Det här med barn och tävlingar

Gissar på att du får säga till henne att priser att något man får när man har tränat i flera år och gjort något som är bra och märkvärt..

Då kommer hon indirekt förstå att priser det får man när man tränar. 

Hon har gått i nästan 2 år men det är först den här terminen de har börjat tävla.
Jag har sagt till henne att det här var första tävlingen och då går man ofta inte vidare , hon var duktig och det är ju rimligt att det går bättre och bättre ju längre man håller på. 
Som sagt var hon glad tills det där med kompisen, det är ju ingens fel och jag försökte förklara att kompisen tävlar i en annan klass för de yngsta barnen med mycket färre där alla gick till final . 

Det jag tänker är att man ska sluta curla - man kan inte förebygga alla tårar, och vissa gånger är det bra att lära sig att man inte kan vinna jämt! Lär henne hantera motgångar istället!

Jo det är sant. Borde kanske pratat med henne ännu mer om det innan. Är lite tveksam till det här med tävlingar när de är så unga , hon hade en annan kompis som bytte grupp när de skulle börja tävla för hon ville inte. Jag var noga med att fråga min dotter om hon verkligen vill men borde kanske pratat ännu mer med henne om vad det innebär.

Men ja som sagt var hon ju glad ändå tills det där med kompisen, det blev ju lite fel för det var olika klasser som funkade helt olika på grund av ålderskillnaden så de borde inte jämföra sig med varandra , har försökt förklara det nu efteråt. 

Ja, och det är det enda du kan säga, att vill hon ha några priser så får hon göra sitt bästa och försöka träna och tävla lite mera. 

Äh, alla har väl spelat fia med knuff som barn också, eller något annat spel? Och även där förlorat? Tävlingar är kul, men inte hela världen om man inte vinner.

Och du gjorde iaf rätt som försökte få henne att förstå att det inte går att jämföra deras olika grupper. Dessutom, mellan oss, hur duktig är man egentligen om alla vinner...?

Jag tänker att det är ett perfekt tillfälle att lära sig att vinna är inte allt. Hon som jag förstår det gilla att dansa. Det beror inte på kompisar eller grupptryck utan gillar aktiviteten. I livet, speciellt under skolåren kommer många tävlingar. När jag växte upp var nästa varje idrottslektion en tävling på olika sätt. Tror du kan vinna mycket på att relatera till att det viktiga är att du hade kul. Att man spenderat sin tid på en rolig aktivitet och sen om man van är ju inte lika roligt som att man lyckas med "ett visst steg" exempelvis. 

Sen tycker jag att pengarna är en viktig del i det hela. Om hon fortsätter och sedan börjar se dans som en del av henne kan det bli svårt om hon inte kan fortsätta. Samma sak om ny bebis tar tid från hennes aktiviteter. 

Det är inte farligt att gråta, det är inte farligt att bli besviken. Det är tvärtom väldigt utvecklande att lära sig hantera motgångar och utmaningar.

Om hon fortsätter så kommer hon troligen vara med om väldigt bra stunder kombinerat med jobba stunder. Men hon kommer växa av detta.

Om man skyddar barnen från detta så får man förvuxna bebisar när dom blir äldre. Mitt tips är att bara köra på och trösta/peppa när det behövs.

Hon tar inte skada av att bli besviken. Det är något man behöver få erfarenhet av för att lära sig hantera. 

Med det sagt: vi har medvetet styrt vår dotter bort från tävlingsdans. Hon dansar ändå två gånger i veckan, men på kulturskolan. Den tävlingsdans vi sett är väldigt utseendefixerad och inte något vi vill att hon ska påverkas av. 

Vi valde en dansstudio som inte sysslar med tävlingar och senare en karatedojo med samma inställning. Finns inte en chans i dagens samhälle att barnen inte lär sig om tävlingar och att vinna/förlora. Vi ville hålla fritidsintressena relativt fria från den aspekten. De har redan så många krav och måsten på sig från skola och även här hemifrån att vi ville hålla fritidsintressena fokuserade på lust och möjligen självdisciplin och inre motivation.

Med det sagt så är dessa tillfällen, när de stöter på en motgång eller en förlust, gyllene tillfällen att guida barnen igenom hur man hanterar alla känslor och tankar med självkänslan i behåll. 

Tack för svar! Och tack alla andra som har svarat och kommit med bra råd.

Jag tänker lite så också.. Problemet var att enda sättet att fortsätta med den sortens dans på den dansskolan hon går i var att börja i den gruppen som är inriktad på tävlingar. En av hennes kompisar bytte på grund av det. Jag tyckte det skulle bli kul men var samtidigt lite orolig .. 

Såklart måste man lära sig att klara av motgångar och att man inte alltid vinner, nu var det ju dessutom första gången för henne och många som inte gick vidare. Men samtidigt tänker jag att aktiviteter ska vara roliga , det ska ju göra henne glad och få henne att må bra och det gör det ju inte när det blir så här, speciellt när kompisarna ska jämföra sig med varandra. Nu var ju dessutom jämförelsen lite orättvis eftersom det funkade olika i de olika tävlingsklasserna, 

Tror det är klokt som ni tänker om fritidsaktiviteter. 

