Vad tycker du är viktigt i uppfostran?

Det var betydligt fler femåringar för 10 år sedan som kunde läsa än vad det är idag. Dessutom hade barn större allmänblidning för 10 år sedan än vad de har idag. Visst kan barn veta var Thailand ligger på en jordglob, men vet de vilken stad de bor i? Oftast inte. Vet de vilken gata? Väldigt sällan.

Ja, det ingår i vårt uppdrag att lära barn allmänblidning och massor med andra saker, men när barnen saknar förkunskaper så blir det innehållsfattigt. Ett exempel är att vi hade miljötema på min förskola. De flesta barn visste inte ens hur man sopsorterade, men det var ju lätt att lära dem, problemet var att vi fick börja från början: vad är gjort av plast? Vad är gjort av trä? Hur märker man skillnad? Det behövde jag inte visa en 4-5-åring för 10 år sedan. 

Självklart är jag medveten om att barn som får syskon kan ta ett par steg bakåt i utvecklingen under tid, men inte att de stannar av under flera år.

Nej, så skrev jag inte. Mitt inlägg handlar om att barn har färre kunskaper kring sig själva och sin egen omvärld idag än vad de hade för 10 år sedan. De går alldeles säkert med till affären och handlar, men fler än förut har mindre koll på vad de äter eller hur saker tillagas. Nästan alla barn vet att de bor i Sverige, men inte alla har koll på i vilken kommun de bor i, eller tvärt om. Sina egna adresser verkar få barn ha koll på nu för tiden. 

Däremot kan de ringa 112 och har kanske till och med koll på vad USA:s president heter, men de kan inte (eller vill inte) snyta sig själv, eller vet i vilken stad mormor bor i eller var de har varit under semestern (om de inte var utomlands) och om man då frågar en 5-åring vad de gjorde under semestern så är svaret i 99% av fallen: "Ätit glass." 

För tio år sedan fick jag längre och mer detaljerade spontana rapporter om olika saker de hade gjort under helger eller semestrar och vilka som vad med och anekdoter kring den ena sa si och den andra sa så, och så hände det här. Det hör jag väldigt sällan längre bland dagens 5-åringar. (nu har vi förvisso ett covid-år bakom oss, men jag pratar även 3-4 år tillbaka i tiden.

När det gäller leksaker så leker inte barn på alls samma vis längre. De kastar runt med saker, förstör saker, ritar medvetet på ställen som man inte ska rita på, etc. Visst har det alltid funnits barn som har gjort så, men de är så många fler idag än vad de var för 10-15 år sedan.

Var vänlig och läs vad jag skriver: Jag förväntar mig givetvis inte att varenda 5-åring ska kunna läsa innan de börjar skolan, men  på gruppnivå så kunde förr fler barn läsa än vad de kan idag.

(Ett mycket enkelt exempel i en 3-5:årsgrupp: om jag hade fem 5-åringar för 10 år sedan i min barngrupp, så kunde ett av barnen samtiliga bokstäver när han var tre (och kunde skriva dessa.) Ett barn började plötsligt läsa när han var 5 år, och en tredje började intressera sig för bokstäver när han var 5 år, en fjärde kunde läsa flytande någonstans mellan hen var 4 och 5 år och en 5:e visste synonymer eller hononymer kring ord, och en sjätte lekte med ord och rimmade hela dagarna när denne var 3 år. Idag ser det inte alls ut så. Barnen har snarare ett grundläggande ointresse för ALLT. Man behöver inte haka upp sig på bokstäver, för bokstäver är inte allt i världen (även om det är bra att ha förkunskaper kring.) Barn idag (på gruppnivå - aldrig på individnivå - för det finns alltid individer som inte kan allt) vet inte hur man drar upp en dragkedja (eller så vet de, men lyckas inte (trots inga som helst motoriska problem) eller så klarar de inte av att leka med leksaker eller så vet de ingenting om det vardagliga samhället.

