• Anonym (Q)

    Prestationsångest

    Hej,

    Jag har ingen att prata med just nu. Jag ältar om mina problem till alla som vill höra (i mitt privatliv), är trött på mig själv, för att jag ältar så mycket om saker i mitt liv just nu. Jag studerar 100% och känner att jag håller på att gå under av prestationsångest. Jag klarar mig i skolan (högskola/universitet) men ändå känns det som att vad jag än gör, så duger det inte. Just nu är jag inne i en period då jag måste KONTROLLERA allt jag gör och det känns som att jag kommer att bli påkommen med att vara en fejk, som egentligen inte kan något. Att lärare kommer att anklaga mig för att fuska osv. Jag gjorde även så när jag hade mycket ångest och arbetade, jag var tvungen att sjukskriva mig till slut. Problemet just är att jag mår så dåligt att jag har problem med pluggandet, det går inte att koncentrera när det är så här. Så fort jag ska försöka t.ex. börja skriva, så tar det emot, jag kan inte få ut mig något där jag måste "prestera". Det här är det enda jag kan skriva just nu, uttrycka mina känslor och ångest.  

    Vad kan man göra åt prestationsångest? Är det någon som blivit bättre med hjälp av terapi. Blir det nånsin bättre? Jag är mycket äldre än mina klasskamrater som är 20+ men jag känner mig som om jag var 15 jämfört med dem för att jag är så ängslig och osäker. 

  • Svar på tråden Prestationsångest
  • Anonym (Q)
    Träkatt skrev 2024-11-30 23:21:55 följande:

    Låter jobbigt att det tar upp så mycket energi och kraft. Läser du nu till ett yrke där det också ställs mycket krav och där prestationen är viktig?

    Du kan absolut bli hjälpt av terapi, tror KBT där du kan få handledning och tips på tankestrategier är en bra idé.

    Prestationsångesten sitter ju trotsallt i ditt huvud och är en effekt av din tolkning av förväntningar du har på dig själv och vad du tror andra har avseende din prestation. Förmodligen helt i obalans och skev med verkligheten som det låter.

    Så ja, prata med nån som kan ändra dina kognitiva scheman och tankebanor Glad


    På sätt och vis är det krav i alla yrken och att man har en skyldighet att göra sitt jobb. Min hjärna verkar hitta något som jag måste prestera på oavsett vad det är. 

    Jag har gått i KBT förut. Det vore kanske något att testa. 

    Nu arbetar jag med mycket grupparbeten, det tycker jag är värst, rädslan av att misslyckas i en grupp. Tänk om jag gör massa fel och gruppen får skit för det? Det blir liksom dubbel granskning, både av gruppen och läraren. 
  • Anonym (Q)

    Tack för alla svar!

    Jag behöver inte vänta 2 år (tack och lov!, vart finns det såna väntetider?), kommer prata med någon på skolan om en vecka. Sen har även sökt vård på hälsocentralen, fått tid om några veckor. 

    Tyvärr är det så att detta är ett återkommande problem, det är bara inte i detta sammanhang som jag mår dåligt, utan det uppkom på tidigare arbeten också. Där jag ska prestera inför/för någon. Jag är typiskt "duktig flicka", det är bara så tröttsamt, kommer man någonsin kunna släppa det här beteendet. 

    Jag försöker påminna mig själv om att jag har klarat mig i skolan hittills, utan fusk. Jag försöker göra mitt bästa men det jobbiga är att inte ha en gräns på vart "tillräckligt" är. Mina klasskamrater är säkert less på mitt kontrollerande. 

    Tack för påminnelsen om att man bör träna för att må bättre. När man har hög ångest man blir handlingsförlamad till slut. Man slutar tänka logiskt. 

  • Anonym (Q)
    Träkatt skrev 2024-12-01 10:21:55 följande:
    Just eftersom det skapar så stora effekter på ditt sociala samspel i olika situationer är det superbra att du kommer gå och få stöd för att börja hitta sätt att tänka annorlunda runt det hela. 

    Jag har nyligen själv mött en person i mitt arbete med just den här problematiken du och andra beskriver gällande prestationsångest och det har varit väldigt begränsade för personens egna utveckling men även för samarbetet och dialogen oss emellan då personen dragit sig undan och helt enkelt inte klarat av alla delar på ett fördelaktigt sätt.

    Det som ändå är en tröst att det hela bottnar i din egen perception och tolkning av vad som sker och därför "äger du problemet" och kan göra något åt det! 

    Jag tror det kommer bli bra tillslut med rätt vägledning och hjälp att hitta nya tankestrategier!
    Ja, tack och lov blir man till slut "desperat" och söker hjälp, då har ångesten blivit ohanterbar. Så är det för mig nu. Tack och lov har jag lyckats sova lite i natt (kanske 6 timmar), men vaknade med ångest flera gånger. Jag t.o.m. tränade lite på morgonen för att få ner ångesten. Tack för all råd. 
Svar på tråden Prestationsångest