Blir alltid andrahandsvalet

Du kanske ger för mycket av dig själv. Killar tycker om att bli ompysslade på alla möjliga sätt, men många backar om de känner att tjejen är för investerad eller att hon inte har något eget liv osv. Säger inte att det är vad just du gör fel, men det är iaf ett vanligt fel, så om det passar in på dig kan det vara läge att fundera på saken.

Jag har liknade erfarenheter fast från andra sidan som man. Jag dejtade friskt under några år och dom jag föll för och kände att jag skulle vilja ha en framtid med blev det endast några månaders dejtande med. Och jag lämnade också efter några månader ett par gånger. När du skriver en längre tid hur länge är det? En sak jag lade märke till under dom åren jag dejtade var att väldigt många fortfarande har singlar så det är inte lätt att träffa rätt och tror många blir fartblinda av alla alternativ nu och tror att gräset är grönare på andra sidan.

Jag träffade rätt till slut och tror och hoppas du också gör det.

Du skriver att du har "en typ" av relation , vad innebär det?  Du fortsätter skriva att dom sen väljer nån annan att vara officiella med.  - här ligger nog svaret i din undran. 
Om du av olika skäl inte har en officiell relation med en man så kanske du måste fundera på varför du accepterar en sån relation? 
Kompromissa aldrig med dina krav och dig själv. 

det är intressant tanke. ja kanske. alltså jag har svårt att börja gilla någon men dessa tre har jag investerat mycket i, speciellt en. Däremot är det så att han ofta väljer andra tjejer att bli officiell med. jag själv kan dock känna mig kvävd om allting skulle gå ut på relationen , det är viktigt att behålla sina egna intressen och sitt space. 

vad skönt att höra att det blev rätt till slut. svar till er båda

nej alltså har backat. ja nä alltså kan vara långvarig dejting som inte leder till en etablerad relation trots att allt egentligen finns där som jag ser det och andra i min omgivning också. Det kan exempelvis handla om att vi dejtar väldigt länge typ ett år. men får aldrig träffa familj eller vänner. eller de vill inte prata om något seriöst de helt undviker ämnet. senare kan han träffa någon annan där de snabbt går genom alla seriösa steg kanske på en månad istället. Jag är en helt normal kvinna tänker jag, får inga svar vad det kan vara. 

Jag instämmer med Patricia här,  varför accepterar du att befinna dig i dessa "icke-relationer"? 

Om en man väljer någon annan och kommer tillbaka senare tycker jag du verkligen ska tänka till både en och två gånger innan du ens ger honom en chans igen. 

Om en man inte vill prata om framtid efter så lång tid som närmare ett år tycker jag inte du ska ge honom mer av din tid.
Är du i åldern då det är dags att skaffa barn om du vill det?

Jag hade den biten klar så var ingen panik för min del att träffa rätt kvinna.

Svårt att veta när det är dags att ta snacket. man vill inte pressa fram någonting. jag accepterar det inte eftersom jag drar en gräns efter ett tag men ja. svårt att veta när/var man ska ställa krav liksom. 

Några månader in skulle jag säga. Har man inga barn att ta hänsyn till så räcker typ tre månader. En kille som inte efter den tiden vet om han vill vara i en relation eller inte är inte intresserad utan nöjd med att ligga regelbundet. Det är inte ett krav, det är att be om klargörande kring vad ni är och var ni står!

Håller med dig där. Och min erfarenhet är att det varit kvinnan som tagit upp det och jag jag bara blivit glad då. Jag träffade några där jag kände att det fattades något en framtid med trots att det var fina kvinnor vi träffades ändå helt förutsättningslöst.

Han gör som han vill helt kravlöst med dig upp till 1 år. Det är inte att kräva för mycket. Tvärtom så kräver du ju ingenting alls . 
Stå upp för dig själv. Kompromissa aldrig bort vad DU vill.
Varför är hans känslor viktigare än dina? 

Ja nej men det är ofta så att vi kommer fram till att vi ska dejta exklusivt, kanske jag heller inte vet direkt vad jag vill och så. Men sedan är det som att när det borde bli ett snack undviker ofta killen det och kanske väljer en annan. Det är det jag inte blir klok på. Då måste det ju vara någonting konstigt hos mig som skrämmer iväg dem. Jag är ändå självständig och inte klängig eller så men kanske tar lite tid själv att släppa in någon. 

Saken är väl att jag utgår ifrån att om man träffar någon regelbundet är det för att båda vill det och förstår inte grejen med att man ens vill utnyttja någon eller spendera tid med någon kravlöst? Vill ju att sådant ska komma från båda håll annars funkar det ju inte. Och uppenbarligen finns ju en vilja att ändå inleda seriösa relationer eftersom det funkar med andra tjejer. 

Under som förutsättningarna tycker jag det är fult att fortsätta att träffas och ducka för frågan om man känner att den andra vill något som man själv inte vill i framtiden.

Fast även om er relation är frivillig så är den ju ändå inte vad du faktiskt tänkte dig att den skulle vara. 
Kravlöst är ju som att vara kk . Vilket jag anser att ni varit.
Är du inte säker på vad du vill med killen du träffar så slösar man inte bort tiden på ett "kanske" utan man står upp för hur man vill ha en relation och nöjer sig inte med annat. 
Ställa krav både kan och ska man göra redan från början,  hur ska ni annars veta hur det ska vara ? 

Fast det är ju här det blir fel.du måste kunna kommunicera och stå för hur du vill ha det. 
Du utgår från att han vill seriöst . Han utgår ifrån att du är hans kk...typ... 
Och så hamnar du som kk tills han hittar en flickvän.  
Hur ska han kunna veta vad du vill om du inte säger något? 

Om man inte fått träffa en killes vänner och/eller familj inom de närmaste månaderna så brukar det oftast handla om att han inte är så seriös med dig och inte har de rätta känslorna. 
Antagligen har ju dessa killar träffat annan tjej under tiden med dig och fattat tycke för den tjejen. 

Tycker personligen att det är fel att dejta någon på detta sätt för att ha någon tills den rätta dyker upp. Bästa är ju att vara ärlig direkt efter ett par dejter att det tyvärr inte känns rätt. 

En kär person vill visa upp sin kärlek till sina närmaste och världen rätt så snabbt. Eller i varje fall så vet vänner och familj om dig rätt omgående. 

Jag känner igen det här så väl med min ex. Jag tror faktiskt han älskade mig men inte tillräckligt mycket. Jag dög som flickvän, halvt officiellt i 6 år, fick träffa hans bästa vän med fru, men inte hans föräldrar eller övriga bekantskapskrets.

Jag körde en massa ursäkter till hans beteende, det är för att jag är så ung (Jag var bara 18 och han 32 när vi träffades), det är för att jag är dvärg (akondroplasi ). Vi reste ofta och utomlands visade han alltid upp mig utan att skämmas så jag tänkte att det skulle gå över. Eller så var jag så osäker på mig själv att en sån som han (jättesnygg, 190 lång, muskulös, blond, rik, fin familj) ville vara med en sån som mig att jag förträngde varningstecken jag borde sett. Eller de multipla orgasmerna han gav mig och att han ville ha sex hela tiden ofta 3-4 ggr om dagen och jag tolkade det som att han älskade mig...jag vet inte :(

Jag ville gifta mig med honom, men det blev aldrig så. Redan när jag bara var 18 ville jag inget hellre än det men väntade, och väntade. Tjejen han träffade efter mig de gifte sig kanske 1,5 år efter de setts, men jag var bara nån han satte på i väntan på den rätte :(