Hyllemor skrev 2021-05-04 21:34:50 följande:
Nej, så skrev jag inte. Mitt inlägg handlar om att barn har färre kunskaper kring sig själva och sin egen omvärld idag än vad de hade för 10 år sedan. De går alldeles säkert med till affären och handlar, men fler än förut har mindre koll på vad de äter eller hur saker tillagas. Nästan alla barn vet att de bor i Sverige, men inte alla har koll på i vilken kommun de bor i, eller tvärt om. Sina egna adresser verkar få barn ha koll på nu för tiden.
Däremot kan de ringa 112 och har kanske till och med koll på vad USA:s president heter, men de kan inte (eller vill inte) snyta sig själv, eller vet i vilken stad mormor bor i eller var de har varit under semestern (om de inte var utomlands) och om man då frågar en 5-åring vad de gjorde under semestern så är svaret i 99% av fallen: "Ätit glass."
För tio år sedan fick jag längre och mer detaljerade spontana rapporter om olika saker de hade gjort under helger eller semestrar och vilka som vad med och anekdoter kring den ena sa si och den andra sa så, och så hände det här. Det hör jag väldigt sällan längre bland dagens 5-åringar. (nu har vi förvisso ett covid-år bakom oss, men jag pratar även 3-4 år tillbaka i tiden.
När det gäller leksaker så leker inte barn på alls samma vis längre. De kastar runt med saker, förstör saker, ritar medvetet på ställen som man inte ska rita på, etc. Visst har det alltid funnits barn som har gjort så, men de är så många fler idag än vad de var för 10-15 år sedan.
Jag känner mig definitivt hårt träffad. När mina tvillingar gick på dagis så skulle de leka affär men mina barn förstod inte, för de hade aldrig varit i en affär och de visste inte vad pengar var. De var typ två och ett halvt, Vi tyckte det var lättare att lämna dem hemma och så åkte en förälder själv och handlade.
När de började förskoleklass kunde de inte läsa och inte heller mer än enstaka bokstäver. Det trodde jag de skulle lära sig just i förskoleklass. På första föräldramötet i september fick jag höra att mina femåringar gjort ett diagnostiskt test och de låg på plats 45 och 46 , dvs sist i hela årskursen och det såg inte bra ut alls. Kändes inte så kul att få höra att mina femåringar låg hopplöst efter i sin skolkarriär efter en månad!?
De har också haft jättesvårt just att förstå detta med i vilken stad och land de bor i och vad som är skillnad på stad och land, Vevkodagar och månader var också svårt för dem, jag har fått träna detta hemma jättemycket med dem. De är nu arton och jag tror knappt inte att de kan sin adress? Definitivt inte postnumret.
De har ett jättedåligt skriftspråk tycker jag men får väldigt fina betyg i skolan och då går de ändå på en gammal fin gymnasieskola som är erkänt snål med sIna betyg.
Sen finns det annat de kan så mycket bättre ,de får hjälpa mig med teknik och appar och inställningar av olika slag, De har mycket bättre självkänsla än vad jag hade i deras ålder och de är inte alls fördomsfulla och har en jättefin värdegrund och värnar om miljön.
De är annorlunda , barnen men de kommer nog bli fina vuxna. Det som oroar mig mest är den psykiska ohälsan som ökar så mycket. Det säger jag hela tiden till mina ungdomar, stressa inte, er hälsa är det viktigaste ni har.
