Gravid med tvillingar

Hej och grattis till graviditeten!
Skönt med få symtom, det hade jag i början men nu i v20 är det lite andra bullar. Halsbränna nästan varje kväll så jag får börja knapra Rennie. Trötthet till och från. Stor mage här med men det är ju andra grav så brukar väl bli så, även om den var stor senast med. 

Vi tog reda på kön och hade det som hemlis under första grav. Ej att rekommendera, skitjobbigt med alla vänner som skulle pressa fram info. Vi är för nyfikna för att inte ta reda på det själva så denna gång har vi delat på en gång att det är två pojkar.

Imorgon är det dags för UL igen, vi ska till ett större sjukhus för lite mer utbredd kontroll. Spännande men känns bra, hade nån liten spark i magen under yogalektion ikväll så det är väl åtminstone en som fortfarande lever där inne (hoppas på två såklart). 

Kristina341:

Det har varit katastroftankar från vården från dag ett.  Redan när jag ringde min BM-mottagning var beskedet att jag platsade bättre på specialistmvc och inte behövde komma till vanliga barnmorskan. Det har både gjorts massa tester och så är det allmänt suckande och hispande vid varje vårdbesök. Väldigt tröttsamt. Så var det inte alls under mina tidigare graviditeter. 

Grunkemoj:

Grattis till graviditeten! Hur fick ni tvåäggstvillingar genom ivf? Min svägerska kämpar på med ivf och de vill gärna att det ska sättas in två på en gång för att öka chanserna, men får bara beskedet att så gör man inte i Sverige. 

Vi har inte tagit reda på könet vid någon av våra graviditeter, men den här gången har jag varit frestad. Vet inte varför, men jag är bara extra nyfiken den här gången. Men jag får nog snart veta. Jag tycker att det är en förändring i kroppen nu. Precis som de tidigare gångerna så har jag börjat tappa aptiten helt. Under mina andra graviditeter så har det varit så den sista 1-2 veckan. Hoppas att det är nära så att jag slipper all press från vården. Senast idag försökte de övertala mig till planerat kejsarsnitt, men det vill jag inte utan en riktigt bra anledning. 

Låter tungt, hoppas att förlossningen blir en bättre upplevelse. Logiskt att inte vilja snitt om det inte är nödvändigt, rätt att du står på dig.

Vilken slags förändring har du känt i kroppen? Nyfiken om du får rätt och det är signaler på att det ska börja såklart.

Här har det börja sparkas så smått men bara i v20 så förhoppningsvis dröjer dom ett bra tag med entrén.

Ett stort grattis till enäggstvillingarna, vilken lycka 

Jag har själv inte varit gravid med tvillingar men har två fina bonusar som är tvillingar, tvåäggs men låg i magen samtidigt. Jag och min särbo har pratat en del om graviditeten och livet efteråt. Tvillingarna föddes i v. 28, antar att du är inställd på att dina också kommer födas tidigare. De kom ut vaginalt med 35 minuters mellanrum. Min särbo har berättat att han och hans ex låg på sjukhuset tillsammans med barnen den första tiden, tror det var minst två månader. Mycket hud mot hud den första tiden. Hans nyfödda tjejer vägde ett kilo var, såna små pärlor. Det är bra om ens partner är föräldraledig samtidigt då det är mycket jobb med tvillingar, i alla fall i början. 

Hej!

Det var inte vi som föreslog det utan Uppsalas läkare och embryologer som kom fram till det. 

Vi genomförde totalt tre omgångar med sprutor och äggplock. Första gången fick vinit massor av ägg men inget av de 11 befruktade klarade sig hela vägen till frysen (odlade till dag 5/6). Så den första omgången räknades inte in i våra tre försök. Andra omgången ville Uppsala sätta in ett embryo på dag 2 vilket genomfördes men som slutade i tidigt missfall tre dagar efter positivt test, ingenting till frysen den omgången heller. När nästa planering genomfördes av läkarna så fick vi inte besked som vanligt utan jag fick faktiskt ringa och höra vad som pågick. Då fick vi veta att de funderade på att sätta in två embryon eftersom vi inte fått någon indikation alls på att det skulle fungera för oss. Vilket vi var positiva till (vi trodde ju inte heller det då). Sista omgången vi genomförde så fick de ut 8 ägg varav alla blev befruktade. Två sattes in dag 2 och resten odlades vidare. Den här gången tog sig båda i magen och vi fick dessutom två till frysen 😅 

embryologen vi hade var väldigt begeistrad och sa att hon inte satt in multipla embryon på ca 10-15 år. 

Vår utgångspunkt i ivf/icsi var oförklarlig vilket säkert också bidrog till varför man satte in två. 

Jag mår fortfarande bra och är i vecka 20 nu, känt sprattel i magen till och från men längtar ihjäl mig till RUL på måndag så vi får se att allt är bra med dem. 

Jag har fått frågan om kejsarsnitt vs vaginalt men efter allt vi varit igenom så spelar det absolut ingen roll för mig så länge de kommer ut friska. Har känt mig så oerhört trygg med vården inom ivf och på mvc osv sedan vi startade den här resan.

Här är en till! Jag är i vecka 20(+4) och väntar tvåäggstvillingar. Flickorna ligger i varsin säck och har varsin moderkaka. Vi så glada och exalterade, tror däremot inte riktigt att varken jag eller min man har förstått vad det kommer innebära att börja familjen med två barn. Just nu lever jag/håller andan från ultraljud till ultraljud och är så nyfiken på hur de mår och har det i min mage att jag inte hunnit läsa på om praktiska tips eller om andras erfarenheter. 

Känner mig lite trött och otymplig, annars mår jag bra! Vågar inte vara intim med min man och saknar honom. Har inte vågat fråga läkaren om den biten, haha. 

 

Välkommen och grattis! Som alla flerbarnsföräldrar säger "allt löser sig". Du har fortfarande gott om tid att läsa på och även om du gör det så kommer det överraskningar sen. 

Känner igen mig i att sakna att vara intim med min man, men det är mer att vi har hamnat i "rommate" syndromet och att det har varit så det bra tag. Sen undrar jag hur det skulle gå till att ligga när jag blir anfådd av att gå i trappan 😂 vi har nog mer att jobba på.
Men i din situation skulle jag lyssna till dina känslor och din kropp och bara ligga om du känner dig bekväm med det.

Är idag i vecka 22, har haft ett rutinultraljud och har fått veta att allt ser bra ut. Tvillingarna väger knappt 500 gram och det finns en tillväxtskillnad på 5% och doktorn sa att allt såg bra ut. Livmodertappen är 31 mm vilket oroar mig lite då den för ett par veckor sedan var 38 mm. Doktorn sa att allt över 20 mm är BRA. Fick höra av en vän idag att mätningen beror på om man kissat innan och vem doktorn är och vilken teknik. 

Har fruktansvärt ont i kroppen, promenerade lite i staden och känner att jag måste smörja någonting i ryggen. Fy. 

Hur går det för er andra? 

 

är också i vecka 22 nu. Börjar bli rejält tungt 😅 fick sjukskrivning på 50% i början av förra veckan vilket har gjort underverk med ork och värk! 

Känner att måendet och kroppsplågorna får gå först, allt annat är mycket sekundärt. Kan rekommendera Ice gel från apoteket, hjälpte mig mkt när jag hade spänningshuvudvärk i början av vecka 13. 

I övrigt tror jag att tvillingarna har irländskt påbrå då det dansas riverdance för fullt där inne 😂