Förkrossad & förtvivlad

Försök fokusera på positiva aspekter, även om de är svåra att hitta. Var tacksam att det kom fram nu och inte pågick längre bakom din rygg. Barnet är väldigt litet, det lär inte bli aktuellt med övernattningar än på ett tag, och då bara någon enstaka natt i taget. När barnet är runt 12-ish börjar man ta hänsyn till hens åsikt mer och det kan mycket väl bli så att hen vill bo mer hos dig. En annan sak är att du senare har chansen att hitta en mycket bättre partner. Och kom ihåg, det var HANS val att göra detta, har inget med dig att göra hur dålig er relation än var även från din sida. Han kunde ha avslutat istället. Det faller ingen skugga på dig där. Sedan kan man så klart alltid lära sig mer om sig själv och inte göra samma misstag igen, oavsett om det var i det egna beteendet eller vad man accepterar hos partnern.

Åh, nej! 😔 Vet att jag inte kan säga något som kunna göra att det här känns bättre för dig just nu, men jag tänker på dig och vet att du innerst inne är stark och kommer till sist komma ur detta som ännu starkare och lyckligare! Vet att det känns avlägset just nu och att det är en klen tröst i sammanhanget? Men jag tycker mig kunna läsa mellan raderna att du är en oerhört fin människa, du kommer klara denna svåra tiden bättre än ditt ex till och med tror jag. Fattar dock att det inte känns så just nu, men jag är övertygad att du kommer komma ut detta helvete du går igenom starkare än någonsin. ❤️

Ta en dag i taget. Fokusera timme för timme. 

Vi är många som varit i din sits. Själv blev jag lämnad efter att ha genomgått en cancerbehandling. 15 års äktenskap och ett tonårigt barn var plötsligt inte värt någonting. Hans ursäkt, han kände sej bortglömd. När han behövdes som mest och jag förväntade mej att han steppade upp, gjorde han tvärtom och lämnade mej och hoppade i säng med sin kollega. 

Första året är värst. Försök att bara överleva dag för dag. Fokusera på vardagsrutiner. Härda ut. Det kommer sakta bli bättre men det tar tid. Skriv här i tråden så kan vi stötta dej på väge.

Tack för era snälla och stöttande ord! ???? Jag bara gråter och gråter. jag skulle ha förstått att det skulle drabba mig tills slut då han är en sk relationshoppare - så fort det blir svårt skaffar han en ny innan han gör slut. Jag har själv varit den nya; då var han gift och hade ett litet barn när han satte i klorna i mig?och det var en lång kedja av kvinnor som blev lämnade på det viset?fattar inte att jag kunde vara så naiv att jag trodde att han skulle ändras. I början av vår relation bad jag honom att inte göra så mot mig, bara gör slut om du känner så men gå inte bakom ryggen på mig på det viset. Men den respekten fick jag inte. Och jag skäms att jag tog med honom på min fina mammas begravning. 

Men gud så lågt! Beklagar och känner med dig, hoppas du mår bra nu ❤️

Fy fan vilket skitbeteende av honom! Fruktansvärt egoistiskt att göra så mot dig i den situation du befann dig i! 

Min ex-sambo och pappan till mina barn var otrogen och inledde en ny relation i våras efter att ha misskött vårt förhållande och familjeliv under många år. Jag har varit fruktansvärt arg och besviken. Det som hjälpte mig bäst var att prata, prata, prata. Jag pratade med alla jag träffade. Familj, kompisar, kuratorer, till och med barnens kompisars föräldrar. Det visade sig att de flesta runt mig är fantastiska och jag har fått så mycket stöd och närmre relation till många på grund av det här. Men det är förstås olika hur mycket man vill dela med sig av privatlivet. Mitt bästa tips är i alla fall att hitta någon du kan älta allt som hänt om och om igen med.

Ett av de bästa råden jag fått är också att tiden är din vän. Även om allt känns förjävligt just nu och måste få göra det så kommer det inte att kännas så för alltid. Gör vad du kan för att få tiden att gå, det kommer att långsamt kännas bättre och bättre.

Då har jag faktiskt svårt att känna empati. Du gick in i detta med öppna ögon. 

Nej det var jättedumt, det fattar jag nu? det är bara det att efter 9-10 år tror man att det är annorlunda, särskilt när man blivit lovad flera gånger att det är annorlunda nu. Men sure 😕

Du kommer klara det även om det inte känns så när man är mitt i det.
Träffades ni och inledde en relation när han var gift?

Ja, men enligt honom hade de öppet förhållande och tanken var heller inte att det skulle bli något seriöst från min sida. Sen plötsligt skulle de separera för han blev såååå kär i mig sade han. Men visst såg jag de röda flaggorna vifta. Har alltid varit dålig på att lyssna på min magkänsla och anpassat mig till andras behov. Den läxan får jag nu lära mig på det jobbigate av sätt.

Ja, det är tyvärr en stor varningsflagga att påbörja något med en person som inte är klar på riktigt. Det räcker inte heller med att vara nyseparerad, man behöver tid att landa i sig själv också, så gå inte på de där minorna där killen varit singel i typ bara några få månader för det är tyvärr en riskfaktor. Inte att de skulle gå tillbaka till sitt ex så, men att de inte lagt sig av med dåliga vanor från förra relationen.