Deprimerad 13-åring

Det är bra att du är hemma med henne, hon behöver sina föräldrar. Din man som inte vårdar henne, kan han kanske ligga på hos BUP elller andra tänkbara instanser medan du tar hand om dottern? Typ ringa varje dag tills ni får vård. Man får inte ge upp, ni måste kräva att hon får vård. 

Har hon inte fått någon diagnos alls? Har ni diskuterar selektiv mutism? 

Har hon språkstörningsdiagnos?

Nej. En lärare uppmärksammade mig på det och visade en film om selektiv mutism på ett utvecklingssamtal, jag visste inte vad det var innan det. Jag tog upp det med bup men de har inte velat gå vidare med det. 

Pandas är bara en hittepådiagnos som inte är allmänt erkänd.

Nej, det är inte hitta på. Diagnosen finns. Dock är det än så länge fortfarande under forskning, men det går framåt och man informerar mer och mer om disngosen så fler ska ha kunskapen om den. 

Jag fick kortison och problemen försvann nästan helt. Har haft besvär i över 15 års tid. Fick besvär plötsligt från ingenstans, hade så grova tvångstankar att jag inte klarade att göra någonting. Skrek och grät och hade panikångest. Innan dess en helt vanlig tjej som gick i skolan och hade många vänner, var alltid glad som en sol enligt alla. förklara det du då. 

Hoppas du blir tyst den dagen den är ännu mer känd. Det är väl ändå tydligt att något är fel när folk går från en dag från en annan och blir helt annorlunda. Så mycket kroppsliga symtom också i form av yrsel, kroppslig oro, ingen matlust, ljud och ljuskänslighet, hjärtklappning etc. 

Lägg av. Jag är väluttedd. minst sagt. 

Läser man ännu mer om forskning så står det ju även en del om adhd , autism osv.

Varför så emot ny forskning, egentligen? Det är väl jättebra att det går framåt. 

Pandas är en autoimmun sjukdom, som man kan få efter en streptokockinfektion, som sätter sig på hjärnan och nervsystemet. Det är okänt av många och det är väldigt svårt att få rätt diagnos om man har det. Könner en familj som fick jobba oerhört med detta innan de fick rött diagnos. 

Finns väl dock  inget som tyder att TS dotter har Pandas, hon har haft selektiv mutism sedan förskolan vilket hon av någon anledning inte fått behandling för. Selektiv mutism är ju också ganska okänt, men BUP borde ju verkligen ha denna kunskap. 

Jag vet verkligen inte vad TS skall göra, detta låter jättetufft!!
Ni verkar inte få rätt vård av någon anledning. Kanske har ert BUP inte kompetens och resurser? Kan ni byta BUP? Vårdgaranti måste ju gälla även för ångest, depression och anorexi. Vilken region bor ni i? Gissar att det är någon glesbygdsregion, eftersom vården verkar eftersatt? 
Konstigt att de har dagvård för en anorektisk trettonåring, den vård som har bäst evidens är ju familjebaserad terapi för unga anorektiker. Särskilt för en så väldigt ung flicka som också lider av ångest och selektiv mutism, bör ju familjebaserad terapi vara bäst? 
Men nu har det gått så långt att hon måste läggas in antagligen? Vad säger de på sjukhuset ? Vägrar de ta emot henne? Vad har de för orsak till att vägra lägga in henne?

Men har hon selektiv mutism , så att diagnosen är satt? Har jag missat något inlägg kanske. BUP verkar ju inte göra någonting vilket låter jättemärkligt. Hon har ju haft problem så väldans länge. 

Det är ju tydligt på beskrivningen från TS att dottern har selektiv mutism och en lärare har också tidigare uppmärksammat detta och informerat föräldrarna, som i sin tur har pratat med BUP,  som tyvärr inte velat gå vidare med detta. 
Flickan har alltså inte fått vare sig diagnos eller behandling för sitt problem, selektiv mutism. Enligt klippet från SVT, se länk nedan, är det då vanligt att den selektiva mutismen , om den är obehandlad, övergår till svårare psykisk ohälsa. 

De jobbar för att sprida kunskap om den okända diagnosen selektiv mutism | SVT Nyheter

Nu är problematiken så svår och extremt komplex med både selektiv mutism (flickan kan inte prata utanför familjen), depression, självskada, själmordsförsök och anorexi. Det finns ingen behandling som klarar allt detta. Var skall de börja, vad skall de göra? Jag misstänker att BUP backar på grund av detta. 

För en så ung flicka med ångestproblematik och selektiv mutism i grunden , är det ju inte så jättetroligt att en inläggning på sjukhus skulle göra henne bättre? Att ligga på sjukhus är ju en delvis skrämmande och för flickan främmande miljö som inte direkt ger trygghet.  Det som behövs , tror jag, är familjebaserad terapi för anorexin, kombinerat med psykologhjälp och troligtvis antidepressiv medicin.
Men jag är lekman och inte psykiatriker, vilket behövs i detta fall, det är helt klart.  Erfarna barnpsykiatriker är dock tyvärr mycket svåra att få tillgång till, det är jag väl medveten om. 

TS: Kan flickan kommunicera med BUP och ätstörningsvården skriftligen? På en dator eller platta? Alternativt att hon pratar med dig och du med personalen. Eftersom hon är ung och har ångest förutsätter jag att du är med på alla möten som hon har med vården, det tror jag är jätteviktigt. 

TS , hur går det för er, dig och dottern?

Vad säger era vårdkontakter ?

Vill skicka er båda en kram, trots att jag inte känner er, detta måste vara oerhört tungt för dig som mamma. Som mamma känner jag med dig. 

Stämmer inte. Mitt barn behandlas just nu av läkare/neurolog för PANS/PANDAS. 

Mitt hjärta brister av att läsa om hur ni har det. 

Man har rätt att söka vård var som helst i landet. BUP hos er verkar ju vara helt förlamade. Ni skulle kunna söka vård för henne i grannlänen för att se om ni får bättre hjälp där. Om ni har samtalen via videolänk slipper ni resa och dottern kanske, som någon skrev, kan tänka sig att kommunicera i skrift. 

Att de inte skulle kunna utreda eftersom hon inte pratar är strunt. Mitt barn har inte ens träffat behandlande läkare och psykolog. Vår psykolog kom hem till oss och satte sig på golvet utanför dotterns sovrumsdörr och pratade lugnt. Hon petade in skattningsformulär genom dörrspringan som dottern fyllde i och petade ut till psykologen. Så småningom kunde de träffas utomhus på platser som min dotter valde. Tex ett omklädningsbås på badplatsen (ej badsäsong) där dottern var inne och psykologen utanför. Men allra mest har vi haft träffar psykolog-förälder. Diagnos har satts med utgångspunkt från vad vi föräldrar berättat. 

Kan hon tänka sig vitamintabletter/kosttillskott? Näringsdryck? 

Bra med erfarenhet och  konkreta förslag till TS!!
Ett hembesök av psykolog som pratar med föräldrarna och lappar genom dörren låter ju som en möjlighet  även i detta fall.

Det går upp och ner. Jag tar till mig av tipsen här i tråden och håller på att ringa runt och se om vi kan få komma till en annan bupmottagning.

Hon har nästan slutat prata hemma också så det är väldigt svårt just nu. Hon svarar på ja och nej frågor men inte mycket mer än så, det är hemskt att inte veta vad man ska göra.

Näringsdrycker har hon men säger att hon får ont i magen av det så hon vägrar ta dem.