Extrem barnlängtan

Styrkekram<3

Ja det är givetvis väldigt vanligt att känna så när man är ofrivilligt barnlös eller lider av fertilitetsproblem. Det är ju allmänt känt att det är väldigt psykiskt påfrestande och det förstör också många relationer. Det kan leda till riktig psykisk ohälsa med depression, ångest mm. Folk kan till slut bryta ihop över att saker som att se andra annonsera sina graviditeter eller bara gravida/barn ute på stan. Ha ångest för att gå på toa för att eventuellt se mens/blod. Det blir såklart tyvärr inte lättare längre fram utan värre ju längre tiden går. Kan rekommendera att gå och prata med någon innan ni hamnar i depression. När ni försökt ett år bör ni söka hjälp hos fertilitetsklinik för utredning och så också.

Nej du trodde inte det nej. Det är många som inte verkar tro det. Det är ju bara att koppla aaaav och det händer om det är menat. Har du förresten provat att ha sex precis vid ägglossning? Det finns ju ägglossningstest. Förresten så blir du nog ändå ingen bra förälder om du ska vara så otålig och neurotisk att de blir upprörd över nåt sånt här så sök hjälp och jobba på dig själv innan du skaffar barn. Barn är ingen rättighet och fertilitetsbehandlingar är onaturligt så kan ni inte skaffa barn via knull så ska ni inga ha. Detta är vad man får höra av alla korkade dårar som saknar empati. Man blir sedd som en idiot för att man mår dåligt trots att i stort sett alla som går igenom det mår piss. Väldigt många verkar dock inte fatta alls innan de själva är med om det.

OBS OBS OBS
Måste förtydliga att ovan är inte mina åsikter utan exempel på vad man kan få slängt i ansiktet av idioter som när man säger att man mår dåligt över det här. 

Ja jag är bitter.

Nej det blir inte bättre. Och lyckas du få barn så sitter detta ändå i efteråt och du påminns om känslorna varje gång någon annan går ut med att dom väntar barn och om du ska göra syskonförsök sitter skräcken i inför att försöka för man tänker att nu kommer problemen upprepa sig igen. Man känner stress att börja med syskonförsök tidigare än man tänkt annars utifall att det tar lång tid igen.

När man försökt i ett år kan man göra ferilitetsutredning och få hjälp med IVF. Det är också psykiskt påfrestande men då är det inte varje månad det hänger på, så tiden mellan behandlingarna kan ma  passa på att göra roliga saker och försöka släppa stressen. Det finns mycket hjälp att få och dessutom är stor del finansierat av regionerna. 

Så kontakta din gyn eller vårdcentral så kan de guida er vidare. Försök inte för länge på egen hand!

Lycka till! 

Och förresten så alla jävla missfall är ju inget att vara ledsen över det är ju sååååå vanligt (att du haft flera stycken under åren av försök spelar ingen roll och går ju inte att göra något ändå allt ser bra ut så det är bara att fortsätta försöka) och det var ju ändå bara celler (hur många fingrar och tår det än hade) och är ju ett tecken på att du i alla fall kan bli gravid så det är ju bra. Det är också något man får höra av alla korkade empatilösa dårar som inte fattar alls om man nu också råkar lida av missfall eller upprepade missfall.

Det blir både lättare och svårare att ta besvikelsen med tiden. Har ni försökt ett år har ni rätt till hjälp, ännu tidigare om du är över 35. Då görs en utredning för att se om det finns orsak till varför det inte tar sig och ev åtgärd/hjälp planeras. 

Det är jobbigt att gå igenom väntan och ovisshet men får ni er bebis till slut så glömmer man stora delar av kämpandet till pluset ❤️