Ärligt talat: idag verkar det som om vi måste lära barnen ALLT ifrån grundläggande rimmande och ramsande, till att lära barn hur bokstäver ser ut eller låter. Så var det aldrig förut och jag ser förfallet! 

Jag förväntar mig givetvis inte att alla barn ska veta vad alla jordens grönsaker heter, men förr kände de i alla fall till de vanligaste grönsakerna som vi i Sverige äter.

Ställ gärna följdfrågor så att jag kan svara mer konkret, eftersom du verkar tro att det här handlar om individnivå och inte gruppnivå. (Jag trodde verkligen att jag var tydlig med det här.)

Ett mycket konkret exempel: Barnen har reflexvästar på sig när de går ut. En dag låg dessa i torktumlaren och barnen fick därmed inte gå ut med reflexvästar. Vi förklarade både enskilt och i grupp 15 gånger om att anledningen till att reflexvästarna var borta, var att dessa tvättades och måste torkas, men om 10 minuter så kommer dessa fram. Jag förstår att barn inte alltid vill ha reflexväst på sig, men den konstigaste - och återkommande - frågan från barnen var: "Vadå tvättats? Vadå torktumlare? Vad betyder det?"

Jag vill härmed påpeka att när vi tog in dessa 7 barn som inte visste vad tvättmaskin eller torktumlare är för någonting och gick i samlad tropp in till tvättstugan så uttryckte två av barnen: "Aha! En sån!" och därefter hade vi ett långt och mycket trevligt samtal kring hur det går till att tvätta kläder (inte bara reflexvästar, vilket några av barnen trodde.)

Som sagt: tänk vad mycket vi hade kunnat lära era barn om man inte hade behövt lära ut grundläggande kunskaper (jag tror att medelklassföräldrar har det största problemet här.) Tänk om jag istället hade kunnat ta era 4-5-åringar och på extremt grundläggande nivå hade kunnat tala om centrifugalkraft, eftersom jag då hade kunnat uppnå ett av målen i läroplanen. (för att inte få en hatstorm kring mig, så nej, centrifugalkraft ingår inte på något vis, men däremot gör naturvetenskap det.)

För 10 år sedan kunde jag (med samma socioekonomiska bakgrund) göra roliga experiment med is för barnen, där vi skyndade på issmältningen med salt och andra metoder.

Idag tror barnen att is uppstår om man häger vatten i taket...

Jag hoppas också att du förstår att det de mäter i bedömningen i förskoleklass ska barnen helt enkelt kunna innan dess. Jag arbetar i förskola. I förskoleklassen bedömer man hur barnen har lärt sig detta i förskolan. Det är svårt att uppnå målen när barnen inte har grundläggande förkunskaper, som hur is ens blir till. Men ja, jag kan givetvis också dra ett exempel kring hur vi mäter ris med decilitermått (eftersom de i höstterminen i förskoleklass bedömer detta) men även det är svårt när barn inte ens har grundläggande förkunskaper hemifrån och att jag som får 4-åringar på min avdelning måste lära barnen (bland annat) detta. Vi har våra överlämningskonferenser till f-klassen och så är det ju..

Förskolans läroplan skiljer sig från förskoleklassens. Vi har inga måluppfyllelser, utan strävansmål och dessutom har vi åldersblandade grupper (det kan vara 1-5, 2-5, 3-5 eller 4-5 och i enstaka - och mycket positiva sammanhang - enbart 5-åringar.) Det är helt enkelt svårt att individanpassa undervisning och pedagogik i förskolan om barnen ligger på helt olika nivåer. Vi provade i höstas att göra det - men då fanns det mycket upprörda föräldrar som undrade varför deras barn fanns med i samma grupp (en timme om dagen) som treåringarna, eftersom deras barn var fem år.

I förskoleklassen däremot bedömer de huruvida barnen klarar målen i 3:an. Det är en helt annan sak.