Lämna sambo

Mer info först kanske?

Man ställer sig ett antal frågor. Och så funderar man lite, tar emot svaren som om de kommit från en vän.
Dvs - om en vän hade beskrivit detta för mig, sagt så här till mig om sin partner - vad hade jag gett hen för råd då? Hade jag tyckt det var en bra ide att stanna?
Ofta ser man klarare på saken då.
Utifrån att man kan stå ut med mycket själv men hade en vän berättat samma sak så hade svaret varit givet.

Älskar jag personen.
Kan jag se mig med henne/honom om 5 år....10 år.... 25 år....
Kan jag se oss bo ihop resten av livet.
Vill vi samma sak med livet eller bygger det här på att någon av oss ständigt kommer att behöva kompromissa och inte leva det liv hen vill?
Vill vi ha barn?
Kan jag se mig uppfostra barn ihop med henne/honom?
Hur ser vi på ekonomi, kan det bli problem där?

Men utgångspunkten är ju om man vill leva med vederbörande och kan se sig ha ett härligt liv ihop med personen. Utan att ändra på sig själv, utan att ge avkall på allt man drömmer om eller vill göra. Såklart kräver relationer kompromisser men om man är väldigt olika och är medvetna om det så kanske man helt enkelt inte är en matchning och att båda förmodligen skulle må bättre ihop med någon annan. 

1. Hur länge har du känt tvivel?
2. Beror det på något specifikt som förändrats, eller har det långsamt svalnat från din sida? (Det senare är antagligen svårare att åtgärda)
3. Kommunicerar ni om problemen?
4. Har ni barn?
5. Hur är sexlivet?
6. Är du OK med att vara singel, åtminstone ett tag?

Allt detta och mer därtill lär inverka på om det är en dipp eller beständigt 

Givetvis krävs mer info..

Vart vänner fram och tillbaka några får innan vi började träffas ?exklusivt? och där fanns det väll alltid en lite fling mellan oss .

Började träffas dagligen sedan något år tillbaka och sedan det gick de rätt fort vi blev sambos i somras och allt kändes väll bra tills nu. Känner att vi inte får till några djupare samtal och oftast blir det mer ytligt prat. Har även på senare tid kännt mig stressad i relationen och börjat att få svårt o sova. Gnistan från bådas håll upplever jag har blivit svag men vissa dagar finns den där och då är det bra.

För övrigt är det en fin tjej med fötterna på jorden som vill framåt i livet. Är kreativ och har vettiga åsikter.  Trivs även bra med hennes svärföräldrar som jag även anser vara viktigt i en relation. Men det är något med magkänslan som bara säger att något inte riktigt stämmer och kan inte riktigt förstå vad?

Låter ju lite som klassisk variant av en relation där det plötsligt blir intensivt och allt går fort. Ni flyttar ihop alldeles för tidigt då Ni tänker "vi känner ju varandra sedan rätt länge iallafall". Sen visar det sig sig att vänskap och attraktion inte är tillräckligt för kompabilitet i långa loppet. 

Om du inte känner att du är kär i henne ens nu när det är tidigt i själva den romantiska relationen, och ni har för lite djup mellan er, då är det kanske svårt att se att det kommer funka.