Ångest över husköp
Det är ett stort inköp - många miljoner oftast - det är klart att man får panik och ångest över det.
Vårt hus är inte mitt drömhus. Skulle inte ens bo i detta området.
Efter ett antal år här nu så är det fortfarande inte mitt drömhus, men det är ett helt okej hus! För barnen har det varit ett toppenområde med kompisar på gång- och cykelavstånd och en del aktiviteter på samma avstånd.
Tyvärr är det svårt att göra något åt den planlösning som jag insett inte var helt optimal, men den är okej ändå. Däremot har vi under åren sakta gjort huset till vårt med tapeter, badrumsrenovering, lampor med mera.
Vi flyttade också när vårt äldsta barn var tre år. Under cirka ett års tid (planen var ett halvår, men vi ville åt en speciell förskola så det blev ett år) så pendlade vi till gamla förskolan en mil bort. Just för att det inte skulle bli för mycket nytt för vårt barn.
Vi pratade JÄTTEMYCKET under detta året om att det på sikt skulle bytas förskola och kompisar och att man kunde träffa bästisarna ändå. Så när det väl blev byte så var det inget drama alls utan bara spännande. Låt också sonen vara med och riva tapeter om ni ska göra det. Låt honom måla på väggen innan med kritor (och berätta att man bara får göra det när man ska ta bort tapeten direkt 
) Låt honom få välja lite färger inom vissa gränser så hans rum blir hans rum. En matta, gardiner eller färgen på väggarna som ni tror ni kan leva med ett antal år framöver.
Renovera inte allt på en gång, ta det viktigaste. Bo in er. Renovera inte heller sönder er själva, ert förhållande eller barnets barndom. Jag tror det kommer bli toppenbra när ni väl har landat. <3