Hur hanterar man avundsjuka?

Det första: Man måste vara snäll mot sig själv.

Alla blir inte Nobelpristagare, man har kanske inte hjärnan till alla utbildningar. Okej då får jag välja något som kräver lite ansträngning men som jag kan lyckas med. Och sen får jag vara nöjd där. För jag har gjort vad jag kan utifrån det jag föddes med.

Samma med kroppen- träna och ta hand om din hälsa, det ska du absolut vara nöjd med om du gör. Spring och klättra och dansa och spela boll och bygg saker så länge kroppen orkar, för en del kan inte det ens från början, och en dag blir vi alla stillasittande.

Jämför med dig själv, försök bli bättre imorron än du var idag, och sedan får det nog räcka. Att acceptera vem man är och vad man kan hjälper en att lägga ner avundsjukan.

Jag känner eller rör mig runt ett antal personer som forskar, har vunnit pris för "bäst i sin yrkesgrupp" eller publicerat flera böcker, ett par med VM-medaljer, någon som leder en mäktig organisation med 150 000 medlemmar, en annan som grundade ett bolag värt 6 miljarder kr. 

Ska jag slösa bort mitt liv på att älta att jag borde vara lika känd/rik som de? Nej, vad skulle det göra för nytta? Jag jobbar på och är nöjd med mitt eget liv, som jag har byggt. Det duger till mig.

Fast det finns massa liknande kurser men som inte är "den bästa skolan"

Jag har studerat kursen som jag vill men inte den skolan som jag hade önskat. Utan en annan skolan. Och den skolan som jag studerade på blev inte som jag hade tänkt mig.

Det är sant! Men jag är gammal gubbe och är långt ifrån mitt mål just nu :(

Varför tjatar du om skolar om du är en gammal gubbe? Låter som att det skeppet har seglat. Jobba på att acceptera. Livet blir sällan som man tänkt sig.

Även om de som skryter som skriver på sociala medier?

Var inte på sociala medier där folk skryter. 

För att återknyta till valet jag talade om tidigare. För att ge sig själv goda förutsättningar att välja rätt där underlättar det om man själv bygger upp ett liv som man är nöjd med. Så börja med att fundera över dina mål och värt du vill komma. Ju fler saker du gör för att faktiskt hamna rätt desto enklare blir det att vilja omgivningen väl och glädjas tillsammans.

Sedan kan det inte upprepas nog många gånger att man aldrig ska jämföra sig med andra. Tävling mot andra är i sig oerhört destruktivt.

Då sätter du upp delmål och firar segrarna eftehand som du når dem. Ett första delmål kan vara att få utredningen i psykiatrin färdig och under tiden du väntar på den: ta reda på vilka olika typer av stöd du kan få beroende på vad den visar (jag förmodar att både du och de har ett hum om vad det hamdlar om redan nu). 

Jag vill inte säga vad det är för spår. Men jag kan inte tänka mig något helt annat.

Då får du skylla dig själv att du sitter där du sitter. 

Vad menar du? Jag tjatar inte alls!