Gjorde jag rätt som avlivade min hund?

Du gjorde rätt val. 

Hunden skulle inte förstått varför den skulle vara utan dig på kliniken, genomgå en massa skrämmande åtgärder, ha ont och utan någon garanti för att det i slutändan blev bättre.

Du gav din hund en sista gåva, den slipper smärtorna och du tar över dem genom att bära sorgen och saknaden. 

Det låter som att det var helt rätt val. Att gå igenom alla de där behandlingarna hade blivit väldigt plågsamt och risken var stor att de inte ens hade hjälp. 

Jag tycker du gjorde rätt. Du besparade hunden lidande. Hunden kände kanske ångest varje gång den kom till veterinären. Den förstår ju inte att det var till dess eget bästa. Och det fanns ju 50% risk att hunden genomgått allt lidande förgäves och inte överlevt ändå.

Vi tvingades fatta samma beslut. Först fick hon ändtarmscancer. Den opererades hon för, och hon fick medicin och smärtstillande. Mycket svårt att få i henne medicinerna, den smärtstillande gick inte alls, hon bara spottade ut den. Så hon fick ha ont.  Sedan tappade hon en del av pälsen, det var troligen Addisons sjukdom, den var obotlig. Så fick hon livmderinflammation och då lät vi henne somna in. Även då sa veterinären att vi gjorde rätt. Hon var 12 år gammal.

Som människa förstår man varför man måste ligga på sjukhus utan sin flock (familj), varför man måste genomgå behandlingar och äta medicin. Det förstår inte djur. Vår hund visade ångest varje gång vi åkte till djursjukhuset.

Helt rätt, varför skulle din kära familjemedlem behöva lida med såna problem, ut och in hos veterinären?

Ha din sorgeperiod först och sen kanske titta på en ny valp att ha lång tid med..
Och då menar jag inte att den nya hundvalpen ska ta över från den gamla.

Har du något foto på hunden kan du alltid få det utskrivet om du inte har en fotoskrivare och rama in sedan häng på väggen eller ställ den på en bänk.
Jag har iofs inte haft hund men haft en katt som blev 3 år, som njurarna slog ut, sen försvagades lever och den började äta mer och mer, tappa päls och blev bara mager. så den avlivade jag hos veterinär, hennes foto hänger på väggen nu.
sorgeperioden ficka ha sin gång och ny har jag en ny sedan 5 år tillbaka. 

Tusen tack alla för era ord. Jag grät när jag läste era svar, det är en liten tröst att få höra att jag gjorde rätt val. Det ger en så stor ånger att tänka att man inte ens testade försöka få henne bra. Men som ni säger, det kanske bara hade varit onödigt lidande ändå... Det är inte lätt att mista sin kära vän. 

Tänk ångesten om hon fått gå igenom de plågsamma behandlingarna och hon hade dött ändå?

Beklagar, jag har själv fått ta bort fem hundar, så jag vet vad du går igenom. 

Jag hade en hund med liknande besvär, akut livmoderinflammation. Hon var så sjuk och mycket lidande, 

Det är mycket tungt att förlora en hund, en familjemedlem.  

 

Tack så mycket? Beklagar att du varit tvungen att vara med om det så många ggr. 

Vill du berätta lite mer om hunden med samma sjukdom? Hur var det? Gjorde ni något ingrepp för den hunden eller lät du henne somna in utan behandling också?

Ja, det är mycket tyngre än jag hade föreställt mig. :(

Det var en underbar Chesapeake bay retriever. Hon var mycket aktiv, och tävlade i spår och lydnad. Men sedan blev situationen mycket akut, hon var så sjuk att hon inte kunde stå upp. I ilfart så körde vi till en veterinär som sade att det var livmoderinflammation. Visst kunde de ta bort livmodern, men detta skulle innebära en rehabilitering på 6 månader och den skulle vara plågsam. Så hon fick somna in, vår älskade, älskade vän. Den ena dagen var hon mycket aktiv, och nästa var hon borta. Min make sade att det var värre än när hans pappa dog. 

Detta är nog mina tyngsta trauman i livet, när vi har fått ta bort våra hundar. Gråter bara jag tänker på det, och har mycket svårt att titta på bilder. 

Så jag är så ledsen att detta nu har hänt dig, jag vet precis hur du känner dig. 

Försök att inte ifrågasätt ditt val. Du älskade din hund högt och du vet säkert innerst inne att du gjorde rätt val för din hunds skull, vilket även veterinären bekräftade. Ibland behåller man sina djur för länge och då  (omedvetet) endast för sin egen skull. Förstår att det känns svårt, men din hund har det bra nu. Var rädd om dig