• amoremio

    Undvikande anknytning -HUR dejtar man då?

    Hej,
    Jag har en fundering gällande undvikande anknytning och dejting: Hur får man ihop "ekvationen"?

    Jag har insett att jag har utvecklat en undvikande anknytning, eller så har den blivit mer och mer markant genom mina dåliga erfarenheter av att bli sårad och besviken. Jag upplever nämligen att jag var mer "otrygg ambivalent" tidigare men nu är det solklart mer med en undvikande form. Det gäller inte bara dating, det gäller ALLA mina relationer.

    Jag får fort "nog" av människor, även de jag tycker bäst om,
    Känner mig kvävd och stressad om någon ringer vid "fel" tillfälle,
    Upplever ofta människor som påflugna, krävande, kvävande eller att min frihet i deras sällskap blir "berövad".
    Vill ofta vara ensam och trivs mer och mer ensam. 
    Dras till människor som utstrålar en aning kyla, de som visar mycket känslor och är "stormiga" väcker en avsmak hos mig. Pratar gärna om tankar, men mindre gärna om känslor. 

    Om jag ska "diagnostisera" migsjälv så skulle jag sätta undvikande anknytning som "diagnos" på migsjälv. Men jag är ingen psykolog.

    Och nu kommer vi till datingen:
    Går det att släppa in någon när man har blivit "sådan här"? Jag känner mig otroligt kluven inför dating. Å ena sidan längtar jag efter gemenskap, fattas bara. Men jag längtar inte efter det i vissa detaljer. Tanken på att ha någon som vill ringa varje kväll. Umgås varje helg. Det är givetvis fint men jag kan inte låta bli att skrämmas av den där känslan av att man blir "låst" i en relation. Och då syftar jag inte sexuellt eller liknande, jag tänker snarare att man förlorar sin frihet och sitt "space". Det tillståndet i tillvaron skrämmer mig. Samtidigt som gemenskapen känns fin. Totalt motsägelsefullt I know, men vem har sagt att det måste vara antingen eller?

    Tar gärna emot input :)

  • Svar på tråden Undvikande anknytning -HUR dejtar man då?
  • Zaro

    Hej!
    Jag känner igen många bitar. Har tyckt alla jag dejtar kväver mig. Gick i kbt och han frågade om det inte kunde vara så att ''osjälvständiga'' personer inte passade mig. Idag är jag i en flerårig relation med en person som behöver mer frihet än jag, och jag längtar jämt efter henne. 

  • Tukt

    Tror kanske en del av problemet kan ligga i att du medvetet ska dejta. Att du har ett mål med det. Då är det nog lätt att du fixerar dig i det som är svårt.
    Bättre kanske att inte dejta utan försöka umgås brett och sedan mer "händer" det.

  • Anonym (Undvikande)

    Var bara tydlig med att du behöver utrymme och ditt egna space. Om personen inte kan hålla sig till det så är det väl inte värt att dejta. Tror A och O i vilken relation som helst är kommunikation. Ge folk en chans att möta dina behov.

  • Zoegazz

    Är likadan, gått från ambivalent till undvikande. Har nu träffat någon i några månader och kämpar med det du nämner till och från. Ibland vill jag göra slut och va ifred och ibland är jag jättenöjd. Känner mig lite störd pga detta. 

  • Anonym (Lisa)

    Varför måste du dejta, kan du inte träffa någon IRL?

    Om du dejtar är det viktigt att du är öppen med din preferens, både för din egen skull men även dejtens. 


    Sedan är man inte osjälvständig bara för att man vill umgås mer än vad du vill. Du har svårt att knyta an känslomässigt, det är inte samma sak som att du är självständig per automatik. De egenskaperna står inte i kontrast till varandra. 

  • Anonym (Terapi)

    Var öppen med att du är undvikande ambivalent (eller det låter mer som om du har desorganiserad anknytning)  och be din dejt läsa på om vad det innebär.

    Jag dejtade en kille som dig som ena stunden planerade hejvilt inför framtiden och var hur nära och gullig som helst för att i nästa stund ha "tappat känslor" och tyckte att jag ville gå för fort fram bla bla bla. Och så fram och tillbaka igen tills det slutligen tog slut med dunder och brak. 

    Det lustiga är att undvikande ambivalenta och otrygga ambivalenta (som är livrädda för att bli övergivna) dras till varandra som flugor till socker. Den absolut värsta kombon. 

    Så mitt tips vill du uppnå förändring jobba på dig själv och gå i terapi. Lycka till!

Svar på tråden Undvikande anknytning -HUR dejtar man då?