Drömjobbet från hell
Fick drömjobbet för ca 3 år sen, valde att inte bry mig om varför ingen av de 3 som varit i rollen innan mig valt att avsluta inom 3 månader.
Kändes konstigt men jag tänkte att jobbet inte var något för dom och att dom insåg det först när dom startat upp.
Första året var det en dröm
Alla mina villkor var uppfyllda, jag uppfyllda chefens villkor.
Jag jobbade hemifrån 25%, registrerade ingen övertid, hoppade in på helger vid behov utan 1 kr extra.
Så kom år 2.
Rollen förändras en aning, en utökning görs på tiden som jag har mina process öppna med konsekvensen att jag nu endast har 1 vecka på mig att reflektera, förbereda och stänga processerna.
Vecka 1 drar allt igång igen.
Under vecka 1,2,3 släcker jag bränder, stänger och öppnar processerna "gör om gör rätt" trots att jag inte gjort fel.
Uppgifterna släpar, kommer in försent osv.
Jag har under senaste halvåret luft mitt missnöje, jag förväntas vara en robot. Jag är trött, stressad, sliten.
Hemma nu pga feber, kommer vara hemma tom dag 7. Sen ska jag tillbaka dit, till det hemska stället som jag är så trött på.
Istället för stöd av mig chef så är hen passivt aggressiv, jag blir nekad semester trots att jag endast tagit ut 2 veckor i somras.
Jag är nekad att arbeta hemifrån, det enda som gjort att jag orkat samla kraft och energi tas ifrån mig.
Flexen verkar som bortblåst för allt ska registreras och bli tjänstledighet på timmar.
Jag är frustrerad, känner mig lurad.
Så jag blir straffad för att jag sätter ner foten och meddelar att våra rutiner måste ses över för annars går jag in i väggen.
Jag har äntligen blivit uppring för en intervju, hoppas jag får jobbet.
Samlar kraft i den tanken nu.
Snart kanske jag får lämna min drömarbetsplats som blivit en mardröm pga en chef som förminskar och förnedrar både mig och min kollega.
Tex, jag berättade att jag ska se på fotboll i helgen inför förra helgen.
I måndags pratade vi om helgen och jag pratade om annat vi har gjort och jag återberättar ingenting om just fotbollen.
Då vinklar hen på huvudet och säger med falsk röst "Meen Anna, tittade inte du på fotboll i helgen som du sa du skulle"
Jag blir så obekväm när hen gör så, måste tänka på allt jag säger för hen minns allt, öven det jag själv inte reflekterar över.
Det får mig att känna mig dömd, iakttagen och dumförklarad.
Min kollega har gått till facket, det verkar irriterad chefen, hen hittar varje dag om saker som är helt löjliga.
Hur hanterar man sånt?