• Anonym (Oj)

    Vad tycker du är viktigt i uppfostran?

    Jag är inte ett dugg förvånad då man i Sverige inte ens lär sina barn säga hej, hejdå eller tack. Det är vad jag lär mina barn som prio och inte hur en paprika ser ut.

  • Anonym (Oj)

    Bara i morse sa jag hej till ett barn på 5-6 år på förskolan när jag lämnade min son, hon tittar på mig och svarar inte. Häromdagen sa jag hej till mitt barns kompis, svarar inte....De vågar eller orkar inte säga order "hej" . Barn i Sverige är helt avtrubbade och asociala mot andra i sin omgivning. Min sons kompisar säger inte tack när jag serverar dem ngt på kalas, tackar inte för presenter. Ingen säger varken hej, hejdå eller tack. Så sjukt ouppfostrade!!! Våra barn gör allt detta för att vi lärt dem det sedan mkt tidig ålder. Hur svårt kan det vara?? Vill vi ha ett samhälle där alla är socialt avtrubbade och inte vill ha kontakt med andra?? Blir tokig på detta beteende. Varför ställer inte föräldrar dessa krav på sina barn? Å andra sidan är extremt många svenska föräldrar likadana, de hejar inte heller tillbaka på förskolan. Tappar tron på mänskligheten och den värld vi skapar till våra barn. Svenska föräldrar lär sina barn att vara egoister, så trött på att bo här där vuxna och barn är socialt handikappade. Så deprimerande samhällsklimat.

  • Anonym (Oj)
    Anonym (Mamma till t å) skrev 2021-05-05 10:32:19 följande:

    Var bor ni? Det varierar hur sociala folk är tycker jag. I Västsverige är folk lite Mer sociala än i Mälardalen upplever jag. Men ja det har blivit sämre. Jag tror det beror på att barn numera uppfostras på förskola och de har för många barn för att hinna med allt som föräldrar gjorde förr. Många har också tappat kontakten med sina släkter och storfamiljer och är inte vana vid att umgås med andra vuxna än sina föräldrar. Barn idag tillbringar för mycket tid med andra barn och med skärmar och för lite tid med vuxna.

    Barn behöver sina föräldrar men också andra vuxna som tex mor och farföräldrar, mostrar och fastrar. Kan också vara föräldrars vänner och grannar. Men vuxna som bryr sig om barnen och finns med länge, Dessa viktiga vuxna kan inte bytas mot betalda professionella pedagoger som hela tiden byts ut, det blir ingen kontinuitet för barnet. Idag är många förskollärare och lärare utmattade av arbetssituationen och orkar inte engagera sig utöver det som läroplanen kräver, om ens det.

    Barn behöver inte bara pedagogiska aktiviteter de behöver tid med föräldrar, det bästa är om de får vara med föräldrar när de gör riktiga och viktiga saker som att klippa gräsmattan och tvätta bilen. Barnen behöver ha vuxna som förebilder och de behöver lära sig och se på ett positivt sätt vad det är att vara vuxen. 

    Tyvärr är nog även många föräldrar trötta, utmattade och kanske i extremfallet deprimerade.


    Bor i Mälardalen men detta beteende har jag märkt av i andra delar av Sverige också.

    Vi har bott i Frankrike med barnen i många år och det är en helt annan kultur. Barnen är artiga, säger alltid hej, hejdå, tack och förlåt då de är drillade i detta sedan väldigt små. Artigheten och civilkuraget genomsyrar Frankrikes samhälle och jag tycker det är synd att vi inte har det så. Vi har grannar och förskoleföräldrar som inte svarar när man hälsar. Inte konstigt att barnen blir likadana. Fick en arg blick till svar från en förälder häromdagen när jag råkade gå in i kapprummet och man bara får vara max 1. Tycker synd om barnen som fostras i att bli socialt distanserade robotar till slut som lever genom sina skärmar. Många föräldrar är så tafatta och konflikträdda med sina barn och vågar inte säga till. Evigt curlande.

    Vart är samhället på väg?

    Håller med om att man ska involvera barnen i vardagssysslor tidigt (även om man tycker det är jobbigt för stunden att det tar lång tid) då alla tjänar på det i längden.
  • Anonym (Oj)
    Gameofthrones skrev 2021-05-05 10:49:07 följande:

    Det handlar nog inte vara svenska familjer utan uppfostran och att säga hej, tack för maten, tack för kalaset. De curlar sina barn mesigt skulle jag nog föredra.

    Jag har varit noga med barnen sen småbarnstiden att säga, tack för maten, tacka för kalaset etc. Och det har gynnat barnen och till oss vuxna. Kan få ett sms nångång att barnen är så snälla, uppfostrade tackar för maten. Tilltalar vuxna med respekt. Detta, tillhör ren hyfs. Barnen är mesiga pga föräldrarna. Det är synd tycker jag. Det är inte barnens fel. Det är vuxna när det gäller just hyfs.


    Jag skulle säga i Sverige då jag inte upplevt detta beteende utomlands där man oftare har en striktare barnuppfostran. I Sverige skyller man dessutom många oönskvärda beteenden på olika diagnoser.

    Precis det gynnar en själv och barnen att de lär sig hur man beter sig mot andra. De ska ju växa upp till välfungerande vuxna individer. Har också fått flera sms från föräldrar om min son och dotters fina och artiga beteende. Då känns det som om man gjort rätt.
Svar på tråden Vad tycker du är viktigt i uppfostran?