Jag accepterar inte min partners julplaner med exet. Är jag verkligen den dumma här?

Jag har varit i exakt samma situation som dig under ett par högtider. Och jag stannade för kärleken, och nu har vi ett annat upplägg men känslan av att inte vara värd något finns kvar ibland. Inte ens så man fick frågan "hur tycker du vi ska göra i jul?". Utan blev totalt överkörd tills jag satte ner foten ordentligt. Så räkna med att du kommer känna dig sviken lääänge om du låter dig köras över. 

Mamman har fel , men TS eller någon annan har fortfarande inte våldsgästa någons hem.
Det är båda brottsligt och mamman blir knappast mer vänligt inställd. 
Ditt förslag är lika pinsam och barnslig som mammans beteende.

Men vad är det här för idioti att man ska fira jul som kärnfamilj trots att man är skilda sedan 7 år tillsammans och låtsas som om den nya partnern inte finns.

Antingen så firar alla tillsammans inkl nya partners och deras barn och ex, så som i filmen Tomten är far till alla barnen.

Eller så delar man upp det, halva julafton hos ena föräldern och halva hos den andra. Eller fira jul vartannat år hos ena föräldern, vartannat hos andra. Beroende bl a på avståndet mellan föräldrarna.

Det med "för barnens skull" håller inte. De har ju varit skilda i flera år. Hur gjorde de när exet var ihop med en annan man?

Exet verkar vara en riktig översittare och din "delsbo" en riktig tofffelhjälte. Han lät frun styra och ställa när de var gifta, och nu låter han henne göra det fortfarande. Hon kan alltid komma med argumentet "för barnens skull". När hon hade den nya så var det inte tal om att fira högtider ihop "för barnens skull". Men nu när hon förlorat sin nya sambo så verkar det som hon vill ha tillbaka din "delsbo". Varför tål hon inte dig? För att hon är svartsjuk.

Antingen så säger din delsbo ifrån att han inte accepterar att du inte är med, eller så går han hem till dig efter några timmar för att han inte vill lämna dig ensam. Han kan förklara för barnen att han gärna stannat, men att du inte är bjuden så därför vill han fira med dig också.

Och för framtiden så får ni komma till någon överenskommelse om hur det ska vara uppdelat. Under inga omständigheter ska han lämna dig ensam hela julafton. 

Den största varningsflaggen är att han inte tycks ha någon förståelse alls för dina känslor. Han kanske säger att han prioriterar barnen men han prioriterar exet. Om barnen klarade sig utan att spela kärnfamilj i flera år när hon hade en annan sambo, varför skulle de inte klara det nu?

Va? Läste du inlägget? Ingen pratar om att våldgästa, utan att pojkvännen ska UPPLYSA mamman om hur normalt funtade människor tänker. Tanken är att bio-mamman sedan ska bjuda in TS, eftersom det är det enda rätta att göra.

Pojkvännen/pappan måste lära sig dessa repliker:

- Vi är överens om att vi ska fira ihop med barnen, det har vi lovat dem och det är viktigt. Samtidigt så är jag INTE BEVÄM med att utelämna min nya partner, som enligt mig också är familj. Jag vill udenrstryka att det är alltså så vår nya familjekonstellation ser ut idag. Så, ska vi alla fira ihop, alltså att du bjuder in också Nn?

- Nehej. Du vill inte ha Nn hos dig, utan bara 'kärnfamiljen'? Som jag sa, så lever inte jag i en kärnfamilj längre, och jag tycker att man kan prioritera barnens behov utan att exkludera Nn. Sätter du dig emot detta pga någon rationell anledning, som du kan förklara för mig? För annars låter det bara som du vill frysa ut Nn, och som sagt, jag kommer itne acceptera att hon behandlas dåligt.

