Ljuger för min kille.

Jag tycker inte att någon av er har fel eller rätt, jag tänker bara att ni helt enkelt inte passar ihop. Ni behöver förmodligen gå skilda vägar. 

Däremot låter det som att du kanske har begynnande alkoholproblem? Det var onsdag igår och du kom hem full. Det behöver inte vara något konstigt med det, men att du dessutom ljuger om det gör det lite mer problematiskt. 

Var rädd om dig. 

Han har rätt! Du får träffa vem du vill, men då får du också ta konsekvenserna. Alltså vara ärlig och vara beredd på att han lämnar dig. Inte ljuga och mörka.

Fatar inte att han inte lämnat en lögnare som dig för länge sen.

Har man rätt att träffa andra i ett förhållande? Då är man ju otrogen. 

Verkligen inte!! Jag pratar med någon. Jag förtjänar inte honom. I min värld så räcker han inte till. Jag önskar mig en man som är lite roligare och som har bättre ställt och borde verkligen inte ta hans år som jag gör.

Ljuger för min kille. När jag för 9 år sedan träffade min pojkvän så var jag inte mogen för ett förhållande med honom, eftersom jag var en typ golddigger och ville ha någon rikare. Så de första åren så ljög jag bakom ryggen på honom och träffade även andra, men istället för att vara ärlig och säga som det är, av rädsla att förlora honom som var är en stabil, trygg och snäll man. Han kom på mig flera gånger med att ljuga om att jag träffade andra, även om jag inte hade sex med dem. Jag kände mig inte 100 på att jag ville ha honom, men ville inte heller förlora honom, som var så bra. Så jag körde fulspel och skäms för det såklart.

Jag har väldigt lätt för att ljuga och han har därför haft svårt för att lita på mig. Jag gillar tex att dricka akohol och festa, medan han inte gillar det alls, eftersom han tycker att jag blir personlighetsförändrad och gör dumma saker. Därför har han sagt att han inte gillar att jag dricker bubbel, och då blir det såklart att jag gör detta i smyg med vänner eller min mamma.

Igår kom jag hem full och ljög att jag inte druckit när han ringde mig, utan sa att jag somnat och att det är därför jag pratar konstigt. Riktigt omoget, jag vet.

Han orkar inte längre med mina lögner. Jag känner att jag är vuxen och gör vad jag vill och vill inte bli styrd, så då gör jag saker bakom ryggen istället. Träffar vänner som han inte gillar eller förbjuder mig att träffa, samt dricker alkohol. Jag vet att en relation inte ska bygga på lögner, men jag känner mig låst och styrd av honom. Vem har rätt här?

Verkligen inte!! Jag pratar med någon. Jag förtjänar inte honom. I min värld så räcker han inte till. Jag önskar mig en man som är lite roligare och som har bättre ställt och borde verkligen inte ta hans år som jag gör.

När jag säger som det är, att jag ska till mamma eller kompis och ta ett glas, så blri det bara en massa tjafs om att jag inte borde dricka och vi blir ovänner, så därför säger jag ingenting istället. Har fungerat bra ett bra tag, men igår så gjorde jag bort mig för att jag drack för mycket och han hörde det på rösten.

Jag vill nog äta kakan och ha den kvar. Han är en stabil och trogen man och jag vet att jag innerst inne behöver en sådan, så därför jag inte lämnar honom. Men samtidigt så blir det för tråkigt ibland och då gör jag som jag gör för att känna att jag lever. 

När jag säger som det är, att jag ska till mamma eller kompis och ta ett glas, så blri det bara en massa tjafs om att jag inte borde dricka och vi blir ovänner, så därför säger jag ingenting istället. Har fungerat bra ett bra tag, men igår så gjorde jag bort mig för att jag drack för mycket och han hörde det på rösten.

Jag vill nog äta kakan och ha den kvar. Han är en stabil och trogen man och jag vet att jag innerst inne behöver en sådan, så därför jag inte lämnar honom. Men samtidigt så blir det för tråkigt ibland och då gör jag som jag gör för att känna att jag lever.