka långsamt. 

Börja t ex med en kort promenad och byt ut en av dina måltider. Med tiden gör du mer och mer av det du vill.

Det kunde verkligen ha varit jag som skrev det du skriver!
Jag har som du alltid varit mycket intresserad av hälsa och välbefinnande och har varit väldigt aktiv sedan barnsben med alla möjliga olika intressen där träning och rörelse har varit i fokus,hade t.om en tid då jag ville omskola mig inom hälsa och välbefinnande.
MEN, åkte på en kronisk sjukdom som satte stop för allt jag tidigare ägnat mitt liv åt och det blev en stor omställning och identitetskris för mig, vem var jag NU??!!
Det tog mig ca 11 år att komma över förlusten av mitt tidigare liv.
Jag började då fokusera på mitt inte mående och vad jag gav för näring åt kroppen.
Jag lyssnade på mina behov och hur jag skulle fördela min låga energi över dagen.
Jag gjorde även en hel del prioriteringar och sänkte kraven som jag hade gällande hemsysslorna tex städ mm.
Jag lärde mig även att säga nej.
Jag lärde mig att man kan träffa vänner under en fika på helgen istället för att hålla de middagar jag tidigare ofta hade hemma hos mig när energin var högre.
Jag lärde mig helt enkelt att se om mitt eget hus utan dåligt samvete.

Min träning är att jag har ett väldigt rörligt arbete och går mycket rörelse gratis på så sätt.
Kan också hoppa av några hållplatser tidigare när jag åker buss och promenera den sista biten hem.
Jag är också noga med att se till min sömn och lägger mig tidigare några kvällar i veckan, speciellt nu under den mörka tiden.
Jag har på detta sätt hittat fler andningspauser och har gått ner ca 15 kilo och mitt psykiska mående hålls i schack bättre än förut.

Det är de små stegen och viljan som räknas, kan jag kan du🍀🙏

 

Tack för ditt svar. Det känns skönt att veta att man inte är ensam även om man inte önskar någon annan ohälsa i någon form. 

Låter som att du har gjort det bästa av situationen du hamnat i och kan bara gratulera till det. Verkligen starkt gjort! 

Kan verkligen relatera till känslan av identitetskris. Känner mig som en bluff. Som att det enda som spelar någon roll är det som syns utåt? Att ens kunskaper och önskan inte betyder något om man inte kan förverkliga det. 

Jag känner mig bara så fruktansvärt trött att jag knappt orkar laga mat. Ens varannan dag. Lever på socker och koffein för orka. Inser nu när jag skriver det att jag förmodligen balanserar lite på gränsen till ännu en utmattning även om det inte är riktigt så illa. Jag sover bra och har tid för mig själv. Det är bara motivationen och orken som inte finns där. 

Problemet är att jag inte vet om jag kan göra så mycket mer för att sänka kraven ytterligare. 

Ja du store, vad du har kämpat! Glöm inte att klappa dig själv på axeln för allt som du klarat och klarar! 

Jag funderar på matkasse (om ni har råd och barnen inte äter selektivt och sådär). Då slipper du tänka ut mat, den blir genomtänkt ur näringssynpunkt och du kan beställa till fler personer än ni är och så lagar du mat varannan dag och sparar hälften som ni bara värmer upp dagen därpå (om ingen har svårt med uppvärmd mat, förstås. Jag vet hur knepigt det kan vara med npf och mat) 

Sover du ok? Ibland är det sömnen som sätter stopp. Funkar inte den funkar typ ingenting, eller, så är det för mig iaf. 

Tack för svar och pepp  

Ja jag sover i regel bra. Känner precis som du att inget funkar om inte sömnen gör det. Får ihop 7-9 timmar/natt, ovh någon dag i veckan kan jag sova lite längre än så. 

Kul att du nämner matkasse, för jag har precis reggat mig på Hello fresh för att testa. Barnen är tyvärr väldigt selektiva, men jag tänker att jag till en början testar endast varannan vecka då jag inte har barnen. Tog den snabblagade varianten också haha. 

