• Anonym (Trött)

    Gav bort 10000 kr, fick inte ett tack

    Mitt syskon och jag har haft en svår uppväxt. När jag insåg att misshandeln, tortyren samt mordförsök en inte var normalt så försökte föräldern att få mitt yngre syskon att hata mig men att den skulle älska föräldern. 

    Detta satte sina spår hos mitt syskon,. Personen har varit väldigt svårt att ha med att göra. Raseri utbrott och obefogat hat mot mig. 

    Vet ni, jag slog aldrig ens mitt syskon en enda gång som barn. Vi slogs aldrig faktiskt förutom att den gav mig en rak höger över nästan vid 1 tillfälle som barn. 

    Nu kom det fram att personen var i kris och behövde 10.000 kr till en räkning. 

    Vi har båda väldigt dålig ekonomi. Men jag gav mitt syskon 10.000 kr. Och jag har inte fått ett Tack ens, har överhuvudtaget inte hört någonting ifrån mitt syskon. 

    Börjar känna mig riktigt irriterad faktiskt. Hur kan man bara göra så? 

    Ett litet litet enkelt tack tycker jag att man säger ä faktiskt. 

  • Svar på tråden Gav bort 10000 kr, fick inte ett tack
  • Anonym (Trött)
    Anonym (Trött) skrev 2024-11-11 12:59:10 följande:
    Gav bort 10000 kr, fick inte ett tack

    Mitt syskon och jag har haft en svår uppväxt. När jag insåg att misshandeln, tortyren samt mordförsök en inte var normalt så försökte föräldern att få mitt yngre syskon att hata mig men att den skulle älska föräldern. 

    Detta satte sina spår hos mitt syskon,. Personen har varit väldigt svårt att ha med att göra. Raseri utbrott och obefogat hat mot mig. 

    Vet ni, jag slog aldrig ens mitt syskon en enda gång som barn. Vi slogs aldrig faktiskt förutom att den gav mig en rak höger över nästan vid 1 tillfälle som barn. 

    Nu kom det fram att personen var i kris och behövde 10.000 kr till en räkning. 

    Vi har båda väldigt dålig ekonomi. Men jag gav mitt syskon 10.000 kr. Och jag har inte fått ett Tack ens, har överhuvudtaget inte hört någonting ifrån mitt syskon. 

    Börjar känna mig riktigt irriterad faktiskt. Hur kan man bara göra så? 

    Ett litet litet enkelt tack tycker jag att man säger ä faktiskt. 


    Om ni missförstod så var det föräldern som utsatte mig för det här och mindre syskonet för misshandel. 

    Vi har inte haft någon syskon relation i vuxen ålder överhuvudtaget. Vi är båda adopterade. När vi kom hit så var vi jättenära varandra. Blev oroliga och ledsna så fort vi inte visste vart den andra var eller kunde se den. 

    Adoptivförälder gjorde allt för att skilja på oss och lyckades, även lyckades komma undan med precis allt. 

    Så jag fick veta om denna penga kris med av den enda som vi båda pratar med idag (en äldre släkting). 

    Då syskonet inte kunde få ekonomiskt hjälp från något annat håll och har varit precis som en lyxfällan fall med en partner idag och 3 barn ( som jag varken träffat varken partnern eller barnen förutom vid ett tillfälle då vi gick en promenad bara jag, mitt syskon 2 av hennes barn när dom var jättesmå och våran äldre släkting.

    Så jag skickade över 10.000 och fortfarande inte fått ett enkelt tack!?? 
  • Anonym (O)

    Självklart skulle du ha fått ett tack. Samtidigt vet du att du har att göra med en person som blev upprepat traumatiserad, misshandlad och manipulerad som barn och nu uppenbarligen hade försatt sig i en svår situation, rent ekonomiskt i alla fall, som vuxen. Bemötandet du fick, eller tacket du inte fick, kommer sig ju ur detta.

    Det du gjorde var fint och generöst och kärleksfullt. Du gjorde det kanske för den tiden då ni som små var jättenära varandra, eller för de personer ni kommer att vara i en avlägsen framtid när ni hittar tillbaka till varandra. Eller bara för dig själv, för att det är den här typen av person du vill vara, trots den barndom som du hade. En person som låter kärleken vinna - inte traumat.

  • Anonym (Trött)

    Tack för ditt svar. 

    Behövde bara få någons bekräftelse ang det här. 

    Ja, även fast vi inte har någon relation med varandra alls idag så var det ju ändå mitt syskon. O jag vet att den har kämpat hårt med det ekonomiska. Nu skickade kommunen en faktura som gällde ang för 2 år sedan. 

    Tyckte synd om personen och ville hjälpa den. 

    Tack återigen för ditt svar. 

  • Mrs Moneybags

    Det är otroligt dålig stil att inte ens tacka för gåvan. MEN - nu vet du hur ditt syskon är och kan undvika att ge honom mer pengar i framtiden.

  • Anonym (Trött)
    Mrs Moneybags skrev 2024-11-11 16:22:55 följande:

    Det är otroligt dålig stil att inte ens tacka för gåvan. MEN - nu vet du hur ditt syskon är och kan undvika att ge honom mer pengar i framtiden.