Ja, vi tänker lika om det. Hoppas att du hittar en grupp som passar er. Kan också slå ett slag för karate/kampsporter, vilket ger mycket av det som dans ger, kroppskontroll, styrka, god fysik, disciplin, men utan bagaget som en del dansstudior dras med, som utseende fixering och taskiga kroppsideal. 

Och jag slänger med ett tips om kommunal kulturskola. Kostar bara ett fåtal hundralappar (hos oss) och har fokus på den enskilda elevens utveckling, inte jämförelse med andra. 

I min dotters ena idrott får barn inte tävla förrän de är 11 år. Fram tills dess är det tävlingar där inga resultat tas upp, utan man får själv skriva upp resultat. Barnen får öva på tävlingsmoment, utan att tävla på riktigt.

Någon ovan skrev att det är omöjligt att barn inte lär sig om tävlingar och jag är helt ärlig. I skolan jämförs allt. Vem fick den svåra mattestencilen och vem fick den lättare? Vilka hinner till extrauppgifterna? Det är ett ständigt jämförande redan på lågstadiet och jag tycker att det är skönt att hålla barnen ifrån det också på fritiden.

Jag skulle aldrig sätta min 8-åring i en dansskola där de tävlar. Hon älskar att dansa till och jag tycker att det ska bygga på att det är kul i den åldern. Rörelseglädje och dansglädje. Ok med uppvisningar. Men tävling nej, det tar bort glädjen direkt.  Dessutom är det en individuell tävling och inte i lag, tycker om också det gör en skillnad. Jag tränade själv gymnastik när jag har barn men när det skulle börja tävlas så ville jag inte mer. Inte för att jag måste vinna men för att fokuset hos alla blev något helt annat än att träna och ha kul. Jag skulle satsa på annan dansskola, finns många som inte håller på med tävling. Man kan bli duktig ändå även om man inte börjar tävla som 8-åring, kanske tom bättre.

Det finns många som gillar att tävla, jag var själv en av dessa när jag var liten. Tävlingen gjorde mig även mer motiverad att träna. Så folk är olika.

Jo jag förstår absolut hur du tänker. Hon har gått i mer än 1,5 år (började i början av 2023) men det har aldrig varit aktuellt med tävlingar i hennes grupp förrän nu. Hon var lite tveksam först också.

Jag trodde väl inte riktigt att det skulle gå till så här heller, vet inte exakt vad jag trodde men tänkte mig väl typ att det kanske skulle vara en 1a , 2:a och 3:a kanske och att de andra bara inte hamnade där på pallplatserna och att det inte är en katastrof första gången man tävlar. Men nu var det ju så att några inte gick vidare till finalen och inte gick vidare från andra chansen heller.. i hennes klass medan alla gick vidare till final i andra klasser (som kompisens) där de var mycket färre. Och även i finalerna var det ju någon som kom sist. Och det känns kanske som att de är lite unga för sånt.. 

Jag har en äldre dotter också som gick på dans i flera år och de tävlade aldrig , det var bara uppvisningar. Tyvärr finns inte den dansskolan kvar.

Känns som att jag kommer ha jättemycket ångest inför nästa tävling om hon är med på den, ska såklart prata med henne ordenrligt innan isåfall. Det är dessutom bara en månad efter jag kommer ha gjort kejsarsnitt om allt går som det ska ..  Och jag kunde knappt sitta ner en sekund den här gången fast jag är höggravid. Kanske värt det om hon verkligen tycker det är kul men inte om hon bara blir ledsen.

Nej ska fundera på om hon ska byta grupp eller dansskola och prata med henne och kanske med dansläraren och fråga vad hon tänker om det, det kan ju inte vara första gången nån blir ledsen så de borde ju ha erfarenhet. 

Och ja tävling i lag hade ju känts bättre, nu kan de ju bli så att de ska tävla mot sina bästa kompisar. Nu tävlade hon inte mot bästa kompisen men jämförde sig ändå med henne. 

Ja alla är ju olika men jag tänker att det är lite skillnad när man tävlar i lag också och får tävla med sina kompisar istället för mot sina kompisar.
Jag säger inte att det är fel med tävlingar men jag tänker att 8 kanske är lite ungt. 

Och det beror ju på hur mycket det hjälper att träna också. Här var det ju inte så att kompisen hade tränat mer men hon tävlade i en annan klass , där hon var en av de äldsta mot 5 personer istället för 19 som min dotter och där alla gick vidare (i kompisens klass). Ett äldre barn eller en tonåring kanske hade haft lättare att förstå att det är skillnad och att de inte borde jämföra sig med varandra men min dotter såg ju bara att kompisen gick till final, fick en medalj och var jätteglad. 

Men ja visst kan det vara roligt med tävlingar också.. Jag tänker att det kanske hade varit bra om nån från dansskolan hade funnits där för barnen efteråt litegrann iallafall när de är så små, de har ju mer erfarenhet. Det kostar ju ändå mer än 6000 per termin. 

Ja 11 år låter ju kanske mer rimligt att börja tävla egentligen. Ska göra med dansläraren vad hon tänker. Tyvärr kan inte dottern fortsätta på samma nivå på samma dansskola utan att det är i gruppen som är inriktad på att tävla.