Abort eller behålla? KLUVEN

Hade en kompis som var i din sits (eller ganska mycket sämre, då hon inte hade jobb eller utbildning och ett par år yngre).

Hon fick sin son, sedan läste hon till lärare. Skaffade jobb och boende (hon bodde ett par år hos föräldrarna när hon pluggade, sen lägenhet, nu radhus). Båda två är helt fantastiska personer (gått drygt 10 år).

Även om det i slutändan är ditt beslut väger givetvis pappans åsikt tungt i det här.  Vad händer med er relation om du gör abort vs behåller? 
Skulle det verkligen vara så farligt att vänta ett par år så han kan bli mer redo? 
Hur stark är er relation om du egentligen ser dig själv som ensamstående mamma och singel? Eller vad gör att du känner så om framtiden?  

Jag tror att du behöver ta in dom större tankarna här innan du tar ett beslut. 

Och som svar på frågan. Ja man kan ångra sitt barn utifrån det perspektivet att det faktiskt inte finns en väg tillbaka . Det finns dom som inte velat göra abort men ändå inte velat bli mamma och dom har fått det oerhört kämpigt och barnen får betala priset. Och så finns det barn som fötts in i situationer som inte varit optimala där ånger krypit på mamman när hon förstått konsekvenserna av sitt val. 

Du är fast anställd med en ok lön, du har boende och det som behövs är klart. DU vill ha barnet. Tror du att du grejar det själv om han skulle backa. För faktum är att du kan aldrig vara säker på att du inte blir lämnad under ett förhållande, så det alltid en tanke at fundera på hur mycket man klarar ensam.

Jag tror att du kommer ångra aborten mer som det verkar på dig, än om du behåller.

Man har så mycket planer när man är ung och tror att man ska göra vissa saker i en viss ordning, men det är nog ganska sällan det blir som man har planerat det. På både gott och ont. Om man väntar med att skaffa barn för att det inte är rätt läge eller rätt i planeringen så kan det faktiskt hända att det tåget går sen. Jag menar inte att det kommer hända dig, men man vet aldrig riktigt med livet. Hur det blir. 🙂

Det är kanske inte svaret du vill höra, men sanningen är att bara du kan bestämma. Miljoner personer har varit i din sits men vad de har gjort är irrelevant. Det är DITT liv som ska levas.

Och det är också bara du som ska stå för beslutet. Så oavsett vad du väljer: stå för det, inför dig själv. Ingen annan.

TS, är det inte lite onödigt tidigt för barn? Stor risk för att ert förhållande inte håller och vill du verkligen sätta dig själv den sisten? Situationen hade kunnat vara nått helt annat om några år när ni båda planerat för det och tagit beslutet att skaffa barn. 

jag gjort en abort i början av april, också velig? det var fram och tillbaka hela tiden. jag har två större barn och bor inte ens med min kille (varit tillsammans många år dock). 

Gjorde det väl mest för att jag kände mig så ensam i det, velade pga ekonomin, boendet och att jag är bekväm nu när man är bortskämd med att sova ostört osv. 
tyckte väl att min kille var helt dum i huvudet också (som pms gånger 100).

har aldrig ångrat mig så mycket över något i hela mitt liv. Så fort jag tagit tabletten och hormonerna lättade så var det som att verkligheten slog mig, vad fan har jag gjort? Min kille är inte alls dum i huvudet och jag vill inget hellre än att bli gravid igen. Han vill det dock inte än och det förstår jag, men mår väldigt Dåligt över det hela? 
inget lätt beslut att ta men jag önskar dig lycka till!

Hej, 

Jag var i din sits, men något yngre. Aldrig ångrat beslutet att behålla mitt barn. Vi har det bra tillsammans och hon har fått två yngre syskon med åren. Första gången gjorde jag allt bakvänt, sista gången gjorde jag allt rättvänt. Inte ångrat varkendera. 

Jag blev ensam med henne och det var många gånger tufft ekonomiskt, men har alltid kunnat ge henne det hon behöver. Mina naglar fick jag lära mig att fixa själv där några år :)