Följa hjärtat eller hjärnan??!

Tryggheten du kände berodde på vanans makt, att du visste vad ni hade och även om det var dåligt så fanns det en stabilitet och förutsägbarhet.

Exakt vad har ditt ex gjort för att ändra på sig? Varför vill du göra om samma misstag två gånger?

Det här känns mest som din saknad efter barnen som du försöker lösa, och ju äldre de blir desto större chans att du får ha dem mer, för ju äldre de blir desto mer ska man ta hänsyn till deras önskemål om var de ska bo.

Men du funderar alltså på att lämna en person som verkar behandla dig riktigt väl, gå tillbaka till en där det egentligen inte funkar...? Jag förstår att oron och sorgen kring barnen är stark, men du måste tänka med hjärnan här! Kasta inte bort ditt liv och förstör framtiden för detta! Scenariot jag ser framför mig är att om du går tillbaka till ditt ex så kommer han sköta sig ett tag, kanske så långt som ett halvår, men sedan kommer de gamla hjulspåren igen, du kommer att hänga dig kvar alldeles för länge, sedan kommer du att lämna honom igen och gråta ännu mer över detta ogenomtänkta val, där du då måste börja om på egen hand igen, fast denna gång utan den person du har just nu. Älskar du henne öht eller var hon bara din språngbräda ur relationen...? Jag misstänker att hon förtjänar bättre.

Det bästa för dina barn är att du mår bra! Och det lär du inte göra med exet om ni ska spendera ett par år eller längre med att försöka reparera saker, för det skulle ta lång tid och långt från garanterat att lyckas, och då ska barnen växa upp i detta experiment också..? Inte sjysst mot dem att dra in dem i den karusellen, det kan jag säga direkt. Och nej, de behöver inte alls ha båda sina föräldrar under samma tak! Barn mår bättre av att föräldrarna skiljer sig än att de stannar i en dålig relation!

Du skaffade 3 barn inom 3,5 år?? 

Kanske kan ni alla hitta ett sätt att bo tillsammans i ett slags kollektiv? Experiment som experiment. Kanske kan det fungera. Kan ju inte bli mycket värre än nu.

Nej du skulle bli olycklig om du lämnar den du älskar.

Skulle du kunna bo närmare exet så att du kan träffa barnen när du vill?

Kan du sova hos exet/barnen en natt i veckan så att det inte går så långt mellan ni träffas?

Ts ska inte sova hos sitt ex för det kommer bara skapa en konstig dynamik och ställa till problem. Barnen kan sova hos henne istället om de bor nära.

Ha barnen tre dagar i taget istället? 

Jag skulle ha stannat kvar hos den du är hos nu. Det är ju solklart. Du får komma ihåg att barnen vill ha stabila hem och jag är övertygad om att de ser att du mår bra med din nuvarande. Du får nog leva med att oavsett vad du väljer så kommer du att ha en saknad i dig MEN din nuvarande kommer du inte att ha varannan vecka. Däremot, i nuvarande arrangenmang har du barnen varannan vecka.
Det är en bra kompromiss. När de inte är hos dig så får du istället se det som en möjlighet att göra nåt med din sambo som du inte kan göra när barnen är med. 
De växer upp fort och snart har du dem via Facetime/Zoom de veckor du inte har dem. Nästa steg är att de kommer och stannar hos dig över natten bara för de vill det.

Klart du ska stanna kvar! Saknaden är enorm då man inte träffar dom varje dag.

Men ställ dig frågan, vill du att dina kids ser och lär sig av dig och ditt ex hur ett förhållande ska se ut? Med ett samliv utan känslor?

Eller vill du att dom ska lära sig av dig och din nuvarande som verkar vara ett fantastiskt kärleksfullt sådant?

Vet att det är svårt, gjort samma resa själv. Så en vänskaplig "bro-hug" och lyckönskningar

Nej, barn behöver inte sina föräldar under samma tak dygnets alla timmar. Det finns så många barn vars föräldrar är skilda/separerade och barnen mår bra, många gånger bättre än med föräldar som bråkar jämt eller inte älskar varann.

Det är DU som vill ha dina barn hos dig dygnets alla timmar. Ser du några tecken på att barnen mår dåligt?

Det där med att missa halva deras liv stämmer inte heller. Den tid de är hos dig får du veta vad som händer under den andra halvan. De har ju också möjlighet att ringa dig om det är något de behöver prata om.

Du får skilja på barnens behov och dina egna känslor.