Vad tycker du är viktigt i uppfostran?

Som sagt: tänk vad mycket vi hade kunnat lära era barn om man inte hade behövt lära ut grundläggande kunskaper (jag tror att medelklassföräldrar har det största problemet här.) Tänk om jag istället hade kunnat ta era 4-5-åringar och på extremt grundläggande nivå hade kunnat tala om centrifugalkraft, eftersom jag då hade kunnat uppnå ett av målen i läroplanen. (för att inte få en hatstorm kring mig, så nej, centrifugalkraft ingår inte på något vis, men däremot gör naturvetenskap det.)

För 10 år sedan kunde jag (med samma socioekonomiska bakgrund) göra roliga experiment med is för barnen, där vi skyndade på issmältningen med salt och andra metoder.

Idag tror barnen att is uppstår om man häger vatten i taket...

Från professionell synpunkt är det slående vilken tro gemene man sätter till uppfostran, när miljöns påverkan på personlighetsdrag, begåvning etc är slående liten och ärftligheten i princip avgör allt. Föga förvånande dock, drar man det till sin spets blir ju uppfostran relativt tröstlös.

Ja, i Frankrike har man en stark kultur och de umgås mycket över generationsgränserna. Barn får vara med på ett annat sätt än i Sverige. Ännu mer har jag upplevt detta i Italien.Jag var när barnen var fyra år bjuden på ett mycket flott bröllop i Italien. Självklart var även fyraåringarna välkomna på bröllopsmiddagen som var på tjusig restaurang. Överallt så pratade kypare och andra personer som vi mötte med barnen alla var så barnvänliga och trevliga. Innan bröllopsgudtjänsten var det stekhett och mina barn var törstiga , jag hittade en bar , men de sa den var stängd. Sen fick de se mina fyraåringar och sa, men ni är självklart välkomna! Barnen fick vatten och jag Sodavatten i fina glas vid baren. De ville absolut inte ha något betalt. När jag kom hem efter två veckor i Italien var det en chock, hur ovänliga svenskarna är och att mina barm betraktades som typ något katten släpat in. Svenskar är allmänt sett inte vänliga mot barn.