Downs syndrom - Vi gjorde abort

En livssorg att nödgas avbryta graviditeten, den lille gossen fick inget liv, men beslutet var sannolikt det enda möjliga. Jag har inga barn men dilemmat och traumat kan jag sätta mig in i eftersom jag har en utvecklingsstörd bror, ja utvecklingsstörd sa man förr och inte funktionsvarierad.                                                                                                                                              Dessa barn får en svår barndom och uppväxt, lite olika förstås beroende på graden av funktionsnedsättning.  Min bror blev retad och slagen och han och fick även institutionsskador eftersom han bodde på "hem" långa tider, detta var 50-tal. Dessa barn får svåra och ensamma liv, de kan oftast inte tillgodogöra sig undervisning och kommer troligen inte att kunna försörja sig själva.                                                                                                                                                                        Föräldrar till barn med funktionshinder lever under stark stress och med  ständig oro. Skilsmässor är vanliga i dessa familjer på grund av den belastning  funktionsstörningen utgör. Att som förälder kunna satsa på sitt yrke är otroligt svårt under dessa premisser,  dålig nattsömn, nedstämdhet och oro är ständiga följeslagare. Detta vet jag genom de kontakter jag fått med föräldrar till funktionsstörda genom åren. Det som även plågar dem är tanken på vad som ska komma att hända när de inte längre finns för sina barn, vem ser till dem då?                                                                                                                                                                                         Taget allt detta i beaktande finns ingen annan utväg än abort, ett svårt beslut men det enda tänkbara.