Börjar bli arrogant och tycker det blir ''för mycket'' för kristna människor och jag anser dessa som naiva eller manipulativa

Den senaste tiden har jag känt mig extra ensam och desto mer vi kommit närmare in på Julen, desto er ensamhet och utanförskap känner jag mig.

Jag har vid dessa ensamhet varit för mig själv och hunnit tänka mycket och ''filosoferat''.

Detta gjort mig till en person som visserligen gillar att be, gå på bibelstudier och ta in av lärdomen om att bli en bättre människa. Själva budskapet är bra, t.ex om att tänka på andra m.m. Bön hjälper mig och kanske fungerar i princip som meditation. Men om det verkligen finns en Herre som lyssnar på ens böner, är jag osäker. Däremot känner jag ändå att jag fått bönesvar, om allt ändå inte är en slump i alla fall. För vissa ''stora'' böner har jag ändå bett. Så som bra vänner, inte vara ensam vid Jul och dylikt. Verkar då som att det är ''omöjligt'' med att få det som bönesvar, om det nu inte är som så att Gud existerar och faktiskt vill ha mig ensam vid Jul av någon anledning, brukar jag tänka för mig själv.

Jag har börjat bli alltmer av en ''arrogant'' person när det kommer till kristna och kyrkan. Jag ser mönster av att min kristna omgivning, försöker oftast spela och göra till sig, som om dessa ''bryr sig'', för att sedan få bekräftelse om att dessa är ''bra människor''. Jag hade oturen att en pastor bjöd in mig vid Jul för många år sedan, för att sedan få hela kyrkan att tro att pastorn ''tog hand om mig''. Jag har aldrig någonsin känt mig så förnedrad och förödmjukad och på något vis känslan av svek och lurad. Jag bytte församling/kyrka. Mår bättre i den nya kyrkan, men ändå mår jag dåligt när jag ser mina kristna vänner. Jag upplever att vänskapen inte är äkta. Att ingen gillar mig.

Men et är inte allt - I kyrkan pratar man oerhört mycket mer om donationer än alla andra kyrkor och Gudstjänster jag gått till. Även i kyrkan så talas det mycket om: ''Jag kan känna att någon här inne har ont någonstans''. Det låter så löjligt att stå på scen och uttala sig om något sådant. Med tanken på att vem som helst kan agera som ''trollkarl'' eller ''tankeläsare''. Det är ett urgammalt trick som är lik med att säga: ''Jag känner att någon här inne börjar på bokstaven J.''. ''Tilll den människan vill jag tala om att du har motgångar som får dig att må dåligt, men det kommer bli bättre''. 

Särskilt dagens Gudstjänst, kunde jag inte låta bli att tänka på hur naiva människor är. Och hur manipulativa alla andra är. Det handlar alltså enbart om människor som antingen tror helhjärtat på kristendomen (med fullaste respekt). Eller människor som fått idén hur man lätt kan tjäna pengar.

Jag vill egentligen inte förlora min kristna tro. Det känns så tomt, om jag skulle tillåta mig göra det. Men jag kan inte rå för med allt det här. Jag tror min ensamhet har också gjort mig extra mer misstänktsam som person. Ingen gör något för att dessa verkligen ''bryr'' sig.