    Mm. Nu är det ju en hon och jag är en han. 
  • Anonym (Jante)
    Anonym (Trött) skrev 2024-11-11 16:01:13 följande:

    Tack för ditt svar. 

    Behövde bara få någons bekräftelse ang det här. 

    Ja, även fast vi inte har någon relation med varandra alls idag så var det ju ändå mitt syskon. O jag vet att den har kämpat hårt med det ekonomiska. Nu skickade kommunen en faktura som gällde ang för 2 år sedan. 

    Tyckte synd om personen och ville hjälpa den. 

    Tack återigen för ditt svar. 


    Tyvärr har du nog bara triggat reflexen "jaha, så den personen kan slänga bort 10 000 i det blå bara jag frågar- då är pengarna nog inte mycket värda för den".

    Och då blir den lilla misslyckade människan stött och avundsjuk istället för tacksam.
  • Anonym (R)

    Har nog sammanlagt gett 100.000kr till mitt syskon. Till olika Veterinärkostnader mm. Hon säger aldrig tack. Det är liksom som att hon tar det för givet eftersom vi är syskon. Skulle jag försöka säga nej så blir det självmordshot

  • Anonym (Jante)
    Anonym (R) skrev 2024-11-11 19:34:21 följande:

    Har nog sammanlagt gett 100.000kr till mitt syskon. Till olika Veterinärkostnader mm. Hon säger aldrig tack. Det är liksom som att hon tar det för givet eftersom vi är syskon. Skulle jag försöka säga nej så blir det självmordshot


    Jag hade inte gått på det, vill någon begå självmord så får de väl göra det då, det är deras val.

    Man ska inte ge efter för emotionell utpressning och jag tycker du borde söka terapi till dig själv om du inte kan stå emot så orimliga situationer.

    En ögonöppnare kanske hade varit att ringa henne, helt uppstressad, och säga att [något hemskt har hänt] om du inte kommer hit NU så tror jag att jag tar livet av mig!

    Vad gör ditt syskon då?
  • Anonym (Trött)
    Anonym (Jante) skrev 2024-11-11 19:31:35 följande:
    Tyvärr har du nog bara triggat reflexen "jaha, så den personen kan slänga bort 10 000 i det blå bara jag frågar- då är pengarna nog inte mycket värda för den".

    Och då blir den lilla misslyckade människan stött och avundsjuk istället för tacksam.
    Kul att du tog upp det. Den äldre släktingen har med dåligt med pengar men tyckte så synd om personen. Men jag tyckte personen kunde få tid att lugna ner sig då det var en hel månad innan räkningen skulle vara betald. Men då hotar äldre släktingen att om jag inte skickade pengarna omgående så skulle personen ta av sina sista pengar o skicka som. 

    Så jag var tvungen att skicka dom fast jag personligen ville vänta 1-3v. Just för att jag misstänkte att personen inte skulle vara tacksam om man kasta till henne pengar omgående. Så egentligen är jag nu sur på båda två. Men skitsamma, jag borde veta bättre att jag inte har något värde, varken i vad jag tycker, tänker, känner eller säger. Så jag får skylla mig själv. 
  • Anonym (Trött)
    Anonym (R) skrev 2024-11-11 19:34:21 följande:

    Har nog sammanlagt gett 100.000kr till mitt syskon. Till olika Veterinärkostnader mm. Hon säger aldrig tack. Det är liksom som att hon tar det för givet eftersom vi är syskon. Skulle jag försöka säga nej så blir det självmordshot


    Fint av dig att ställa upp för djuret / djuren. 

    Men ditt syskon har gått för långt. Aldrig att man tar emot pengar utan att tacka eller ge lite av sin tid av tacksamhet (kan räcka med ett vänligt samtal) men ditt fall är långt mycket värre. Ge inte några mer pengar. Eller erbjud endast att komma dit för att betala till veterinären. Ge den inte en krona till som den kan förfoga över. O skulle ju inte göra något om du spelade lite svår vid "nästa" kris heller. 

    Typ, du har aldrig någonsin sagt tack, varför ska jag ge dig mer pengar för när du är så oförskämd? O låt personen ha panik i någon dag. (Veterinären behåller djuret om ägaren inte betalar) Så låt den personen få ligga sömnlös 1 eller 2 nätter. Du kan ju ringa och prata med veterinären och säg lite hur det ligger till o att pengarna kommer. 
  • Anonym (Rino)
    Anonym (Trött) skrev 2024-11-11 12:59:10 följande:
    Gav bort 10000 kr, fick inte ett tack

    Mitt syskon och jag har haft en svår uppväxt. När jag insåg att misshandeln, tortyren samt mordförsök en inte var normalt så försökte föräldern att få mitt yngre syskon att hata mig men att den skulle älska föräldern. 

    Detta satte sina spår hos mitt syskon,. Personen har varit väldigt svårt att ha med att göra. Raseri utbrott och obefogat hat mot mig. 

