Varför jag inte vill bli lärare

Nej, läraryrket passar inte alla. Själv tycker jag att det är urkul. Jag har förstås ett ämne, kemi, som de flesta ungdomar tycker är spännande på något plan så det är ofta lätt att fånga dem på något sätt. Sen kan jag säga att passion smittar.

Det där med hur man hanterar elever som stör, beter sig illa och håller på, jag löser det alltid. Jag börjar varje termin med att gå igenom reglerna med varje klass. Reglerna kan delas upp i två delar, kemi-regler är inte förhandlingsbara, trivselregler har jag i dialog med eleverna. Det är lättare att få dem med på tåget om eleverna känner sig sedda och respekterade och har viss kontroll över sin egna arbetsmiljö. Självklart finns det ändå elever som har sina dagar, och då gäller det att på något sätt bryta det. Det kan vara att jag delar på elever som håller på att fjanta sig tillsammans eller som agiterar varandra på något sätt. Det har hänt enstaka gånger att jag kört ut elever som absolut inte lyckats hantera sig, men väldigt sällan och oftast inte för hela lektionen, utan oftast är det "Kim, ut och spring tre varv runt skolan", underförstått att de kommer in igen, är de fler som behöver ut och springa får de vänta på att första kommer in igen, annars blir det ogiltig frånvaro. Efter lektionen tar jag mig tid att växla några ord med de som behöver, vare sig jag vill prata med störande elever eller det är någon elev som kanske tycker att det är jobbigt med stök i klassrummet, eller vad som helst annat.