- Jaha, du tänker inte bjuda in Nn? Det var tråkigt. Då måste jag sätta ner foten och göra ändringar i våra planer. Jag tänker inte svika barnen, så då får jag dela upp denna dagen. Sedan kommer jag kräva ett samarbetssamtal med socialen där vi diskuterar denna situation, och de kan göra ett schema för hur vi firar jul med barnen framgent. De kommer garanterat förstå mig när jag förklarar att jul utan min partner inte finns på kartan för framtida jular. De kommer nog också tycka att det är tråkigt att du inte klarar av att helt enkelt inkludera Nn i familjen, men du får sitta där och skämmas, antar jag... 

Typ! Kanske lite mjukare, men ni fattar poängen.

Och som många andra sagt här - vågar inte mannen stå upp för vad som faktiskt är rätt och NORMALT, så borde TS lämna. För då är han inget att hänga i julgranen så att säga...

Exakt så. Jättebra inlägg.

Jag tycker att det kan funka att fira högtider med ex men då ska du absolut få vara med också. Det finns ingen anledning till att du inte borde få det. Vill hon absolut inte fira med dig tycker jag det är hon som får låta bli att vara med.

Jag har haft helt ok relation med mitt äldsta barns pappa, har ätit middag och fikat och ordnat hennes barnkalas när hon var yngre och sånt och han var på ett av mina yngre barns dop. Men då var hans flickvän självklart välkommen också när han hade flickvän och hon var nästan allltid med. Och jag skulle absolut inte fira någon högtid med honom och säga att min sambo inte är välkommen , isåfall skulle alla firat tillsammans även om vi inte brukar göra så nu. 

 

Varför skulle de inte kunna dela på dagen redan den här julen?
Om barnen klarade att fira utan båda föräldrarna när mamman hade sambo så klarar de säkert det nu.
TS pojkvän vet att hon annars blir ensam under julen,och jag förstår inte hur han kan tycka att det är ok.
Han borde sätta ner foten till sitt ex och göra klart att om TS fåt sitta ensam så kommer han att gå hem och fira jul med henne efter lunch.
Kan inte exet acceptera detta så får de kanske ha ett samarbetssamtal.

Min man hade väldigt svårt att säga ifrån till exet och jag blev totalt överkörd. Tyvärr stannade jag och fick till och med barn med honom. Otroligt dumt gjort.

Men jag var naiv och trodde att ett gemensamt barn skulle göra att balansen blev bättre men jag hade fel. Exet körde "dåligt-samvete-racet"  och min man var totalt med på tåget.

Det hela slutade med att inte bara jag blev utfrusen utan också min son. Det gjorde fruktansvärt ont att se hur min man favoriserade sitt äldsta barn och glömde bort sin son.

Så länge han var liten märkte han ju inte så mycket själv. Men den dagen han frågade varför pappa aldrig ville ta med honom till badhuset som han gjorde varje fredag med syskonet insåg jag att det inte höll längre.

Jag hittade en liten lägenhet för mig och sonen och flyttade så fort som möjligt. Vi har delad vårdnad och den första tiden var sonen hos sin pappa varannan vecka men efter ett par år bad han om att få bo helt hos mig. Han kände sig inte välkommen hos sin pappa.

Det är några år sedan och sonen är idag tonåring och hans pappa har inte frågat efter honom på över ett år. Sonen säger att han inte bryr sig men jag vet att han känner sig sårad.

Nej, har man en gång valt att splittra kärnfamiljen kan man inte låtsas att den finns kvar, oavsett om det finns barn med i bilden eller ej! Nu är det nya konstellationer som gäller, så är det för många och det är inga problem att få till ett firande som tar hänsyn till barnen om man bara vill. Om nu exet inte tål den nya är det bästa om mannen är med exet och barnen på dagen och sedan åker hem till TS framåt kvällen.

Hur kan du påstå att de inte är "mindre familj" trots att de separerat? Det är liksom resultatet av att skilja sig, man är inte längre en familj. Du kan inte både äta kakan och ha den kvar...

Precis så ja..!