    Vet ni, jag slog aldrig ens mitt syskon en enda gång som barn. Vi slogs aldrig faktiskt förutom att den gav mig en rak höger över nästan vid 1 tillfälle som barn. 

    Nu kom det fram att personen var i kris och behövde 10.000 kr till en räkning. 

    Vi har båda väldigt dålig ekonomi. Men jag gav mitt syskon 10.000 kr. Och jag har inte fått ett Tack ens, har överhuvudtaget inte hört någonting ifrån mitt syskon. 

    Börjar känna mig riktigt irriterad faktiskt. Hur kan man bara göra så? 

    Ett litet litet enkelt tack tycker jag att man säger ä faktiskt. 


    Ge aldrig bort något och förvänta dig att få något tillbaka. En enkel regel i livet.
  • Anonym (Gumma)

    Hade jag haft ett syskon som fanns i mitt sida hela livet så hade inte pengar betytt mycket,det skulle ha varit småsak (förutom arvet,då ska det vara rättvist).

  • fornminne
    Anonym (R) skrev 2024-11-11 19:34:21 följande:

    Har nog sammanlagt gett 100.000kr till mitt syskon. Till olika Veterinärkostnader mm. Hon säger aldrig tack. Det är liksom som att hon tar det för givet eftersom vi är syskon. Skulle jag försöka säga nej så blir det självmordshot


    Ge inte vika för sådan utpressning. Säg nej nästa gång och ring polisen eller psykakuten om hon hotar med självmord. Då slutar hon.

    Självmordshot för att få sin vilja igenom, är lika förkastligt som andra hot.

    Jag tror som ovan att du kanske behöver samtalsterapi för att bryta det destruktiva bandet till ditt syskon och klara av att sätta gränser.
  • Mia448
    Anonym (Gumma) skrev 2024-11-11 21:50:05 följande:

    Hade jag haft ett syskon som fanns i mitt sida hela livet så hade inte pengar betytt mycket,det skulle ha varit småsak (förutom arvet,då ska det vara rättvist).


    Pengar är dock inte bara pengar utan en trygghet i livet. Avsaknad av pengar kan stressa en person till döds. Hur man tänker i frågan beror mkt på hur stabil ekonomi man har såklart, om man tjänar 10.000 kr per månad eller 35. 

    Säg att du och ett syskon ärver lika mkt. Ditt syskon slösar bort pengarna snabbt med resor och lyx. Du är sparsam och har därför pengarna kvar. Skulle du då ge syskonet en betydande del av pengarna om hen fick ekonomiska problem? Om du själv behövde pengarna och levde lön till lön. 
  • Anonym (Gumma)
    Mia448 skrev 2024-11-12 09:30:09 följande:
    Pengar är dock inte bara pengar utan en trygghet i livet. Avsaknad av pengar kan stressa en person till döds. Hur man tänker i frågan beror mkt på hur stabil ekonomi man har såklart, om man tjänar 10.000 kr per månad eller 35. 

    Säg att du och ett syskon ärver lika mkt. Ditt syskon slösar bort pengarna snabbt med resor och lyx. Du är sparsam och har därför pengarna kvar. Skulle du då ge syskonet en betydande del av pengarna om hen fick ekonomiska problem? Om du själv behövde pengarna och levde lön till lön. 
    Nej.Men om jag hade möjlighet så skulle jag vilja hjälpa mitt syskon i det jag kan såklart.Särskilt när vi vet att vi har varandra livet ut.Men det är jag det.
  • Anonym (Hej)

    Menar du att ni är biologiska syskon men båda adopterade till samma familj?

  • Mia448
    Anonym (Gumma) skrev 2024-11-12 18:14:38 följande:
    Nej.Men om jag hade möjlighet så skulle jag vilja hjälpa mitt syskon i det jag kan såklart.Särskilt när vi vet att vi har varandra livet ut.Men det är jag det.
     Klart man vill hjälpa men syskon kan även utnyttja som alla andra och man behöver ibland sätta gränser även där. 
  • Anonym (Trött)
    Anonym (Hej) skrev 2024-11-14 15:29:07 följande:

    Menar du att ni är biologiska syskon men båda adopterade till samma familj?


    Ja. Vet att det vore drömmen för många adopterade. Men vi blev särade på som barn både fysiskt och psykiskt. Och i vuxen ålder så har vi båda kampats med psykiska problem och vi lyckades aldrig hitta tillbaka till varandra. 


    Jag förlorade min syster för länge länge sen. Men hon lyckades skaffa sig en familj till slut iallafall, vilket jag är glad för hennes skull. Själv är jag isolerad och ensam och är less på livet och funderar mera på när det är dags att avsluta det. 


    Pengarna jag gav bort var iallafall en del av pengar som jag hade tagit i lån själv för att klara mig framåt. Var irriterad och ledsen när jag skrev tråden. Nu är jag bara orkeslös och orkar inte bry mig om att hon inte skrev ett tack sms längre. 


    Tyckte bara att det var konstigt i början för vi är tillräckligt artiga av oss att vi åtminstone säger tack när någon hjälpt en.

Svar på tråden Gav bort 10000 kr, fick inte ett tack