Varför skaffar man barn om man inte har tid för dem?

Jag jobbade mycket och tjänade därefter, var borta en del i jobbet men - när jag var hemma så hade jag fokus på barnen. Mina två mammor bytte aldrig en blöja när jag var hemma, alla helgmorgnar var mina. Jag hade barnen med och storhandlade o.s.v. 
Säger inte att jag gjorde rätt men det har funkat på både dotter och son.
Anser att kontakten med barn när de är yngre är hur viktig som helst.

De flesta har tid för sina barn under alla veckor på året, om man inte är skiljd och har dem varannan vecka. Så vad menar du?

Och varför kan man inte ha både och? 

Ska man jobba halvtid eller stanna hemma heltid, bo i hyresrätt och campa för att du ska vara nöjd? 

Tänk att dessa trådar aldrig dör ut. Det finns hur många som helst. Skriv i dem istället. 

Vad menar du med att inte ha tid med barnen? De flesta klarar väl av att jobba och leka med sina barn, äta middag med dem, prata med dem, natta, följa med på aktiviteter, gå på hälsokontroller, utvecklingssamtal och uppvisningar. Hur mycket tid tycker du att man ska ha för sina barn för att det ska vara värt att skaffa dem? Får man ha sina barn på förskola och fritids, eller måste båda föräldrar vara hemmaföräldrar? Hur ska man kunna försörja sig då? Och är det ok att skilja sig och ha missa varannan vecka? 

Fantastiskt bra svar på dum fråga. De flesta som har det bra materiellt ger sina barn massor av tid och kärlek. Frågeställaren verkar bara vilja hitta fel för att själv verka bättre. 

Om ni nu har tid för era barn så är det ju ändå märkligt att det är så många barn och ungdomar som inte för den uppmärksamhet och tid från sina föräldrar som de behöver. Som sagt tid att umgås och uppmärksamma sina barn är betydligt viktigare än att ha råd med prylar men egentligen inte behöver och framför allt inte dyra nya saker hela tiden. Klarar man av båda delar så grattis men om det inte går ihop så går barnen alltid före finare status. 

Man kan absolut jobba mycket och ha det materiellt bra, och även ge barnen sin tid när man är hemma.
Förskola och fritids är hur bra som helst - fanns inte när jag var liten men båda mina barn stortrivdes. 
Båda har fått vänner för livet. Min dotter hade dagiskompisar på sitt bröllop och min son gör nu lumpen med en kompis från dagis som han gått både grundskola och gymnasium med. 
Föräldrar är viktiga men den övriga sociala omgivningen/tryggheten är minst lika viktig.
Vissa saker kan man inte riktigt förklara - min son har tre syskon på mammas sida - de har väldigt liten kontakt. På min sida har han en syster och de är riktigt tajta.

Tvärtom. Vi har massor av tid till barnen just på grund av att vi tjänar mycket pengar. Vad har stort hus med saken att göra? Har man mycket pengar kan man anlita städhjälp. Det är väl snarare dom som inte tjänar bra som aldrig har tid att umgås med barnen och måste jobba på barnens lov medan vi med pengar åker på resor ihop med barnen och har kvalitetstid.

Ts är garanterat en fattiglapp

Att vissa barn inte får den uppmörksanhet de behöver behöver kan bero på många saker. T ex de föräldrar som prioriterar alkohol och droger, skaffar för många barn för att kunna hålla reda på dem eller är så fattiga och obildade att de knappt lämnar hemmet.