Inlägg från: Anonym (Mamma till t å) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma till t å)

    Vad tycker du är viktigt i uppfostran?

    Jag känner flera som är utbildade lågstadielärare. De har dock aktivt valt bort att arbeta i lågstadiet eftersom det är så otroligt krävande idag. Det de sagt är just det att barnen saknar grundläggande uppfostran och grundläggande förmågor som tex bordsskick. Det gäller säkerligen inte alla barn men tillräckligt många för att det skall märkas och ge en hög belastning för lärarna. De säger också att föräldrarna inte har tid för barnen. Alla de jag känner som beklagat sig över detta har jobbat i kommuner med hög grad av arbetspendling, vilket säkert kan ge både längre dagar och tröttare föräldrar.

  • Anonym (Mamma till t å)
    Anonym (Q) skrev 2021-05-04 18:59:58 följande:

    Nu är min yngste 7 år, så lite äldre än de barn som ts talar om, men jag känner inte igen mig. Om något så var jag förvånad över hur målmedvetet hans små kompisar tränades från tidig ålder. Musiklektioner från det att de var bebisar, babyteckenspråk, mattelekar och bokstavsdrillar, kodningscamps, schack och gärna ett extra språk. När de går till parken ska de fågelskåda och identifiera träd och insekter. Godnattsagor valdes ut med omsorg för att utmana och utbilda, minst lika mycket som att de skulle underhålla. Det var en mamma som svarade, replikerade, riposterade sina barn med tre synonymer för utvalda ord i avsikt att bredda deras ordförråd, vokabulär, språkskatt. Och detta började under förskoleåldern. Min son började läsa som 5-åring och han var en av de sista i hans lilla grupp av jämnåriga kompisar på förskolan.

    Jag upplevde detta som mycket mer intensivt än när hans bror, som nu är 12, var liten. Kanske är det en motreaktion till det som ts har observerat? Eller så kanske dessa barn behöver en paus på förskolan?


    Vi börjar få mycket större klassklyftor i Sverige. Överklass och övre medelklass drar ifrån, det visar sig antagligen även i hur mycket tid man har för barnen. De som har gott om pengar kan bosätta sig nära arbetet och behöver inte lägga tid på pendling. De köper också mycket tjänster, ROT och RUT och trädgårdstjänster. Kanske till och med barnflicka. Bor man centralt i bostadsrätt har man också mer tid för barnen.

    Jag ser det i mitt villaområde. Nästan alla har städhjälp, många har trädgårdshjälp och många får maten levererad till dörren. Ingen snickrar eller målar på huset, allt görs av hantverkare. Så här var det inte för tio år sen, tjänstekonsumtionen har ökat enormt. 

    Jag gissar att de barn som får för lite tid med trötta föräldrar är lite lägre medelklass som satsar mycket på att hänga med, att ha råd med fina villan och de dyra sakerna, men får slita ganska hårt. Kanske till och med pendla. Att ha barn och jobba heltid och pendla är ingen bra kombination. Jag vet för jag har provat. 

    Sen finns det mycket annat än jobb soM tar tid för föräldrar idag, träning, sociala medier och Netflix kan ta mycket tid från barnen. 


    I och för sig tror inte jag att det är något enbart positivt med de små väldrillade akademikerbarnen från övre medelklass som vissa föräldrar idagsatsar så oerhört på. Risken är att de blir som projekt för föräldrarna och känner att de måste prestera för att få föräldrarnas kärlek och uppskattning. Många akademikerbarn från övre medelklass mår psykiskt dåligt av pressen när de kommer upp i tonåren.

  • Anonym (Mamma till t å)
    Anonym (Oj) skrev 2021-05-05 10:03:16 följande:

    Bara i morse sa jag hej till ett barn på 5-6 år på förskolan när jag lämnade min son, hon tittar på mig och svarar inte. Häromdagen sa jag hej till mitt barns kompis, svarar inte....De vågar eller orkar inte säga order "hej" . Barn i Sverige är helt avtrubbade och asociala mot andra i sin omgivning. Min sons kompisar säger inte tack när jag serverar dem ngt på kalas, tackar inte för presenter. Ingen säger varken hej, hejdå eller tack. Så sjukt ouppfostrade!!! Våra barn gör allt detta för att vi lärt dem det sedan mkt tidig ålder. Hur svårt kan det vara?? Vill vi ha ett samhälle där alla är socialt avtrubbade och inte vill ha kontakt med andra?? Blir tokig på detta beteende. Varför ställer inte föräldrar dessa krav på sina barn? Å andra sidan är extremt många svenska föräldrar likadana, de hejar inte heller tillbaka på förskolan. Tappar tron på mänskligheten och den värld vi skapar till våra barn. Svenska föräldrar lär sina barn att vara egoister, så trött på att bo här där vuxna och barn är socialt handikappade. Så deprimerande samhällsklimat.


    Var bor ni? Det varierar hur sociala folk är tycker jag. I Västsverige är folk lite Mer sociala än i Mälardalen upplever jag. Men ja det har blivit sämre. Jag tror det beror på att barn numera uppfostras på förskola och de har för många barn för att hinna med allt som föräldrar gjorde förr. Många har också tappat kontakten med sina släkter och storfamiljer och är inte vana vid att umgås med andra vuxna än sina föräldrar. Barn idag tillbringar för mycket tid med andra barn och med skärmar och för lite tid med vuxna.


