BF november 2025

Hejsan! Jag hoppar också in här  34 år och plussade tidigare i veckan och har smällt det lite nu, har bf 24nov. Vi fick vårat första barn 2018, en underbar dotter.. Hon är verkligen mitt allt. Begriper inte hur man ska kunna älska någon lika mycket igen!? För oss var det rätt att vänta innan vi försökte på nytt, främst för att den första bebistiden var fruktansvärd pga kolik. Jag var länge inställd på att jag aldrig skulle göra om det men here we are. Nu vet man ju att alla faser har ett slut, om det skulle bli så igen skulle jag nog klara av det bättre. Då var allt nattsvart.

Även om jag är sjukt rädd att få ett till missfall (vilket jag fick vid nyår i vecka 6), så ser jag fram emot att få göra den här resan en gång till, speciellt nu när vår dotter är så stor att hon kan vara involverad i allt som händer. Hon har längtat och tjatat om att få bli storasyster så länge, jag kan knappt vänta till dagen vi ska berätta för henne. Grattis till alla andra här inne som plussat  Blir kul att följas åt.

Skönt att höra att man inte är ensam, jag är i vecka 7 nu och börjat må mer och mer illa för varje dag och tröttheten tar död på mig snart!! Orkar ingenting och har så dåligt fokus. Har också en ständig huvudvärk som vägrar ge sig.

Och psykiskt... Jag vet att det är vanligt med ångest och depression under graviditeten och vetskapen av att det är hjärnspöken och inte mina egna tankar gör det hela lite lättare. Men jag tyckte spädbarnstiden med min första var otroligt jobbig, hon hade kolik och det kändes som man levde i en mardröm av sömnbrist och känslan av att inte räcka till. Så att veta att man kanske ska gå igenom det igen bryter ner mig, jag har svårt att riktigt glädjas åt att vara gravid, fast vi planerat detta länge och längtat. Jag ska be om psykologhjälp vid mitt mvc-besök för att hantera det bättre.