• Anonym (nooooo)

    ALLT ger mig ångest

    Jag orkar inte med livet.
    Jag orkar ingenting. Allt är tråkigt och jobbigt. Jag är ständigt trött, sover dåligt, har ångest.
    Vill jobba men när jag jobbar sover jag ännu sämre än när jag inte gör det, vilket tröttar ut mig något enormt. Brukar inte kunna sova tillräckligt många timmar innan jag jobbar. (Jobbar vid behov just nu).

    Känns som att ingenting är värt att kämpa för!
    Varför ska jag vara så här?
    Jag förstår att jag troligtvis mår dåligt för att jag är i den åldern då de flesta andra har barn och barnen motiverar dem att kämpa vidare. Men jag har inga barn och kommer aldrig få, så vad kämpar jag för?

    Står inte ut med de återkommande panikkänslorna jag får angående SÅ mycket i mitt liv, varje dag. Hur slutar jag få orostankar och panikkänslor angående typ ALLT i livet?

  • Svar på tråden ALLT ger mig ångest
  • Anonym (nooooo)

    puff. 

  • Anonym (Hej)

    Har inget råd att ge tyvärr mer än att jag känner igen mig. Har dock både barn och utbildning men klarar inte av att jobba nu för det ger mig sån ångest. Precis som du, att jag sover dåligt och ännu sämre om jag ska jobba. Det är inte hållbart. Livet är en enda kamp. 

  • Anonym (?)

    Har du gått någon terapi och gjort sömnutredning? Finns många strategier mot ångest och övertänkande osv. Är själv bipolär och sjukpensionär och blivit hjälpt av acceptans mm

  • Anonym (nooooo)

    Jag har gått i terapi, men inte gjort någon sömnutredning.

    Kan du ge ett exempel hur du jobbar med acceptans rent praktiskt? 

  • Anonym (?)
    Anonym (nooooo) skrev 2024-11-19 15:41:33 följande:

    Jag har gått i terapi, men inte gjort någon sömnutredning.

    Kan du ge ett exempel hur du jobbar med acceptans rent praktiskt? 


    Gick i terapi i typ 2år (dbt) för att lära mig bl a acceptans så det är svårt att förklara enkelt. Skulle säga att det är en känsla. Accepterar du att du inte kan jobba just nu så öppnar det för att göra det bästa av din situation, istället för att slå på dig själv.
  • Anonym (nooooo)

    Det är väl just det som är grunden i ångest, att man vill ändra på sådant som är väldigt svårt, eller omöjligt att ändra på... Ska försöka lära mig att acceptera...

  • Anonym (Måne)

    Hej TS,

    Jag kämpar med samma sak som du, jag får ångest av allt. Många läkare menar på att jag lider av GAD. Det är i perioder bättre tills den starka ångest kommer smygande och PANG så mår jag så dåligt att jag skulle vilja krypa ur mitt eget skinn. Jag får återkommande såna här perioder, det känns som att det är omöjligt att stoppa när det väl har börjat. 


    Jag tycker själv att jag är odräglig när jag mår såhär, hela min personlighet förändras, jag vill kontrollera varje detalj av mitt liv för att det känns som att jag har tappat kontrollen. 

    Jag har tagit kontakt med kurator för att få hjälp och stöd, jag kan inte hantera detta själv. 

    Jag har inte läst dina andra inlägg. Har du sökt hjälp för din ångest?

  • Anonym (nooooo)
    Anonym (Måne) skrev 2024-11-30 21:38:15 följande:

    Hej TS,

    Jag kämpar med samma sak som du, jag får ångest av allt. Många läkare menar på att jag lider av GAD. Det är i perioder bättre tills den starka ångest kommer smygande och PANG så mår jag så dåligt att jag skulle vilja krypa ur mitt eget skinn. Jag får återkommande såna här perioder, det känns som att det är omöjligt att stoppa när det väl har börjat. 


    Jag tycker själv att jag är odräglig när jag mår såhär, hela min personlighet förändras, jag vill kontrollera varje detalj av mitt liv för att det känns som att jag har tappat kontrollen. 

    Jag har tagit kontakt med kurator för att få hjälp och stöd, jag kan inte hantera detta själv. 

    Jag har inte läst dina andra inlägg. Har du sökt hjälp för din ångest?


    Jag har haft kontakt med kuratorer och psykologer i perioder. Men det känns svårt att "ändra" på sådant här... när man väl börjar oroa sig, och älta... så är det svårt att liksom "sluta". 
  • Anonym (Måne)
    Anonym (nooooo) skrev 2024-11-30 21:56:03 följande:
    Jag har haft kontakt med kuratorer och psykologer i perioder. Men det känns svårt att "ändra" på sådant här... när man väl börjar oroa sig, och älta... så är det svårt att liksom "sluta". 

    Jag vet hur det känns! Som att man hamnar i en tornado av ångest. Om det vore så enkelt som att "bara" sluta. 

    Jag har också pratat med psykologer i perioder och ätit medicin. Äter du någon medicin mot ångesten?

    Jag tar ingen medicin just nu. Det jag gjorde några dagar sedan var att jag slutade dricka kaffe. När jag mår dåligt går jag samtidigt i en period med dåliga vanor: äter sämre, dricker kaffe, tröst äter choklad, slutar träna osv. 

  • Anonym (nooooo)
    Anonym (Måne) skrev 2024-11-30 22:01:39 följande:

    Jag vet hur det känns! Som att man hamnar i en tornado av ångest. Om det vore så enkelt som att "bara" sluta. 

    Jag har också pratat med psykologer i perioder och ätit medicin. Äter du någon medicin mot ångesten?