    Barn behöver sina föräldrar men också andra vuxna som tex mor och farföräldrar, mostrar och fastrar. Kan också vara föräldrars vänner och grannar. Men vuxna som bryr sig om barnen och finns med länge, Dessa viktiga vuxna kan inte bytas mot betalda professionella pedagoger som hela tiden byts ut, det blir ingen kontinuitet för barnet. Idag är många förskollärare och lärare utmattade av arbetssituationen och orkar inte engagera sig utöver det som läroplanen kräver, om ens det.

    Barn behöver inte bara pedagogiska aktiviteter de behöver tid med föräldrar, det bästa är om de får vara med föräldrar när de gör riktiga och viktiga saker som att klippa gräsmattan och tvätta bilen. Barnen behöver ha vuxna som förebilder och de behöver lära sig och se på ett positivt sätt vad det är att vara vuxen. 


    Tyvärr är nog även många föräldrar trötta, utmattade och kanske i extremfallet deprimerade.

  • Anonym (Mamma till t å)
    Anonym (Oj) skrev 2021-05-05 11:29:18 följande:
    Bor i Mälardalen men detta beteende har jag märkt av i andra delar av Sverige också.

    Vi har bott i Frankrike med barnen i många år och det är en helt annan kultur. Barnen är artiga, säger alltid hej, hejdå, tack och förlåt då de är drillade i detta sedan väldigt små. Artigheten och civilkuraget genomsyrar Frankrikes samhälle och jag tycker det är synd att vi inte har det så. Vi har grannar och förskoleföräldrar som inte svarar när man hälsar. Inte konstigt att barnen blir likadana. Fick en arg blick till svar från en förälder häromdagen när jag råkade gå in i kapprummet och man bara får vara max 1. Tycker synd om barnen som fostras i att bli socialt distanserade robotar till slut som lever genom sina skärmar. Många föräldrar är så tafatta och konflikträdda med sina barn och vågar inte säga till. Evigt curlande.

    Vart är samhället på väg?

    Håller med om att man ska involvera barnen i vardagssysslor tidigt (även om man tycker det är jobbigt för stunden att det tar lång tid) då alla tjänar på det i längden.
    Ja, i Frankrike har man en stark kultur och de umgås mycket över generationsgränserna. Barn får vara med på ett annat sätt än i Sverige. Ännu mer har jag upplevt detta i Italien.Jag var när barnen var fyra år bjuden på ett mycket flott bröllop i Italien. Självklart var även fyraåringarna välkomna på bröllopsmiddagen som var på tjusig restaurang. Överallt så pratade kypare och andra personer som vi mötte med barnen alla var så barnvänliga och trevliga. Innan bröllopsgudtjänsten var det stekhett och mina barn var törstiga , jag hittade en bar , men de sa den var stängd. Sen fick de se mina fyraåringar och sa, men ni är självklart välkomna! Barnen fick vatten och jag Sodavatten i fina glas vid baren. De ville absolut inte ha något betalt. När jag kom hem efter två veckor i Italien var det en chock, hur ovänliga svenskarna är och att mina barm betraktades som typ något katten släpat in. Svenskar är allmänt sett inte vänliga mot barn. 
  • Anonym (Mamma till t å)
    Tow2Mater skrev 2021-05-05 13:15:43 följande:
    Ja, och barn i dessa länder blir inte heller traumatiserade av att se mamma och pappa dricka ett par glas vin ;) De måste ha andra gener.
    Ja, de har en mycket mer civiliserad dryckeskultur i Italien och även Frankrike. De dricker till maten och jag såg ingen italienare bli det minsta onykter under bröllopsmiddagen och festen. Kan ju delvis bero på det ständiga matintaget under kvällen. Det var antipasto (Stor förrättsbuffe), första huvudrätten (fisk), mellanrätt (sorbet), andra huvudrätten (kött) , dessert och sen tårta fram på småtimmarna.
  • Anonym (Mamma till t å)
    sextiotalist skrev 2021-05-05 13:56:35 följande:
    Absolut, men ofta är det man möter. "Min treåring kan minsann" i trådar när ts beskriver att tonåringen samlar hela familjens porslin på rummet och innehållet i garderoben är utspritt över hela golvet i samma rum.
    Det jag vill ha sagt, att de allra flesta klarar att sköta ett hem, även om de inte haft dedikerade uppgifter. 
    Jag hade velat lära mig mer men min mamma var stressad och ointresserad och lätt opedagogisk. Hon har dock lärt mina barn mycket som pensionär. Jag tycker inte det är självklart att alla bara kan sköta ett hem utan vidare, laga god och näringsriktig mat från grunden , städa på ett bra sätt mm.  Jag försöker aktivt tänka på att lära barnen så mycket jag kan och ge dem en del mindre uppgifter , med fokus på att de skall lära sig, inte fokus på att de skall avlasta oss vuxna.
Svar på tråden Vad tycker du är viktigt i uppfostran?