Känns redan lite bättre. Tack alla gulliga som tagit sig tid att svara och peppa 

Jag känner igen mig i det du skriver, har alltid varit intresserad av hälsa, trots det så "gick jag in i väggen" tillslut. och blev sjukskriven heltid i flera år..

Jag mådde bara värre och värre..Fick medicin efter medicin. All möjlig medicin har jag ätit....tills jag fick nog av alla biverkningar och började plugga näringslära och,bytte ALL min medicin mot bra mat, motion, bra kosttillskott och såg till att göra något som jag kände passion för..

Alltså att börja göra något jag verligen brann för att göra ändrade mycket.. Jag fick MYCKET mer energi pga det.
Fast samtidigt så skulle jag ju inte ha orkat göra det jag brann för ens  om inte kroppen hade mått relativt bra först.
Så första steget var ju att läka kroppen..Fylla på kroppen med i princip BARA bra saker och undvika dåliga saker under en period hjälpte.
Alltså bra mat och kosttillskott som jag hade haft brist på i 20 år utan att veta det. lagom med motion, mycket sömn eller/och vila.
Efter det så fick jag ännu mer energi av att börja göra något jag brann för..
Kanske det för dig funkar bättre att börja med något du brinner för innan du tar hand om själva kroppen..Det är ju individuellt..

Sen började jag att fråga mig själv--så fort jag tänkte negativt eller mådde dåligt.. Ja varenda gång..Alla 100000 gånger om dagen när jag tänker negativt om mig själv eller om annat så börjar jag tänka. "Vad kan jag vara tacksam över idag"? 
Ja har man svårt att hitta något att vara tacksam över så kan man ju börja med dom enklaste sakerna som  tex. Luft, Jag är tacksam över att jag kan andas ff,😂 och sen fortsätta med att man är tacksam över att man har mat, husrum, värme, kläder, barn, familj, vänner, osv osv..Så ser man ganska snabbt att man borde vara tacksam lite oftare kanske.
Det funkar inte på en gång att man mår bättre, men efter ett tag så brukar det funka..
.
Jag vet inte ens om du äter någon medicin, men om du gör det så kan det vara värt att titta på åtm om det inte är dom som gör att du inte har tillräckligt med ork och lust..

Jag säger inte att det är så, men jag säger att om du mår dåligt och /eller har dålig ork KAN det delvis bero på din medicin..
Och antagligen att du har brister när det gäller vitaminer och/eller mineraler..

Känner igen mig så i det du skriver. Jobbigaste är när orken inte finns där för det man egentligen vill göra. Man kanske är motiverad i några dagar/veckor tills kroppen sedan säger ifrån och får ta några steg tillbaka.
Det bästa rådet jag kan ge är att lyssna på kroppen och ta det i små steg som inte blir för stor omställning. Kanske börja med det som skulle vara minst ansträngande och bygga vidare därifrån? 
Det kan vara små saker som t.ex att man börjar dagen med en nyttig frukost, går en kort promenad, göra stretching övningar, armhävningar eller hoppa hopprep. Något som tar kort tid men som ändå gör att du kan känna att du gör något för hälsan. Tänker också något som du kan göra hemifrån till en början så du inte behöver åka/ta dig till ett ställe, för bara det kan också vara ett hinder som kan vara jobbigt/ta energi.
Styrkekramar till dig

Ångesten lär ju bli många resor värre sen när man ligger där på sjukhuset och förstört sin hälsa efter många år av ett osunt leverne. 

Bättre att ta tag i det hela i god tid och medan man ännu kan. Omställningen kan kännas jobbig och svår till en början men man vänjer sig. Din kropp kommer att tacka dig om du gör vad som är bäst för den. Ditt sinne också, om du bara kan hålla tålamodet i ett par månader. Behöver inte ta längre tid än så att vänja kroppen vid nya kost och träningsvanor. 

Jobbigt när man känner att man inte förmår pga diagnoser (jag är själv sjuk). Men det är tyvärr den hårda sanningen. Det man gör idag kan påverka hur svår framtiden blir.