Någon som kan ge tips till en ensamstående mamma?

Det är kanske onödigt och uppenbart att skriva, men du har givetvis ett stort ansvar i att behålla ett barn tillsammans med en person som du på förhand visste var en knäppskalle och dessutom våldtäktsman.. Vad hade du föreställt dig skulle hända sen? Du borde givetvis söka hjälp om du mår psykiskt dåligt, om inte för din egen skull så iaf för barnet. Har du ingen förälder eller annan nära person i din närhet som kan hjälpa till med avlastning? Går barnet på dagis?

Han är sjuk i huvudet, men ingen våldtäktsman. Han har aldrig under vårt 4-åriga relation gett sig på mig med sexuellt våld.Att han hade sex med mig när jag grät, kan väl tolkas olika.

Menar du att om du blir gravid med en man du inte älskar, eller en man som du inte vill vara med, så skall man göra abort? Får man inte må dåligt över sina val? Jag hade förväntat mig en (till viss del) frånvarande pappa, men inte helt och hållet frånvarande. Han trakasserade mig som sagt dagligen under en längre tid, så hans avhållsamhet förvånar mig. Han tar ju hand om en annan kvinnas två barn.
Jag mår extremt dåligt över detta och att inte ha någon som helst frihet. Jag vet att det krävs stora uppoffringar när man får barn, men inte att man måste sköta allt helt och hållet.
Jag får hjälp dagtid, men aldrig nattetid. Dessutom måste jag arbeta en stor del för att betala räkningar, mina studier etc.
Som sagt, jag vill inte ha några påhopp då jag är fullt medveten om att jag begått ett stort misstag. Jag vill ha råd och höra från andra i liknande situationer.

Kan du få hjälp med avlastning från kommunen?  Från vänner/bekanta/släkt?  Om man är ensamstående så har man väldigt mycket på sina egna axlar eftersom man bär allt ansvar själv. Det är svårt att göra något åt mer än att begära hjälp.  Kanske någon av dina släktingar kan sova över så att du får sova en hel natt då och då...

Du kanske ska ringa kvinnojouren. De är bra på att bemöta kvinnor som varit med om liknande saker som du. Där kan du kanske få lite stöd och råd.

Har du ngn vän eller familj som kan avlasta en fast dag varannan v eller så. Ett alt kan vara att få avlastningsfamilj men vad som krävs för det har jag inte riktigt koll på.

Ja, jag tolkar det som att du inte ville. Men det vet förstås du bäst!

Nej, man måste inte göra abort, men du bör ha varit medveten om vad du gav dig in i. Att ha barn innebär stora uppoffringar, oavsett om man är ensam eller ej. Jag menar inte alls att verka okänslig, även om du verkar ha tolkat det så. Förlåt isf!

Kan du inte bestämma en fast dag i veckan som du får någon timme för dig själv? Så att du har något att se fram emot och så menar jag.

Jag var till en början osäker på vad jag skulle göra, men kunde inte förmå mig själv till en abort. Dock var det han som ville tvinga mig till abort, för att han i annat fall inte skulle hjälpa mig med barnet. Nu har den här sjuka människan träffat en kvinna med två barn som har tar hand om. Fastän de har en pappa som de bor hos varannan vecka. Oavsett om mitt ex hatar mig och vill förstöra mitt liv för att jag lämnat honom, så måste man väl ha en längtan efter sitt eget barn? Det värsta av allt är att mitt ex kommer från en extremt rik familj, där alla är välutbildade och som har bra värderingar, så väljer han att anamma det värsta beteendet hos män. Hur kan man vilja skada och hämnas någon så mycket att man låter bli att ta hand och fråga efter sitt egna barn. Jag föraktar verkligen honom, speciellt när han lovat att förstöra mitt liv och lyckats med det. Jag har tre år kvar på läkarlinjen och vill verkligen klara av mina studier och arbeta inom sjukvården, särskilt med kvinnor i min situation.

