Min kompis lever Lyxfällan-liv

Sköt dig själv och skit i andra. 

Hans ansvar, inte ditt. Att oinbjuden påpeka ekonomiskt lättsinne hos andra är nog att sätta vänskapen under en giljotin, men du kan ju stillsamt fråga vad som trycker honom när du ser att han är bekymrad.

Det är jobbigt att se personer som står en nära sätta sig i knipa. Än så länge låter det dock inte som de är i så allvarlig knipa att de riskerar förlora boende eller ha svårt att ge barnen mat och kläder. Så då får väl göra som de vill.

Men visst, jag har själv sett närstående missbruka pengar på ett sätt som matmissbrukare hetsäter. För det är ju inte ett fysiologiskt beroende som t ex alkohol, men det är nog besläktat med t ex spelmissbruk. Och många som hamnar i skiten pga spelmissbruk hade nog vilja ha kommit ur det innan allt kraschade. Men som vän kan du inte göra så mycket mer än att uttrycka oro, och med största sannolikhet kommer det inte tas emot väl. Det finns något skamligt över att inte ses som ekonomiskt ansvarsfull, så mest troligt är att de blir defensiva och går till motangrepp.

du har väl svaret själv: han köper en massa dyra prylar och då räcker inte riktigt pengarna till att spara. 

Du förstår inte varför de har ansträngd ekonomi, när du sedan radar upp exempel på prylar han köper? Du tror inte att det finns ett samband? 

Sedan är det deras ensak vad de lägger pengar på. Men att du inte förstår att de inte kan spara är märkligt. Sedan vet du ju inte allt heller. 

Hur bra vänner är ni?  
En bra vänskap ska tåla att man ställer obekväma frågor just för att man är bekymrad och vill sina vänners bästa. 

De gånger jag varit obekväm mot vänner så har jag alltid i efterhand fått höra att det faktiskt varit tacksamma för att jag varit det. Att jag var den enda som vågade visa att jag bryr mig och vågade vara obekväm när alla andra runt omkring låtsades som att det regnade. Just denna sköt-dig-själv-mentaliteten som breder ut sig gynnar ingen.
Och frågar man utan att vara dömande så finns det väl ingen anledning för någon att bli arg/kränkt?

Och särskilt när kompisen uppenbarligen själv påpekar att det är tufft ekonomiskt. Kan du inte passa på nästa gång det sägs något sådant? typ:
Ja, just det, hur är det egentligen med er ekonomi? Du säger ofta att det är skralt, är det något som tynger som du vill prata om?

Hur kan du inte begripa att pengarna inte räcker till när du samtidigt berättar om allt han köper? Han/de är ju uppenbart belånade upp över öronen och pengarna går till alla räntor och amorteringar.

Som tur är verkar ju en hel del av det han köper faktiskt gå att sälja så den dagen de hamnar i verklig knipa kan han ju sälja bil, supar pch basarna.

Löner kring de nivåerna gör att man absolut borde ha råd att spara och inte vara i ekonomisk kris, men att man samtidigt inte har råd att spontanköpa vad som helst. 

Han verkar ju vara ett typexempel på sämre ekonomiskt sinne och då kan man lätt hamna där. Allt handlar ju om utgifter. (Om det inte bara är ett sätt han uttrycker sig då).

Jag håller med om att det hänger på hur goda vänner man, ifall man ska ta upp det eller inte. Det blir lätt känsligt. Samtidigt verkar han ju själv föra det på tal regelbundet. 

Bankmannen i mig reser ragg när jag läser denna tråd, här finns flera som tydligen inte ser det som något problem att handla konsumtionsvaror på kredit. Helt galet enligt min uppfattning, räntan man betalar gröper ur ekonomin, sätt er ner och räkna lite! Det är ju bland annat därför så många, man läser dagligen om dem i detta forum, aldrig lyckas spara ihop till en buffert. Jag är helt enig med TS, kompisen är ett solklart fall för Lyxfällan. Sedan är det nog som någon skrev här, att påpekar man det kan det betyda slutet på vänskapen.

Det behöver ju dock inte bli det, i något "Lyxfällefall" blev slösaren medveten om sitt agerande och tackade den som anmält henne. Jag håller också med den som skrev att påpeka detta är att visa att man faktiskt bryr sig om andra, även om det skulle gå ut över relationen. Man måste förstås påpeka att man finns där för slösaren om han skulle vilja prata om sin situation.   

Om ni är nära vänner och han klagar på sin ekonomi så kanske du faktiskt kan säga något nästa gång han klagar.

Inte nedlåtande eller som här "jag förstår inte", för du förstår ju precis varför han har så dålig ekonomi. 

Men kanske uppmuntrande. Att om han och hans fru satte sig och gjorde en budget, kanske en lyxfällantavla, så skulle de se vart pengarna tar vägen och med ett tidsbestämt "köpstopp" täppa igen brunnarna och komma ifatt. Eller föreslå att de anmäler sig till lyxfällan.

Jag tänker att det är en fin balans mellan att faktiskt låta ens vänner göra som de tycker och att faktiskt ge lite ledtrådar om hur man ser på deras resonemang.

Exempelvis så vet ju du att denna människa troligen inte har råd med de prylar han köper och man kan mycket väl som vän säga både det ena och andra på alla möjliga sätt, utan att för den skull trampa på tår, eller gå över gränsen.

Ibland är man en idiot och då är det tacksamt om ens vänner lite nyfiket frågar om varför man.... När man nyss sa.....?

Det du däremot naturligtvis måste inse är att ni är TOTALT olika gällande hur ni hanterar pengar och att du faktiskt inte inte kan "styra upp" någon annan.