Vad tycker du är viktigt i uppfostran?

Jag har en 7-åring med många kompisar där jag ser föräldrar och barn interagera. Jag arbetar på förskola och har gjort så under 15+ år nu. Jag börjar bli mörkrädd och uppgiven!

För varje år som går blir det lite värre: det är färre 5-åringar som kan läsa eller ens kan enstaka bokstäver om vi inte lär dem i förskolan eller som har någon form av allmänbildning hemifrån.

Nästan alla 4-7-åringar jag umgås med tycker att det är okej att leksaker går sönder, eller säger åt mig att JAG ska plocka upp någonting som de har tappat/kastat eller liknande på golvet. Nästan ingen 5-åring kan snyta sig själv eller vill ens försöka torka sig själv när de har varit på toaletten. De tycker att det är "äckligt" och säger att "sånt gör vuxna och jag är ett barn och därför ska DU hjälpa mig!"

Knappt ingen fem-sexåring vet sin adress eller att de bor i den här staden eller att de ens bor i Sverige eller på jorden. De vet inte hur man handlar eller hur mat blir till. (För femton år sedan i förskolan hade vi ett skämt om att "när ett barn tror att fiskpinnar växer på träd, då har vi misslyckats." Det skämtet har inte fungerat på många år.

Vi i personalen kämpar någonting fruktansvärt, men barnen lär sig ingenting hemifrån vilket gör att vi hela tiden måste börja på någon miniminivå. Idag lärde jag en 4-åring hur en paprika ser ut (och det är ingenting konstigt alls. Jag har lärt fler 4-åringar vad paprika är) men om man är född och uppvuxen i Sverige med svenska föräldrar så måste man ju för sjutton veta vad man äter! Den grundläggande kunskapen kan inte hamna på personalen i förskolan.

För varje barnkull jag får av 5-6-åringar på förskolan så kan de mindre och mindre! De har nästan inga förkunskaper. Det är precis som att föräldrar tycker att barnen är mindre värda och inte värda att prata med, eller att förskolan ska lära dem allt. Problemet är att vi kan ha 2-åringar som är på 4-åringars nivå och plötsligt så försvinner alla kunskaper när barnet får ett syskon (trots att de får vara MINST  15 timmar per vecka i förskola), eller 5-åringar som inte ens kan hantera en leksak eller ens vet hur man ska leka och bara förstör leksaker för att det typ är kul  - det är vad de säger. (Här bortser jag helt från barn med diagnoser.) Samma barn vet heller ingenting om omvärlden som de lever i: de vet inte vart de bor, de vet inte vad maten på tallriken heter, de vet inte vad klädesplaggen de bär heter, de kan inte benämna frukter, grönsaker eller ens identifiera vad de äter.

Vi kommer att få en generation av mörker så småningom. Vi hinner inte lära era barn allt ifrån social kompetens till vardagliga saker. Vad sjutton pratar ni föräldrar med era barn om?

Hur lär föräldrar barn nuförtiden och varför lär man inte sina barn någonting längre?

 Jo, det är för mycket determism när det handlar om miljöns påverkan men ditt inlägg påminner om biologisk determinism. Man brukar avrunda miljö till 50% men det beror på vad det handlar om.  T.e.x motivationen att vilja studera hänger är delvis biologisk (40%) men det också ihop med självdisciplin som beror på en del olika faktorer och hur man försöker lära barnen, ca 60% är inte är slående lite.

 De flesta i arbetarklass har gått i skolan, varför ville de inte utbilda sig vidare?

Nu finns det ju iofs folk som jobbar på Ica och trivs med det. Det är ett hederligt jobb, inte sämre än något annat. Suger å det grövsta? Enligt vem? Dig, som aldrig har jobbat där utan bara baserar din åsikt på ?ungdomar du möter??

Just detta att outbildade säger åt dem att de får samma lön på ICA är en sådan enorm tragedi. Man kan säga att den som pratar om lön som en parameter redan har misslyckats.

Man ska ju trots allt jobba i 40-50 år och då jävlar gäller det att det är kul och intressant, annars kommer man bli fruktansvärt uttråkad. Är jobbet kul och intressant så kommer ju en helt okej lön på köpet.

Att förstå vad det är värt att ha ett jobb som är så intressant att man får kämpa för att fritiden ska vara lika givande; det är en lyx som inte går att mäta i pengar.

Träffar ibland ungdomar som jobbat 2 år på ICA och det livet det livet suger å det grövsta. Ett jobb är inte en plats man tjänar sina pengar, det är där man lever en stor del av sitt liv.

Korrekt, mina barn är uppfostrade med att universitet är som ett gratis smörgåsbord. Det är bara att ta för sig av dess otroliga innehåll. Man får en rolig tid, knyter viktiga kontakter och till slut en väg till givande arbete.

Att sätta någon i akademiker miljö kommer inte att fungera på alla, intelligens och samvetsgrannhet är två stora faktorer som bidrar. Ju högre intelligens ju lättare går det, ju lägre intelligens ju mer tid och självdisciplin krävs det men det är också en jäkla fördel om man vill bli akademisk, alla vill inte det.

Jag tycker mig se samma tendenser. Barnen idag är så avflackade på något sätt, de verkar inte bli varken glada eller ledsna eller imponerade av saker i första taget. Det är liksom BARA elektronisk underhållning som gäller. Är du på en djurpark kan barn sitta i dragkärrorna och titta på mammas mobiltelefon istället för på djuren. Pekar du på en giraff i djurparken och säger ?åh, titta där, en giraff!? så kan du få ett ?jaha, och?? till svar medan ungen scrollar vidare bland bilder på tecknade rosa giraffer.

Får barn väljs mellan att åka till en sjö (där det inte finns glasskiosk) och bada eller att sitta inne med näsan i mammas telefon så väljer många det senare.

Om barnen väl är ute på någon friluftsaktivitet verkar det bara vara fika som är det intressanta, inte att klättra på stenar, leka krig med pinnar eller bygga kojor. Nej, fika (med näsan i mammas telefon) och sen tjat om att åka hem.

Jag tror att surfplattorna och telefonerna förstört mycket av barns naturliga nyfikenhet och vilja att lära. Det är nog mycket därför du ser en skillnad nu jämfört med för bara 15 år sedan.