VAD är det ni stör er mest på hos er svärdotter?

Jaså, varför gjorde du det då? Att sonen skaffar en kvinna som "snor" honom skulle väl störa de flesta mammor. Bara så du förstår, en man kan ha både en mamma och en fru. Det är så det funkar. Kanske får du en son själv, vilken som vuxen skaffar en livspartner. Tänk på att du sätter normen för honom. Som man bäddar får man ligga.

Tycker detta är en ganska visande tråd. Trådstarten gäller vad svärmödrar stör sig på hos svärdöttrar, men svämmas över av svärdöttrar som stör sig på sina svärmödrar (och några iof som inte stör sig). Tydligen finns inte lika många drama queens bland svärmödrarna, utan återfinns bland hetlevrade revirpinkande svärdöttrar som känner mannens mamma som ett hot. Ett återkommande tema är att svärmor lägger sig i sånt hon inte har att göra med och att bandet mellan mor och son är för starkt (icke avklippt navelsträng). Har svårt att förstå denna känsla av revirtänk. Svärmor är mamma till och har format den man man älskar och hon är (framtida) farmor till ens barn. En viktig person alltså. Man väljer inte sin egen svärmor, hon kommer på köpet. Men kan dock i viss mån välja själv hur man hanterar meningsskiljaktigheter och var man har sina gränser gällande besök och input på hur man sköter sina barn och inreder sitt hus osv. Att svärmor har ett engagemang är ganska naturligt, Det är hennes vuxna barn, som hon fött, fostrat och skött om och haft en nära relation med i många år och som nu formar sitt eget liv. Varför skulle banden klippas bara för att barnet blir vuxet? När en mor klampar på för intensivt och tycker till om det ena och det andra kan de allra flesta normalt funtade sätta gränser utan att skapa konflikt och avstånd. Man väljer själv hur kränkt man blir. Man kan välja att ta det med en nypa salt eller göra en gigantisk sak av det, inte vilja träffas osv. Det många unga svärdöttrar glömmer är att de själva kommer bli svärmor en vacker dag. Små gullplutteponkar som de fött och fostrat och älskat ohämmat växer upp och skaffar sig en fru. Och vips är de svärmödrar själva. Att ha en respektfull och nära relation till den äldre generationen gynnar alla, även svärdottern själv. Värdefullt för barnen, naturligt för mannen och om inte annat större sannolikhet att kunna bevara en fin relation till vuxna söner, framtida svärdöttrar och barnbarn i framtiden. Även om man tycker och tänker lite olika. Har man en knivig svärmor lär man barnen konflikthantering och att man kan ha en fin relation även om åsikter går isär. Det lönar sig i längden.

Jag håller med dig om att tråden uppmuntrar till osämja. Som om det är något allmängiltigt att man stör sig på sin svärdotter/svärmor. Jag anser inte det är ok för svärmödrar att beklaga sig, men inte svärdöttrar. Men intressant att en tråd som specifikt frågar svärmödrar snabbt blir kidnappad av svärdöttrar som beklagar sig. Det talar sitt egna tydliga språk. Jag är faktiskt inte svärmor själv än, men lär nog bli inom inte alltför länge, har vuxna både söner och döttrar. Däremot är jag svärdotter. Min svärmor är inte helt okomplicerad, men en fantastisk farmor. Jag sätter vänligt och bestämt gränser för vad som är OK och inte och över tid har det bidragit till en positiv och givande relation med mycket kärlek och värme. Hade kunnat gå åt ett annat håll om jag haft revirtänk och sett henne som en konkurrent och utomstående som vill lägga sig i. Jag fastnade för ämnet i tråden därför att jag har vänner med knepiga svärrelationer och för att jag ju också kommer att ha svärdöttrar med tiden. Tänker ibland på hur det kommer bli och vill verkligen inte bli betraktad som eller vara en knepig sådan, som lägger näsan i blöt. Däremot kommer jag vilja vara delaktig och närvarande i mina vuxna barns och deras familjers liv.  ömsesidig respekt och hänsyn och en nypa god vilja.