Barnansvar efter separation - är du ett ex som betett dig lika?

Mitt ex betedde sig likadant och det mynnade ut i total krasch och depression.. det var helt enkelt verkligheten som knackade på och konsekvenserna av skilsmässan fick exet fejsa... 

Så en liten fingervisning åt vilket håll det kan luta ... 

Alternativt så gör exet så hör i nån form motreaktion till skilsmässan och försöker lägga skit på dig... 

Han/hon har väl ledsnat? Vill inte längre. Tycker kanske att du ska göra mer? Vill ha tillbaka sin frihet?

Sorg, ilska, depression, känsla av maktlöshet kan göra att man ändrar beteende och personlighet.

Tack för svaret! Intressant.
Vad hände sen, kom exets förnuft ikapp?

Är nog lite av både och kan jag känna. Kan förstå den biten då exet sköt ut sig med en otrohet. Mkt projiceras på mig.

Men att på något vis bestraffa mig genom att inte finnas där för barnen har jag svårt att förstå. Barnens tillit till föräldern blir ju bara sämre.

Ni har alltså varit separerade i bara några veckor?

Varsitt boende sedan några veckor men skilda sedan nyår. Vi har hela familjen bott kvar under samma tak i nästan ett helt år pga att marknaden är vad den är.

Tack!

Ja säkert lite av både och. Tack för svar.

Hur var uppbrottet? Har ni sårat varandra?
Under den tiden ni bodde under samma tak, har ni träffat andra människor?

I mina öron låter det som att denna människa kanske mår rätt dåligt psykiskt (kanske av att han/hon insett hur familjen förstörts av ofriheten). Då börjat festa istället, åka iväg på resor, allt för att försöka fly verkligheten. 

Ingen du ska tycka synd om dock. Den människan behöver ändå vara vuxen och ta hand om sina barn. Men jag Tror stt det kan vara en förklaring. 

Eller helt enkelt bara oansvarig och vill festa. Du vet ju hur exet har varit fört. Men jag gissar på det första, dåligt psykiskt mående

Otroheten*

Om exet tidigare varit en förälder som prioriterat barnen så är nog detta bara en fas där hen känner sig vilsen och fyller sitt tomrum med fester och bekräftelse.

ge det lite tid. Förklara för barnen att detta är en omställning även för er vuxna. snart kommer föräldern inse att barnen inte tycker detta är optimalt och hens föräldrar (som är barnvakt) lär ju reagera om det händer för ofta. 

Uppbrottet kom från exet och helt utan förvarning. Ett beslut som inte kunde ändras med hjälp utifrån.

Vi har i relationen varit dåliga på att vara uppriktiga och kommunicera med varandra. Nu med facit i hand.

I relationen har vi sårat varandra genom att vi inte visat uppskattning och empati bla. Finns ingen otrohet eller felsteg under relationstiden vad jag vet.

Ja exet har träffat en person under tiden vi bott under samma tak. 

Jag förstår att det är jobbigt för dig. 

Han (antar jag) har kanske blivit kär och tappat huvudet. Han har ju dock varannan vecka att leva som han vill och det här är hånsynslöst. 

Jag skulle behålla lugn ton, icke dömande, och försöka få honom att förstå att barnen lider av det. 

Jag har flera gånger sagt till min man att jag kan förlåta mycket från honom, t om otrohet. (Till en viss gräns). Jag skulle ta det hårt om han inte älskade mig längre eller ville leva med mig längre, men jag skulle acceptera det.

Men en sak jag aldrig skulle förlåta, är om han svek våra barn. Nu menar jag större svek, inte mindre misstag.

När jag hör om föräldrar (oftast pappor), som bara drar, eller gradvis fasar ut barnen ur sina liv, vill jag ge dessa föräldrar en rak höger, eller skaka dem tills de vaknar. Man GÖR INTE SÅ mot sina barn.

Låt oss hoppas att ditt ex bara har en svacka TS. Om h*n mår dåligt hoppas jag att h*n söker hjälp. Alla kan hamna i en situation då man kanske inte riktigt orkar vara förälder. Då behöver man stöd.

Men att medvetet straffa barnen i ett försök att straffa partnern (för skilsmässan eller vad det nu är), är bara sjukt och stört. Jag har ofta undrat vad det är för fel i huvet på föräldrar som gör så.

Barnen borde vara det viktigaste man har! Sen måste man inte vara en perfekt förälder 24 timmar om dygnet, det är ingen. Men att ÖVERGE barnen är något helt annat. Jag hoppas att det inte är så i ert fall TS. Att det bara är en fas.

Sen kan man självklart ha barnvakt. Unna sig egentid. Det är inte att överge barnen, utan kan tvärtom göra att man blir en bättre förälder.

Frågan är hur ofta och mycket. Om barnen knappt ser röken av föräldern är det inte bra. Har man dessutom v/v, är man ju "ledig" varannan vecka och borde prioritera barnen de veckor man har dem.

Var hon likadan när ni bodde under samma tak? Eller hade hon inga jobbresor då? Det kanske inte är friviligt hon reser i jobbet, man måste ju gora det jobbet kräver.

Tack!

Våra barn har det bra som har både MoM och FoF i livet och kan vara där lite då och då. Med facit i hand borde vi nyttjat det mer än vi gjort för att ta hand om partnerskapet istället. Idag protesterar barnen högljutt när det kommer på tal att övernatta hos någon av ovanstående. Barnen har ett mycket större trygghetsbehov nu än innan vi flyttade isär.

Antalet resor har varit ungefär detsamma. Varannan resa på frivillig basis. Festligheterna har varit på frivillig basis.

Tack!
Ja det är för barnens välmående jag försöker förmå mig att förstå beteendet.