Kan inte hantera stress längre

Du måste dra i handbromsen nu ! Det viktigaste är sömnen, du måste sova. Om det innebär att barnen inte får hjälp med läxan, inte får gå på aktiviteter och du inte hinner städa då är det så. Barnen måste ha tillsyn, mat och kläder. Allt annat får vänta.
Hur många barn har du? Är du ensam med barnen? Hur gamla är de?

Du måste ha avlastning och hitta lösningar i vardagen. Du är en hårsmån från 1) total utbrändhet och 2) orosanmälan.

Prio ett är sömnen. Låt skiten stå! Och då menar jag ALLT som inte är AKUT, t ex mat på bordet till barnen. Smutsig disk, dammsugaren, allt annat kan stå.

Delegera - ta hjälp av barnen! Beroende på ålder bör de kunna hjälpa till med en hel del. Ålder och antal? Även jättesmå barn kan göra någonting, men från ca 7 år kan de göra bra mycket mer än man kan tro i hemmet, framför allt ta reda på efter sig själva men också hushållssysslor. Se också till att de hjälper varandra med olika saker.

Avlastning - Kontakta släktingar, vänner och bekanta. Försök få barnvakt någon gång. Barnen kanske har vänner som de kan sova hos åtminstone en natt, även ett barn mindre en enda natt kan göra viss skillnad. Och var finns den andra föräldern i detta?

I värsta fall kan du kontakta soc själv och försöka få en avlastningsfamilj, men det är en hel cirkus att hamna i deras register så det ska verkligen ses som en sista nödlösning.

Storkok är förresten ett väldigt bra sätt att spara tid. Lägg i frysen om du har möjlighet, bra att ta fram på vardagarna. Och involvera barnen, lär dem laga mat så kan de bli alltmer delaktiga ju äldre de blir och runt puberteten laga måltider åt familjen på egen hand.

Tvätt är en annan lätt sak att låta barn göra själva. Beroende på ålder förstås, men åtminstone lägga tvätt i tvättkorgen och med tiden även stoppa i maskinen och starta den, in i tumlare, vika ihop och in i skåp.

Bädda sängar. Hjälpa till med disk. Dammsugning. Allt utifrån ålder förstås.

Men det viktigaste är att sova! Strunta i tvätt och ät smörgåsar några dagar, du måste sova. 

Jag undrar också om du är själv i det här?
Eller om du har något socialt nät omkring dig?
Jag fattar att det tar energi att styra upp, jag har också varit där. Att det känns som att ge någon instruktioner eller ordna med något tar mer energi än att jag bara löser dit själv. Men man biter sig själv i svansen...

Om du har grannar som du har god kontakt med, fråga dem. Kanske någon go person som kan komma över och passa barnen så att du kan få en halvtimmes andrum och handla till exempel. Eller som kan gå och fixa och dona lite hemma hos dig, så att du får två händer till. Jag vet MÅNGA äldre damer som lever ensamma som gärna skulle ställa upp som extramormor bara de kände sig lite behövda och nyttiga <3

Och sen som fler skrivit, prioritera ner allt som inte är nödvändigt. Och i varje fall mina barn är ganska nöjda om de får mat som de gillar, så färdigköpta pannkakor med någon matig grönsak (typ morotsstavar) kan bli en bra måltid. Varvat med storkok av spagetti & köttfärssås som man bara värmer. Barn dör inte av samma samma, tvärtom. Fiskpinnar går också att göra en hel plåt så kan ni ta fram det i övermorgon och värma på. Hämtmat om ekonomin tillåter...

Tänk på att det kan vara fysiskt också om man får högt blodtryck som ung.

Kanske kan vara värt att kolla upp. Själv hade jag en tumör som både sprutade ut adrenalin och höjde blodtrycket - vilket naturligtvis ledde till alla de symtom du har plus vredesutbrott/kort stubin. Känner så igen mig. 

Smärtan och dina andra kroppsliga symptom kan vara psykosomatiska och bero på en utmattning. Du borde blivit sjukskriven för utmattning istället. Upplever du dig som mest stressad på din arbetsplats eller hemma?

Tack för alla svar
Jag har fem barn mellan 4 och 14. Jag lever ihop med pappan till barnen som tidigare inte hjälpt till i hemmet me som nu tagit på sig det mesta förutom matlagning då jag fick totalpsykbryt och åkte hemifrån en vecka. Men känns som att han nu efter en månad börjar tröttna på att "hjälpa till"
Mestadels är det jobbet som stressar just nu då jag jobbar över ca 1 timme om dagen och har gjort det i ca tre månader

Ja, det går ju helt enkelt inte att ha fem barn och träningar och jobba övertid om inte mannen tar halva arbetsbördan. 

Kanske kan du prata med din chef om du kan få hjälp av företagshälsovården? Jag får samtalsstöd nu och det är jättebra. Det är mycket bättre än när jag gick till psykolog och psykoterapeut , för det är mer praktiskt inriktat, hur kan jag göra praktiskt för att må bättre. 

I ditt fall kanske barnen måste sluta med eller åtminstone dra ner på sina idrotter. Din chef kanske måste sluta beordra dig till övertid varje dag.

mm 

Lever man tillsammans hjälps man åt, inte hjälper till!
Som de andra redan har skrivit  - de större barnen kan t.e.x fixa enklare maträtter, handla (dock inte storhandling), lägga kläder i tvätten, mm.

När våra barn var små (de är nu 21 och 24) tyckte dom att det var kul att gå till affären som låg i vårt bostadsområde  för att handla lite, typ 1 mjölk & 1 limpa.
De gick alltid kontanter så det blev ju en liten mattelektion på samma gång som de handlade - hur mycket pengar har jag, hur mycket kostar mjölken och limpan,  räcker pengarna?
Som belöning fick de pengarna som blev kvar till att köpa lördagsgodis, köpa fika på fritidsgården,  mm.