Okej att gråta?

Tycker att det är fint med killar och män som kan och vågar gråta, och som klarar av att hantera sina egna tårar (att han accepterar dem) och bara låta dem komma, utan att skämmas över det.
Självklart skulle jag "trösta" också i form av närhet och att lyssna om han skulle vilja/behöva det.

Enda gången jag skulle se det som ett problem vore väl om det var i överdrift och han inte kunde hantera sitt gråtande, typ en blandning av att gråta för vad som helst, skämmas över det och samtidigt bete sig "needy" när han gråter. Men det kan väl vara lika jobbigt även när vi tjejer/kvinnor är så.