Jag vill ha barn men han vill vänta
Jag läser inläggen i tråden och konstaterar att de flesta som skriver verkar glömma att sätta barnets bästa främst?
Flera verkar helt fokusera på kvinnans stora barnlängtan, fortsätter okritiskt att generellt uppmuntra till att skaffa barn, som att denna känsla av barnlängtan skulle vara det viktigaste och en allenarådande kvinnlig rättighet i livet.
Vissa verkar tycka att det skulle vara varje kvinnas rättighet att få barn när hon själv vill det, oavsett omständigheter och oavsett allt annat i världen.
Denna märkliga och påhittade känsla om kvinnans rättighet att få barn verkar hos vissa gälla utan någon hänsyn eller ens tanke på barnets bästa.
Denna rättighet, denna barnlängtan, övertrumfar allt och övertrumfar barnets bästa.
Även om det skulle vara så att en kvinna har dåligt mående, även om den tänkta pappan skulle ha en tydlig problematik, även om deras relation uppvisar en betydande problematik, så ska man inte tänka på barnets bästa.
Det är endast den kvinnliga rättigheten att få barn, med kvinnans egen barnlängtan som självklar grund, som alltid är mycket viktigare och mera betydelsefull än barnets bästa.
För mig obegripligt om någon enda medlem i tråden ens för en sekund kan glömma att sätta barnets bästa allra främst,
men alltid komma ihåg att ständigt hävda och uppmuntra någon märklig påhittad kvinnlig rättighet.
Obegripligt.
Att föröka sig är ingen rättighet. Men det är en otroligt stark drif som vi delar med alla andra djur och växtarter. Det är evolutionens i särklass viktigaste uppgift för en levande organism.
Med det sagt är det inte en rättighet men man kan heller inte skratta åt den och vifta bord det som trams.
Att få barn ÄR dessutom en högst egoistisk handling oavsett vilka förutsättningar man ger barnet.
Ingen härinne driver på TS att lura till sig ett barn, många av oss uppmana att lämna mannen då de inte är kompatibla. Att hon ställer krav och ultimatum handlar inte om att han är skyldig att göra henne gravid utan tydlighet vad HON vill ha ut av relationen. Och hur skulle det vara synd om barnet om de skulle skaffa? De har ju uppenbarligen en stabil kärleksrelation och hon kommer väl överens med hans barn. Det är väl ganska bra förutsättningar för ett barn att växa upp i den familjen?