    Jag tar ingen medicin just nu. Det jag gjorde några dagar sedan var att jag slutade dricka kaffe. När jag mår dåligt går jag samtidigt i en period med dåliga vanor: äter sämre, dricker kaffe, tröst äter choklad, slutar träna osv. 


    Jag har en att ta vid behov... 
    Jag är samma. Tröstäter sött/choklad och äter för lite mat.... Tränar gör jag däremot inte så ofta...
  • Anonym (Måne)

    Du skriver att du får panikångest av allt med ditt liv, vad är det som är jobbigast? 

  • Anonym (nooooo)
    Anonym (Måne) skrev 2024-11-30 22:28:36 följande:

    Du skriver att du får panikångest av allt med ditt liv, vad är det som är jobbigast? 


    Jobbigast är nog känslan av att jaga något som är svårt att nå, nämligen att jag ständigt känner att jag måste "lyckas" socialt och ekonomiskt i livet, men på grund av dåligt mående fick jag liksom "seg start" på vuxenlivet... och det känns ständigt som att jag pendlar mellan att försöka "kämpa" för en bättre framtid/en bra vardag, samtidigt som jag tänker och känner att, det är försent nu så det är inte värt att ens försöka. 

    Går liksom runt och "skäms" över den jag är...
  • Anonym (Måne)
    Anonym (nooooo) skrev 2024-11-30 22:51:24 följande:
    Jobbigast är nog känslan av att jaga något som är svårt att nå, nämligen att jag ständigt känner att jag måste "lyckas" socialt och ekonomiskt i livet, men på grund av dåligt mående fick jag liksom "seg start" på vuxenlivet... och det känns ständigt som att jag pendlar mellan att försöka "kämpa" för en bättre framtid/en bra vardag, samtidigt som jag tänker och känner att, det är försent nu så det är inte värt att ens försöka. 

    Går liksom runt och "skäms" över den jag är...
    Jag har mycket ångest för att jag har inte barn (jag är 40+).  Detta beror delvis pga. mitt dåliga mående. Det har varit en stor skam i mitt liv. Jag tänker att andra tittar säkert på mig att det är synd om mig och att jag har misslyckats med livet. 

    Finns det någon i ditt liv du vill ändra på och det skulle vara realistiskt att förändra? Jag vet att det låter klyschigt men börja med små förändringar. Det var så jag tänkte när jag slutade med kaffe 🙂 
  • Anonym (Gårmot)
    Anonym (nooooo) skrev 2024-11-19 14:08:03 följande:
    ALLT ger mig ångest

    Jag orkar inte med livet.
    Jag orkar ingenting. Allt är tråkigt och jobbigt. Jag är ständigt trött, sover dåligt, har ångest.
    Vill jobba men när jag jobbar sover jag ännu sämre än när jag inte gör det, vilket tröttar ut mig något enormt. Brukar inte kunna sova tillräckligt många timmar innan jag jobbar. (Jobbar vid behov just nu).

    Känns som att ingenting är värt att kämpa för!
    Varför ska jag vara så här?
    Jag förstår att jag troligtvis mår dåligt för att jag är i den åldern då de flesta andra har barn och barnen motiverar dem att kämpa vidare. Men jag har inga barn och kommer aldrig få, så vad kämpar jag för?

    Står inte ut med de återkommande panikkänslorna jag får angående SÅ mycket i mitt liv, varje dag. Hur slutar jag få orostankar och panikkänslor angående typ ALLT i livet?


    Man får mindre ångest av att göra det man får ångest för. Det är den tråkiga sanningen.

    De som får konstant ångest får det för att de alltid backar för det som känns jobbigt.
  • Anonym (nooooo)
    Anonym (Måne) skrev 2024-11-30 23:19:48 följande:
    Jag har mycket ångest för att jag har inte barn (jag är 40+).  Detta beror delvis pga. mitt dåliga mående. Det har varit en stor skam i mitt liv. Jag tänker att andra tittar säkert på mig att det är synd om mig och att jag har misslyckats med livet. 

    Finns det någon i ditt liv du vill ändra på och det skulle vara realistiskt att förändra? Jag vet att det låter klyschigt men börja med små förändringar. Det var så jag tänkte när jag slutade med kaffe 🙂 
    Jobbigt att du känner så! Jag vill inte ha barn, så den stressen slipper jag i alla fall.

    Ja... det skulle väl vara att börja med ett fritidsintresse där man träffar likasinnade minst en gång/veckan... 
    Jag har jobb som jag vill utvecklas inom också...
  • Anonym (Måne)
    Anonym (nooooo) skrev 2024-11-30 23:31:42 följande:
    Jobbigt att du känner så! Jag vill inte ha barn, så den stressen slipper jag i alla fall.

    Ja... det skulle väl vara att börja med ett fritidsintresse där man träffar likasinnade minst en gång/veckan... 
    Jag har jobb som jag vill utvecklas inom också...
    Har du något specifikt fritidsintressen som du skulle börja med? Har du sökt hjälp för din ångest? Tycker du att dina tidigare behandlingar hos psykolog eller kurator har hjälpt? Du borde börja med att söka hjälp, då kommer du definitivt att bryta den onda cirkeln med ångesten. 
  • Anders1970

    Hej ni med dåligt mående och ångest,

    1. Ni måste acceptera läget och börja med att sätta er ribba extremt lågt, och klara det låg.

    2. Om ni ex. klara att sova och gå upp och äta, samt göra toalett under ett dygn, då är det toppen.

    3. Kan du klara att upprepa ovan i tre dygn? Om "ja" bravo.

    4. Addera ex duscha eller annat, fira varje gång ni adderar en sak ni klarar.

    5. Felet ni gör är att jämföra er samt kravställa ersjälva. 

Svar på tråden ALLT ger mig ångest