Träffat pojkväns familj. Han får inte träffa min än. Orättvist?

Jag tänker tvärtom om. Ibland när livet är jobbigt så behöver man lite ljus som förgyller sin dag. Kanske din familj skulle uppskatta om du bjöd in din pojkvän? Har du ens frågat dem? 

Jag känner ffa att jag inte orkar just nu :(

Tror du inte att din pappa skulle uppskatta att få träffa din pojkvän, att få se att det är någon som står vid din sida. 

Men du träffar ju din pojkvän och din familj redan och det orkar du. Varför inte ta med din pojkvän till din familj då? Jag tror att det kan ge din familj (även dig) lite glädje i allt mörker. Jag tror att din familj hade uppskattat att fokusera på din lyckliga relation och glädjas en dag. Tror inte du det?

Han orkar knappt ta sig ur sängen just nu. Jag förstår absolut hur du tänker, men jag känner att jag vill vara i vår familjebubbla just nu. Min pappa har faktiskt träffat honom lite kort innan han gick diagnosen, han skulle komma förbi mig och hämta några grejer och min kille kom förbi strax efter. Var en oplanerad träff men blev en kort fika.

Gick iväg och storgrät under middagen. Så orkar är väl att ta i :( fungerar knappt. Min pojkvän sa att hans kompis ex gjorde slut med han pga en depression och sa att han har nämnt att han är rädd att jag också ska dumpa honom. Känns som han bara tänker på sig själv just nu :( 

Jag tänker att det naturligtvis blir ett naturligt steg att träffa den andres familj när en relation blir mer etablerad, och att detta säkert kan bli bra för alla.

Med detta sagt vill jag OCKSÅ påpeka att just inte "vara överens" om i vilket tempo relationen ska ta vissa steg faktiskt är en röd flagga. Om ens nya flickvän faktiskt känner att hon inte orkar med att presentera en för familjen så är man inte speciellt sympatisk om han inte vill se din bild av det hela. 

Han KOMMER få träffa dem har jag sagt till honom men det är hekt enkelt inte läge just nu. Hade jag mått bra hade vi haft ungefär samma tempo i det här tror jag.... Är det en röd flagga att jag har ett annat tempo eller att han inte respekterar mitt tempo?

Är du seriös med din pojkvän?

Om ja, när tänker du släppa in honom för sorgen kommer liksom inte släppa i familjen på bra länge?

När jag och min man hade varit ett par i 4 månader så dog hans pappa, jag hade hunnit träffa honom 1 gång. Hans mamma möjligen någon gång mer. Jag minns faktiskt inte.

Nu var det ett hastigt dödsfall så det var inget vi kunnat förutse men det är så mycket som följer med ett dödsfall och det pågår länge. Både rent praktiska saker men framförallt det känslomässiga sitter ju i under år. Jag hade önskat att jag kunnat relatera till personen som dött och som alla saknar när man så tydligt blir indragen mitt i det under lång lång tid. När man träffar släktingar som sörjer, när man ska bemöta sin partner. Man har inga referensramar. Det är inte helt lätt.

Jag förstår att ni inte har det lätt nu heller, det är inte det, men jag tror inte det blir bättre av att vänta för vill du något med din kille som kommer han ändå dras in i det som är din familj och just nu är den trasig. Det är lika bra att komma in i det direkt - speciellt som han är öppen för det och inte ryggar för hur ni har det.

Jag tycker du tänker för mycket på röda flaggor och olika tempon. Du riskerar att sabba det fina förhållandet du har om du fortsätter överanalysera varenda gång ni har olika åsikter om något. Missförstå mig inte, jag förstår att du har det tungt just nu, men inget blir bättre av att vältra sig i ångest och att överanalysera allt din pojkvän säger.