Mitt barn har svårt att förlora. Om hen förlorar blir hen antingen arg eller ledsen eller bortförklarar och säger att egentligen vann jag men bara för att jag ? så kom jag tvåa så egentligen vann jag.
Hur ska jag som förälder bemöta detta? Det går ut över kompisar och klasskamrater och de börjar tröttna på detta. Jag vill ju inte att hen ska vara en så dålig förlorare.
Ålder?
10år
Då är det dags att börja propsa på reglerna. Att nej, så här funkar det. Sedan kanske det blir utbrott och då får man berätta att om hen inte kan hålla sig lugn och snäll så vill inte mamma/pappa spela spel längre, och då packar man ihop allt direkt och går därifrån (även om spelet är slut så blir det en markering).
Resonera och förklara - tusen gånger...
Prata om tillfällen då du sett/hört vad som händer, och kom fram till vad han borde ha gjort istället. Inför tex. en match kan ni prata om det i förväg, och kanske repetera några lämpliga fraser att använda.
Ni kan spela spel i familjen, och då modellera hur man ska reagera på ett lagom sätt. ("Yes!" är ok att säga när man vinner, men inte "Där fick du! Jag vann! Du är sämst och jag är bäst! Du suger verkligen på Finns i sjön!")
Fair play är superviktigt att lära sig. Annars blir det svårt med alla typer av relationer i livet. Prata mycket om det och förklara att man inte vinner på riktigt om man fuskar. Säg det så klart med kärlek men ge inte efter.
Det där går inte över av sig själv utan måste åtgärdas...men vet inte hur. Jag har en väninna och vi är nästan 50 men hon klarar inte att förlora ens i minigolf. Skriker på sin man att han är en idiot, drar upp att min man använde anabola steroider för 25 år sedan och skriker om doping. Total personlighetsförändring när hon förlorar.
Det blir värre om det inte åtgärdas på någät sätt...men vet inte hur.
Fair play är superviktigt att lära sig. Annars blir det svårt med alla typer av relationer i livet. Prata mycket om det och förklara att man inte vinner på riktigt om man fuskar. Säg det så klart med kärlek men ge inte efter.