Januaribarn som börjat skolan ett år tidigare - erfarenheter!

Har inte själv ett barn i den situationen men en av mina elever är född ett år tidigare, i januari som din dotter.

De går i fyran nu, och jag upplever att hon hänger med bra kunskapsmässigt men är omognare än andra flickor i klassen, främst de som är födda tidigt på året och då nästan är ett år äldre än den här eleven. (Går ju att jämföra med barn som är födda i januari och december på samma år). Än så länge går det bra, men märker att en del flickor i klassen är mer intresserade av tonårssaker (kläder, utseende) än vad den här flickan är, men givetvis inte alla. 

Jag tror det kommer gå bra, eftersom hon ör född så tidigt. Det är nog svårare för de som får flytta upp en klass då de ligger före kunskapsmässigt men kanske är född senare på året och kommer efter både psykiskt mognadsmässigt och kroppsligt.

Kan inte se något positivt med att låta barnet börja skolan ett år tidigare. Vad är vinsten i det liksom? Hade elever i min klass som var födda i början av januari (samma år som resten av klassen) och det var ingen skillnad. De låg liksom inte långt före resten av klassen pga det. Hade även elever i klassen som var äldre pga gått om, det märktes inte heller av.

På högstadiet hade jag en i klassen som var ett år yngre och det märktes inte alls vare sig kroppsligt, kunskapsmässigt eller socialt. 

På gymnasiet hade jag också en i klassen som var född 2 januari året efter oss andra och i den åldern var det ju ingen skillnad heller, hon var mognare än elever som var ett 1-2 år äldre än oss andra i klassen (var äldre pga de hade hoppat av andra linjer och börjat om på ny linje).

Men samtidigt VARFÖR liksom. Låt barnet vara liten och slippa press och stress så länge som möjligt.

undrar hur man resonerar kring prematura barn

Det är ju inte sällan problem i skolan för de barn som är födda sent på året, vilket det kommer att bli för din dotter om hon börjar tidigare. Det är inte som att det skulle vara problemfritt om hon föddes sex dagar tidigare, utan att hon hamnar i kategorin födda sent på året. Sen kan det bli tråkigt med fritidsaktiviteter som ofta är indelade på födelseår och hon inte kan gå med klasskamrater.

Trots det så skulle jag nog ha gjort det ändå, om hon kunskapsmässigt och utvrcklingsmässigt ligger i paritet med de födda året innan. Sista året på fösrskolan, förskoleklass och ettan går otroligt långsamt undervisningsmässigt och jag vet många barn som är understimulerade och frustrerade de första året för att de inte får lära sig på sin nivå. Det är inte ett bra sätt att börja skolan på. Dessa barnen (min son var delvis ett av dem) började det gå bättre för lite senare, typ från tvåan, när de äntligen börjar lära sig lite. 

Jag började skolan ett år tidigare. Jag var jättesnabb med att lösa, räkna och sånt. Gick jättebra de första åren egentligen, men jag känner i efterhand att jag nog var lite yngre än de andra mentalt trots allt. Mina kompisar ville sluta leka innan jag var redo för det. De var ju redan tonåringar. Sen började allt med att man skulle gå på bio och se skräckfilm, men jag var för ung. Samma när alla i klassen började gå på krogen. Upplevde också med tiden att mina föräldrar kanske höll mig tillbaka från att göra saker som vissa i min klass fick. Vi har haft oändligt med dialoger där de sagt att ?du är bara XX år? och jag kontrat med ?jag går faktiskt i klass XX och alla andra får?. 

det försprång jag hade i skolarbetet spelade bara roll de första åren, sen upplevde jag att alla var ungefär samma. 

jag har en dotter som fyller år under hösten och hon kommer ju också få vänta lite mer med vissa saker som har åldersgräns, men just det där med att fylla år på andra sidan årsskiftet gjorde att det verkligen kändes som om man var ett helt år yngre ibland. 

Jag är född i december, så i praktiken har det varit för mig som det skulle bli för ditt barn. 