Tack för alla tips och råd! Jag ska prata med mina nära och fråga om de kan ta mitt barn en dag i veckan så att jag kan ha lite egentid. Jag kommer annars hamna i en värre depression och sömnrubbning än den jag redan har. Tror mitt barn känner av detta då h*n sover otroligt dåligt och är ständigt orolig.. Värst av allt är att h*n går och säger "pappapappa" hela tiden. Vartifrån det kommer vet jag inte

Hej Gina (från en annan Gina)

Du skriver att du känner dig ledsen och nedstämd just nu på grund av en situation som av olika skäl känns hopplös. Du sitter ju inte fast - tvärt om uppfyller du en dröm att studera till läkare! (så ditt ex har inte alls lyckats förstöra ditt liv - långt därifrån). Ett sätt att "möta svackan" som du upplever är att acceptera den, att "just nu är det lite deppigt" men att samtidigt tänka att "det kommer inte alltid att kännas så här" och våga hoppas på en ljusning. Det finns ju gott om hopp och möjligheter - eller hur?

Det du behöver är lite stöttning att komma upp på banan igen och hjälp att sortera det som hänt med ditt ex så att du kan lösa det som går att lösa och sedan lämna det där bakom dig. 

Ditt barn är fortfarande litet. Det kommer snart att bli lite äldre och då blir det förhoppningsvis bättre, i vart fall med sömnen, så håll ut! Det är klart att sömnbrist och småbarnsår sätter sina spår, inte minst på en ensamstående förälder. Det bidrar givetvis till att du känner dig nere.

En sak som jag tror är viktig här i sammanhanget: Ditt ex förföljde och trakasserade dig, så du har varit med om något som är väldigt psykiskt påfrestande, utmattande och traumatiserande (och därtill ett brott - förföljelse klassificeras som ofredande). Var snäll mot dig själv i detta: det är inte konstigt att du mår dåligt över vad som hänt! 

Givetvis har du rätt att vara ledsen och upprörd och du behöver bearbeta det som hänt. Jag skulle råda dig att prata med någon om det och få hjälp att komma vidare. Att du är arg, ja, det är också normalt. Jag var själv jättearg på mitt ex - i ett par år! Men det går att komma över sådant! (jag är gift idag)

Var glad att du nu är av med ditt labila ex, att han inte hänger efter dig längre. Det hade inte blivit en lycklig historia av det där och nej, han verkar INTE vara en praktpappa, utan snarare en person som har stora egna problem och som behöver hållas på behörigt avstånd. Det finns så många andra människor där ute - sök dig till de som kan vara fina förebilder till ditt barn istället. Acceptera på nytt ditt beslut att ta hand om barnet på egen hand. Det går! Ta den hjälp du behöver. 

Sedan har vi detta med att ditt ex är skyldig dig pengar. Det är förstås en del i att du är arg på ditt ex. Kan du på något vis styrka/bevisa skulden? Du får överväga om det är värt att driva in de pengarna eller inte. Rådgör med någon som har erfarenhet av labila människor och fundera över vilka möjligheter du har.

Ja, det är många delar. Försök att inte äta hela elefanten på en gång, utan fokusera på att DU och BARNET ska må bra, att ER framtid blir ljus (och inte på vad ditt ex gör idag eller imorgon).

Om han inte har en längtan efter sitt eget barn så är det något som du inte kan påverka - bara acceptera (och som jag skrev ovan - det kanske är bra att du nu slipper honom). Kanske gör han det för att såra för dig, kanske inte. Det är sannolikt att han har full fokus på sin nya relation nu. Samtidigt som det kanske gör ont någonstans att konstatera det, glöm inte vad han utsatte dig för när du ville lämna honom. Unna dig att tycka synd om den nya kvinnan istället, för ditt ex verkar inte riktigt vara vid sunda vätskor. Bli inte förvånad om han gör samma sak mot henne som mot dig den dag deras relation inte fungerar.

Det är väl inte helt uteslutet att han har psykopatiska drag? (men det är givetvis en spekulation)Även "fina familjer" har sina mörka avfällingar. Ditt ex ser ut att vara "the bad apple". Det är ingen idé att resonera kring vem han kunde ha varit givet sina fina förutsättningar, för han är inte bättre än de dåliga sidor som han har visat.

Låter lite kefft att studera till läkare för att arbeta med kvinnor som gjort en mängd dåliga val i livet?

Läkare pluggar man väl till för att ta hand om patienter och deras åkommor. Det du vill jobba som är ju snarare socionom eller terapeut av något slag.

För övrigt så är det väl bara att kämpa på, som någon sa så blir ju barnets sömn bättre med tiden. Sen får du se till att du får underhåll från fadern 1273kr per månad via FK. Att barnet är på dig som en igel får du ju acceptera, du har ju fött fram barnet till rådande omständigheter. Tänk på att du kan få bostadsbidrag.