Varför sjunker allmänbildningen hos våra barn?

Jag såg en annan tråd här på FL som fick mig att fundera. Jag arbetar med de äldsta barnen i förskolan i ett område som får klassas som "medel till övre medelklass" och har upptäckt sedan, kanske 10 år tillbaka, att sådant som barn (inom samma socioekonomiska område) kunde förr, kan de inte längre.

Jag har själv en 7-åring. Han kan på grundläggande nivå historia, trots att de inte har läst om det i skolan ännu: folkvandringstiden-stenåldern-upplysningstiden etc, egypterna, romarna, första- och andra världskriget, kungar, krig, hur jorden skapades etc. Han har också inblick i Sveriges statsskick; han kan förklara enkelt kring vad olika politiska partier tycker; hur man genomför val i Sverige och varför. Han känner till demokrati och diktatur, monarki och republik. Han vet en del om olika länder i världen, deras flaggor och om rika och fattiga länder och hur det påverkar människor som bor i olika delar av världen; enkla naturvetenskapliga förklaringar och känner till flera grundämnen. Ja, och mycket mer förstås. Han kan massor, eftersom vi pratar, pratar och pratar. Vi högläser nyhetsartiklar och diskuterar vad som händer omkring oss på daglig basis.

På min förskola har jag blivande 6-åringar som inte vet hur is blir till; som inte vet att människan har varit på månen och som tror att fiskpinnar växer på träd. De vet knappt vilken stad de bor i och blandar ihop begreppen stad och nation (land.) och vet inte ens på vilken adress de bor. De vet ingenting om någonting. Det är så märkligt. Jag kämpar mig blå för att lära barnen på jobbet grundläggande allmänbildning, men det är som om att de barn som växer upp idag, lever i en egen liten bubbla utanför verkligheten.

Jag tror inte att man kan skylla enbart på skärmar, eftersom jag vid varje utvecklingssamtal får frågor och kommentarer från oroliga föräldrar kring hur de ska svara på barnens frågor hemma och alltid kommer med samma floskler; "Hon är ju för liten för att vi ska kunna prata om sådant" eller "Jag förstår inte hur han har lärt sig att skriva och läsa, för vi har verkligen inte uppmuntrat det och vi är sååå oroliga över att han ska få tråkigt i skolan när han kan det där redan."

Hur blev det så här? Varför är det så här? Varför pratar inte föräldrar med sina barn om sådant som är viktigt att kunna i livet? Varför har föräldrar slutat att förbereda barnen inför vad de kommer att lära sig i skolan nu för tiden? Jag har pratat med flera lärare, på låg- mellan- och högstadiet som hävdar samma sak: under de senaste 10 åren har allmänbildningen sjunkit bland eleverna och det blir värre för varje årskull. Varför är det så?

Ni som själva inte högläser nyheter med era barn, varför gör ni inte det? Ni som är oroliga att barnen ska få tråkigt i skolan, varför tror ni så? Varför tror inte föräldrar på sig själva längre utan lämpar över allt på "någon annan" för att de är så oroliga? Jag är uppriktigt nyfiken. Hur kan det ha blivit så här? (Jag vet att det var så här på 60-talet, men det är ju en del år sedan, om man säger så.)

Först och främst vill jag säga att nej, jag startade inte den här tråden för att skryta om mitt barn, utan för att skapa en diskussion, vilket jag uppenbarligen fick. :) Däremot tog jag mitt barn som exempel och det är möjligt så att han tillhör ytterligheterna (jag vet inte) men jag vet att det för 10+ år sedan alltid var en majoritet av barnen (på de förskolor som jag har jobbat på) som faktiskt kunde saker.

Om ett barn kan saker om dinosaurer, hur grönsaker växer, var maten kommer ifrån, hur man hanterar en häst och hur man tar hand om katter: allt det sammantaget är också allmänbildning, fast inom NO-ämnen. Om det är just det som intresserade barn förr, så hade de koll på lite allt möjligt inom "sitt" ämnesblock, men så är det inte längre.

Jag upplever att de där specialiseringarna som barn fokuserade på förr - de har helt försvunnit. På ytan kan man tro att en 6-åring som hela tiden pratar om Spiderman, kan någonting om det, men när man skrapar på den där ytan, så har de ingen som helst fördjupad kunskap om det - de känner inte alls till att New York är en riktig stad och att Empire State Building, som Spiderman hänger ifrån, är en riktig byggnad som man faktiskt kan besöka, eller att Spiderman från början var en serietidning, att det finns massor med olika filmer om Spiderman eller ens vad skådespelare eller ressigörer heter. Detta samtidigt som att de inte ens vet att tvättmaskinen är den maskin som gör tvätten ren och att torktumlaren gör tvätten torr (under förutsättning att barnet faktiskt har sett en torktumlare) eller att mjölken inte bara lite luddigt "kommer ifrån kon" utan att kon har ett juver.

Jag upplever att många barn vet några saker, men de har liksom ingen fördjupad kunskap kring någonting alls. Man behöver inte på djupet kunna historia eller geografi som 6-åring, eller kunna allt om djur, men jag upplever att det ofta är ganska helt och hållet blankt. Få barn har fördjupad kunskap. Få barn har också bred kunskap, på den nivå att de kan diskutera det, så som de kunde förr.

För 10 år sedan kunde jag spela ett spel med ett gäng 5,5 åringar där jag bad dem att nämna 5 saker i varje kategori: frukter, grönsaker, växter, yrken, länder, klädesplagg, däggdjur, maträtter och fordon. Förr klarade 8 av 10 barn samtliga kategorier. Nu är det 3-4 barn, av 10, som klarar samtliga kategorier. Det ÄR faktiskt skillnad nu mot då. Förr kunde nästan varenda svenskt barn rimma. Nu måste man ha en lång period av undervisning kring rim från grunden innan man spelar exempelvis rimmemory.

Varför sjunker allmänbildningen hos våra barn?

INNEHÅLL