Vad tycker ni om föräldrar som aldrig hör av sig till sina vuxna barn?
Vad tycker ni om föräldrar som aldrig hör av sig till sina vuxna barn?
Föräldern skyller alltid på att denne är "så upptagen med sitt hus/djur/nya familj osv.
Men att föräldern aldrig ens ringer eller hälsar på sina vuxna barn utan de måste hälsa på honom. Däremot har han tid att resa utomlands, gå på vissa event ibland (då han är färdig med det han måste göra hemma).
Jag ser hur det smärtar i honom när andra föräldrar bryr sig om sina barn. Jag kan absolut inte relatera till en sådan förälder, så funderar hur de ens tänker?
Det finns ju telefoner med handsfree idag. Jag har haft arbeten där man kan både arbeta och prata i telefon tack vare det. Någon gång under 24 timmar på ett dygn och 365 dagar på ett år har man väl förfan tid att bry sig om sina barn...
Varför skaffar sådana här personer så många barn om de ändå inte bryr sig om dem mer än ytligt?