Vänner som ensamstående mamma

Känner mig så ensam. Jag är nyligen ensamstående till en 1,5-åring efter en dramatisk separation med pappan. Det finns vänner omkring mig, men de har så annorlunda omständigheter att jag har blivit nästintill isolerad. Det finns ingen som kan avlasta, om jag har tur så kan någon umgås ett par timmar på helgen. Jag har gått flera veckor utan ett meningsfullt samtal, och jag känner mig så under- och överstimulerad på en och samma gång. 

Och här sitter jag nu på sena kvällar och känner mig patetisk när jag googlar hur man får kontakt med nya människor. Ännu mer patetisk när jag inser att inga av råden riktigt funkar för mig. Det går inte via jobbet, för jag fick säga upp mig när jag blev ensamstående (för långt att pendla nu när jag är ensam med sonen och bara ännu en stress i den här galna situationen) och är nu arbetslös. Många föreslår föreningsliv, men jag har ingen att lämna sonen till så han måste liksom dras med överallt. 

Jag har aldrig tidigare haft det här problemet. Har alltid haft vänner, om inte många så åtminstone så många som jag har känt att jag behövt. Har aldrig lidit av att sitta ensam heller, men av någon anledning har min situation gjort att det känns svårt nu. 

Hur gör man? Är det bara att stå ut tills livet ser annorlunda ut?