Jag var yngst och minst (är kortare än genomsnittet även som vuxen). Var ett år yngre än den som var äldst i klassen. Jag kom sent i puberteten så var omogen både till kropp och själ. Att vara minst var inget problem som flicka, mer en kul grej. För pojkar kan det nog vara tuffare. Men att vara sist i puberteten var trist. Det kan å andra sidan även hända barn födda i början av året. Och jag tror att det oftast är jobbigare för de som är först. 

Jag har genlotteriet på min sida och har lätt i skolan. Jag var tex bättre i ämnena än barnet som var född i januari och alltså ett år äldre. 

Hur är det med läsning och räkning för ditt barn? Går det lika fort eller fortare än för de andra barnen i gruppen (som är födda året före)? Kom barnets förälder av samma kön puberteten i vanlig tid eller tidigt? Är det Ja på de frågorna så är det kanske bra med tidigare skolstart. 

Det brukar ju anses som en fördel att vara äldst i klassen, så det känns ju synd att inte utnyttja det, och istället vara yngst. Jag började ett år för tidigt, och det var inga problem med skolan men det var väldigt tråkigt att alltid vara yngst, att vänta längre på det som har åldersgräns. Och ständiga diskussioner med t.ex idrottslag om man ville vara med kompisarna istället för de jämnåriga.

Det här med åldersgränser, som en del tar upp, var aldrig något problem för mig. I alla fall jag har nästan alltid haft kompisar i olika åldrar. Det var ju bara i klassen jag var yngst, inte bland vännerna. Så vissa fick och andra inte. Klart att de som inte fick tyckte att det var trist, men det var inte utmärkande för mig på något sätt. Vi hade dessutom en handfull klasskompisar i gymnasiet om var födda året före oss andra. Så viss åldersblandning fanns i klassen också. 

Om man har lätt för sig i skolan är det tyvärr ofta en nackdel numera. Jag vet flera barn (bla mina egna) som varit dödligt uttråkade genom hela lågstadiet eftersom de inte fick tillräcklig stimulans i skolan. Men har man lite svårare för skolämnena så blir det så klart en fördel, åtminstone i början, sen jämnas ju åldersskillnaderna ut med åren. Jag tycker att man ska utgå från barnets inlärningsförmåga. Går det snabbt kan det vara bra att börja tidigare, Annars tycker jag som du. 

Tack för alla svar!

Jag är själv född 28 december och har således alltid varit yngst. Det upplevde jag aldrig som något problem. Jag låg alltid före de flesta i min klass i nästan alla ämnen och det var ingen skillnad på mig och mina klasskamrater födda tidigare på året. Jag var förvisso kortare, men det är jag också nu som vuxen.  

Det här med aktiviteter struntar jag i. Inget av mina barn har hållit på med åldersindelade aktiviteter och ingen av dem har heller brytt sig om vad klasskompisarna gör, utan gått efter sina egna intressen. Vi bor i en stor stad som erbjuder mer än ett fotbollslag och ett hockeylag. Jag själv växte upp med att kompisar hade helt olika aktiviteter. Sällan gick mer än två på samma aktivitet.

En av anledningarna till att vi vill låta vårt barn börja tidigare, är för att barnet blir ensamt kvar på förskolan och i praktiken kommer att behöva lära känna en grupp med nya kompisar sista året. Sen kommer ingen av dessa barn att gå till skolan som vårt barn kommer att gå på ändå, så det blir två gånger på kort tid som barnet kommer hamna i ny gruppering. Barnet kommer också behöva göra samma skolförberedande saker en gång till. 

Barnet i fråga läser nästan flytande (dvs nästan utan att ljuda) och läser enklare böcker, typ Alfons, själv. Läsförståelsen är mycket god för åldern. Räkning går bra och skrivande likaså. När kompisarna på förskolan får rita berättelse, utmanas vårt barn med att få skriva en berättelse till exempel. 

Till saken hör också att barnens pappa är särbegåvad och syskon är mycket begåvade och har mycket, mycket lätt för sig i skolan där skolans svåraste ordinarie  erbjudande inte på långa vägar ger utmaning.